Svensk säkerhetspolitik måste innehålla ett betydelsefullt element av militärt försvar för att kunna avskräcka militära hot i vårt grannskap.

Det är viktigt att förstå att det finns politiska och diplomatiska medel i avvägningen mellan avspänning och avskräckning för att trygga fred och demokrati, och dem ska vi använda fullt ut.

Men det militära elementet måste finnas i en värld där det inte finns tillräcklig respekt för FN.

Kriget i Georgien var ett krig med konventionella styrkor, i Europa, helt emot de folkrättsliga åtaganden som Georgien och Ryssland gjort. Oron har ökat i flera av Rysslands ­grannstater.

USA befinner sig i krigen i Irak och Afghanistan med stora delar av sin försvarsmakt. En del av Natoländerna har också betydande styrkor, framför allt i Afghanistan.

Oförutsägbarheten, spänningen mellan Ryssland och dess omvärld å ena sidan och USA:s och flera allierades försvarspolitik å andra sidan, är av ett slag som vi inte upplevt sedan slutet av 1980-talet.

Min åsikt är att Sverige ska ha ett värnpliktsförsvar och inte en yrkesarmé. Sverige står utanför Nato , och så anser jag att vi ska förbli. Sverige behöver samtidigt stärka trovärdigheten i att vi ­prioriterar försvaret av vår ­territoriella integritet.

Jag anser det därför vara av största vikt att nå ut till omvärlden och till alla grannstater, och inåt till vårt eget folk, med signalen att Sverige står enat i sin försvars- och säkerhetspolitik. För att uppnå det krävs långsiktiga, blocköverskridande lösningar.

Det skulle vara bra för Sverige om regering och opposition förmår att lägga partipolitiken inom det här viktiga området åt sidan ett tag och sätta sig ned och samtala innan regeringen under våren 2009 helt har låst fast sig.

Här några utgångspunkter som kanske skulle kunna fungera som minsta gemensamma nämnare för en bred försvarsuppgörelse.

1. Jag anser att försvarsmaktens inriktning ska anpassas till ett läge av risker för ökande hot för militära aktioner i vårt grannområde. Vi bör därför prioritera ­militära förband för vårt territoriella försvar.

Det handlar om att ha förband som kan hantera många uppgifter på en stigande skala av eventuella militära åtgärder.

Det handlar emellertid inte om att återgå till ett anti-invasionsförsvar av den storlek vi hade under kalla kriget, när Sovjet­unionens militära makt slutade väster om Skåne .

2. Försvarsberedningens i det mesta enhälliga betänkande från i juni i år är en god utgångspunkt men – eftersom hotbilden förskjutits – inte den enda. Sverige måste ta ansvar för att rätt dimensionera vårt svenska försvar.

Förslagen från försvarsmakterna i Finland, Norge och Sverige i juni i år om ett väsentligt ökat försvarspolitiskt samarbete bör absolut förverkligas, helst givetvis också med deltagande av de övriga nordiska länderna.

3. Vi bör bibehålla och utveckla de mest slagkraftiga förbanden i dagens insatsförsvar, i såväl armén och flygvapnet som marinen. Dessa ska vara snabbt användbara i nutid.

4. Förslaget från försvarsberedningen om så kallade nationella skyddsstyrkor och en modernisering av hemvärnet, särskilt de så kallade insatskompanierna, bör förverkligas. Hemvärnet behöver också en rejäl årlig nyrekrytering.

5. Vi behöver, med pliktlagen som grund, en omfattande utökning av rekryteringen av män och kvinnor till en kort inledande militär utbildning. Efter den ska det vara möjligt för dem som vill att utbilda sig för de mera krävande uppgifterna i insatsorganisationen och de nationella skyddsstyrkorna.

6. Sveriges deltagande i internationella operationer (i dag i Tchad, Kosovo och Afghanistan) bör inte utvidgas, utan stanna vid att vi har högst cirka 1000 soldater i dessa uppgifter.

Vi bör inte delta i snabbinsatsförbanden inom EU respektive Nato. Vår försvarsbudget medger inte det under ett antal år framöver.

7. Flera av förslagen i försvars­beredningens betänkande från i somras syftar till effektivisering av försvarsmakten och har inte den effekten att de ska minska försvarets militära förmåga. De förslagen bör vi gå vidare med.

Det gäller så kallad logistik, minskningar av viss anställd personal, myndighetssammanläggningar.

8. Ekonomistyrningsverkets rapport ”Försvarsmaktens interna styrning och kontroll” från i maj bör tjäna som underlag för effektiviseringar.

Svenska folket och folken i våra grannländer förtjänar ett positivt besked om att det finns långsiktiga och hållbara säkerhetspolitiska ambitioner hos en bred ­majoritet av Sveriges riksdag.

BJÖRN VON SYDOW

riksdagsledamot (s), försvarsminister 1996–2002 riksdagens talman 2002–2006