Den svenska regeringen har beslutat att lägga ned ambassaden i Vietnam, världens 13:e mest folkrika nation med 89 miljoner invånare. Vet inte regeringen att enligt Goldman Sachs, ett av världens största kreditinstitut, kommer Vietnam att passera några av de nuvarande G7-länderna ekonomiskt?

Sverige var första västlandet att öppna diplomatiska förbindelser och bistå Vietnam efter kriget. Detta har gett Sverige en fantastisk goodwill, vietnameser nämner ofta Sverige som ett av Europas stora länder, vilket är extremt fördelaktigt för svenska organisationer och företag som investerar i Vietnam.

Om dessa hänvisas till ambassaderna i Thailand eller Kina, som kulturellt och språkligt skiljer sig från Vietnam, får de betydligt svårare att ta del av den fenomenala tillväxten i denna nya framväxande världsekonomi.

Att stänga ambassaden är ingen besparing, det är kapitalförstöring av stora mått. Sverige har sedan 1969 gett 17 miljarder kronor i bistånd till Vietnam, de senaste åren cirka 300 miljoner per år. Den bilaterala handeln mellan Sverige och Vietnam har ökat med över 50 procent sedan 2005 och uppgick till 3,2 miljarder kronor år 2009. Nu när Sveriges årliga handel med Vietnam är mer tio gånger större än biståndet vill regeringen lägga ned ambassaden! Varför? Bara Ikea sysselsätter ungefär 250000 människor i Vietnam. Endast skatteintäkterna från de vinster som svenska företag aktiva i Vietnam tillför svenska statskassan är flera gånger större än kostnaderna för att upprätthålla ambassaden.

Vietnam har under de senaste 15 åren haft en genomsnittlig tillväxt på sju procent per år. Fattigdomen har halverats och barnadödligheten har minskat till en nivå som ligger under ett flertal europeiska länder. Då Vietnam nu utvecklas från låginkomst- till medelinkomstland kan de svenska investeringarna ge en betydande utdelning.

Genom att stänga ambassaden skickar den svenska regeringen signalen att relationerna till Vietnam inte längre är viktiga. Detta kan liknas vid att under årtionden vårda och sköta jordbruksmark, för att sedan överge skörden. Detta lättvindiga handhavande med skattebetalarnas pengar är inte försvarbart. Att bibehålla ambassaden i Vietnam, även på minimal nivå, underlättar för de många svenska företag och organisationer som är aktiva i Vietnam och utdelningen är tveklöst större än investeringen.

Regeringen hänvisar till att detta är en konsekvens av det inrikespolitiska spelet i Sverige, då Socialdemokraterna med stöd av Sverigedemokraterna minskar budgetanslaget för regeringen. När den politiska stormen blåst över i riksdagen står Sverige med ett ärr i relationerna till en av världens snabbast växande ekonomier som knappast går att reparera inom en överskådlig framtid. Genom beslutet att stänga ambassaden och signalera ointresse i relationen till Vietnam står regeringen i skuld till alla organisationer och företag i Sverige som investerat i Vietnam, då dessa med försämrade relationer kan förvänta sig sämre bemötande och minskade vinster.

Förutom stor närvaro av svenska organisationer och företag i Vietnam såfinns även cirka 20000 individer i Sverige med släktrelationer i Vietnam. Många vietnameser genomgår universitetsutbildning i Sverige. Utöver det växer Vietnam som turistdestination och ligger nu på topp tio i charterturism. Allt detta talar för ökat behov av diplomatisk närvaro i Vietnam.

Sverige är en liten global aktör, men i Vietnam har vi haft en påtaglig inverkan. Om vi kan bidra till att människor i fattigare länder får bättre förhållanden bidrar det till politisk stabilitet, mindre grogrund för missnöje och konflikter som leder till att människor tvingas i landsflykt. Dessutom betyder en fortsatt diplomatisk närvaro stöd till svenskt näringsliv och bidrar till ekonomisk utveckling och minskad fattigdom i Vietnam.

Vi svenskar som är verksamma i Vietnam uppmanar regeringen och riksdagen att ompröva beslutet att lägga ner ambassaden i Hanoi. Att nu, när vi kan börja skörda frukten av 40 års investeringar, lägga ner den diplomatiska beskickningen är ett oförsvarligt handhavande av svenska folkets intressen. Med en allt mer globaliserad värld så är närvaro i världens stora och folkrika länder med stark ekonomisk utveckling ett imperativ för att behålla vår välfärd.

MATTIAS LARSSON

Karolinska institutet (KI) i Vietnam

BENT JØRGENSEN

Globala studier, Göteborgs universitet

LE THANH FORSBERG

Oxford-Princeton Global Leaders Fellow

ALBIN CARLÉN

Internationellt centrum för lokal demokrati, Vietnam

INGEBORG VAN DER PLOEG och ANNA THORSON

docenter, koordinerar Vietnam på KI

KJELL KARLSSON KIHLBERG

journalist, Hanoi,

AUGUST och ULLI WINGARDH

UMA Ltd, Hanoi

JENNY IKELBERG

International labour organization, Vietnam

MARTIN SIGBJÖRN

systemutveckling, Hanoi

TORSTEN HJALMARSSON

Sao Huong, Getinge Vietnam

INGVAR LIND

Statens fastighetsverk, Hanoi

PER DALIN

Schmidt Vietnam JSC

LARS ADERMALM

EU utvecklingsbistånd, Hanoi

ANNIKA JOHANSSON, TORKEL FALKENBERG och BIRGITTA RUBENSON

Karolinska Institutet

HANS ROSLING

professor KI

VINOD DIWAN

professor KI