Snart kommer vi att nås av mediala larmrapporter om dåliga betyg från förortsskolor i fattiga stadsdelar. Och att uppemot hälften av dem som sökt gymnasiet i höst redan nu vet att de inte har en chans att klara ett nationellt program därför att deras grundskola inte klarar att matcha varannan kille eller tjej till behörighetskraven på gymnasiet.

Ung och Tryggs senaste forskningsrapport, Kampen för att bli Någon, bygger på intervjuer med och citat från förortsungdomar. Många kloka ord säger de och ibland är deras analys lysande glasklar:Skolan är det i särklass viktigaste för att höja självkänslan och klara sig i livet. Den förhindrar brottslighet och annat utanförskap.

Redan där borde det tänts ett hopp. Och det gör det. Det finns nämligen redan en del viktiga och spännande tecken som gör att eländesskildringarna från fattiga förorter krackelerar.

Ung & Trygg har fördjupat sig i förortsskolornas reella möjlighet att skapa de goda individuella elevprestationerna. Bilden som då växer fram pekar mer på systemfel än på undermåligt elevunderlag. Om vi tittar på de skolor vi benämner som segregerade invandrarskolor och plockar ut den varierande andel av eleverna som har varit mer än fem år i Sverige så visar det sig att just de eleverna har betyg som ligger över det godkända betygskravet till gymnasiet på 160 poäng.

Ett exempel är Ryaskolan i Biskopsgården i Göteborg. De Biskopselever som bott mer än fem år i Sverige har 195 poäng i betygssnitt medan de som har bott kortare än fem år endast skrapar ihop 70 poäng. Genomsnittet för alla Ryaskolans niondeklassare hamnar på 153 poäng.

Ung & Tryggs genomgång av ytterligare nio förortsskolor visar samma betydande betygsglapp mellan elever som varit kort och lång tid i Sverige.

Med andra ord så är antalet år i samma förortsskola mer avgörande än området i sig för om man klarar betygskraven.

I många segregerade områden finns en skolvardag med jämn påfyllning av nya elever från utlandet. Självfallet har de begränsningar i det svenska språket och en annan typ av skolgång. Efter en kort introduktion ska de in i vanliga klasser och mätas i betygsystemet trots att grundförutsättningarna är minst sagt olika.

Det är då det systemvidriga särskiljandet av unga människor börjar. Många lärare vet hur det känns att betygsätta elever som inte fått minsta rimliga chans att nå godkänt betyg eftersom de varit för kort tid i Sverige. Elever som inte med den mest ambitiösa vilja i världen har en chans att klara uppnåendemålen i kursplanen.

Statistiken befäster systemfelet eftersom den inte tar hänsyn till andelen nyanlända barn. Skolan hängs ut i media som en dålig skola. Lärarna hänger med huvudet, majoriteten förortselever känner sig utpekade och får alla en obehaglig föraning om att de är sämre rustade för framtiden.

I stället för att se det som är ett uppenbart – ett systemfel i integrationsarbetet - skuldbelägger vi ungdomarna och skolpersonalen. Med det uteblivna betyget för de senkomna som inte ens fick en rättvis chans, signalerar vi att de inte duger, inte behövs.

Utanförskapet kantar vägen från den misslyckade skolgången till att även misslyckas med arbetslivet.

Under mina år som chef för brottsförebyggande samverkan Ung och Trygg har jag sett att många av de ungdomar som systemet förminskade, de som inte fick en rättvis chans utifrån sina grundförutsättningar, också är de som startar bränder och kastar stenar. Ibland fortsätter de in i avancerade kriminella nätverk.

Att inte behövas är bland det värsta som kan drabba en människa. När man förnekas sitt människovärde tar man plats på sitt eget sätt för att få respekt och självkänsla, exempelvis i kriminella gäng där framgång mäts i pengar och våld.

Symptomatiskt för vår tid är att frågor om ungdomars utanförskap och bristande framtidstro ofta hamnar på avdelningen för brottsprevention på Justitiedepartementet, där de enligt min mening inte hör hemma. Där blir de nämligen påverkade av strömningar som att förstärka polisen, jaga föräldrar efter skadestånd och skaffa fler väktare, galler och larm. Ingen bra långsiktig lösning för att bygga ett sunt samhälle.

Ska man sätta in resurserna där de gör mest nytta och verkligen fyller ungdomar med framtidstro, så bör resurserna istället växlas över till en främjande och mer flexibel skolform. Jag tror att det går att bygga ett bra samhällsfundament på en skola där alla ungdomar i Sverige får samma förutsättningar och mäts rättvist.

I en sådan skola måste man vara varsam med att släppa in nyanlända elever i det vanliga betygssystemet innan deras kunskaper och självkänsla klarar av att bli bedömda i det.

DAN GAVERSJÖ

chef för Ung & Trygg i Göteborg och Mölndal