Stark övertygelse har ibland ett pris. Veganer kan inte arbeta på slakteri, pacifister skyr vapenaffärer och djupt troende personer som sätter sin tro före allt annat, och vill verka för att sprida den, kan inte leda samhällsprogram på SVT.

Låt mig upprepa: Till skillnad från andra kanaler har SVT ett public service-uppdrag och finansieras med licenspengar. I uppdraget ingår att vara politiskt och religiöst obunden.

Majoriteten av journalister röstar och vissa är religiösa, men de flesta klarar av att vara yrkesmän och kvinnor när de är på arbetet. Det finns lagar och pressetiska regler som är publicistiska riktlinjer för att garantera att public service inte förvandlas till en propagandamaskin för en viss grupp. Så sent som i september uttryckte Awad stöd för sharia-inspirerad särlagstiftning som hon påstår skulle gynna muslimska kvinnor (SvD:s Ramadanblogg 6/9).

Idag finns flera kompetenta och erfarna journalister på SVT, som privat är mer eller mindre troende muslimer. Programidén för Halal-tv är att programledarna är djupt religiösa och beslöjade muslimer först och främst – såsom SVT väljer att definiera muslimer.

Kvinnorna har, enligt egen utsago (Newsmill 1/11), fått uppdraget utifrån deras religiositet och inte deras journalistiska kompetens och erfarenhet.

Om någon inte gillar slöjan så är det för att man tror att beslöjade kvinnor är dumma, tycks SVT tro. När det visar sig att kvinnor under slöjan kan vara utbildade, verbala, trevliga och vackra verkar förvirring uppstå.

Då måste slöjan vara bra och islam en trevlig religion. Som om det inte finns starka, vackra och välutbildade etniskt svenska kvinnor som är mot kvinnliga präster eller lever med män som slår dem.

Det finns många möjligheter för SVT att visa på den mångfald och kompetens som finns bland muslimer i Sverige. Istället har SVT visat en oförmåga att hantera skillnaderna mellan islam och muslimer.

Kanalen har framför allt reducerat muslimer till en grupp extremister.

Dilsa Demirbag-Sten
Journalist och författare