Svenskar flyger som aldrig förr och konsumtionen slår nya rekord varje år. Ändå får Stockholm pris som Europas grönaste huvudstad och Sverige säljer hållbar stadsutveckling på export. Den svenska regeringens marknadsföring av hållbar stadsutveckling bygger på ohållbara grunder.

Kommande vecka står UD och Miljödepartementet värdar för den internationella konferensen Stockholm+40. Det är 40 år sedan FN:s första globala miljökonferens hölls, just i Stockholm.

Exportrådet använder sedan ett par år tillbaka konceptet SymbioCity för att marknadsföra svenskt kunnande inom hållbar stadsutveckling. Konceptet kopplar stadsplanering till svensk miljöteknik. Det finns många förtjänster med en sådan paketering, men den bild av ”den svenska erfarenheten” som förs ut är anmärkningsvärd: en kurva som visar minskade koldioxidutsläpp kombinerad med en kurva som visar på samtidig ökad ekonomisk tillväxt.

Mot bakgrund av denna myt om ekonomisk tillväxt och samtidigt minskade koldioxidutsläpp säljs svenskt kunnande och miljöteknik. Hammarby Sjöstad och numera också Norra Djurgårdsstaden lyfts fram som konkreta exempel på hur man lyckats förena miljötänk med tillväxt. Det låter ju fantastiskt. Om det nu vore så.

Att Sverige kan hävda en minskning i koldioxidutsläpp beror nämligen till stor del på att man begränsar beräkningarna till Sveriges nationsgränser. Det betyder att man inte har räknat med de svenskägda miljöstörande verksamheter som flyttats ut till andra länder. Man har inte heller räknat med de resor som sker mellan Sverige och destinationer utanför landets gränser, till exempel flygresor. Om du börjat cykla till jobbet men samtidigt börjat flyga till Bryssel två gånger i veckan så har du minimerat dina koldioxidutsläpp för resor enligt dessa beräkningar.

Sist men inte minst har man inte räknat med ett konsumtionsperspektiv. Utsläppen av koldioxid har beräknats endast på den plats varan eller maten är producerad, inte där den är konsumerad. Om du till exempel köper en mobil i Sverige som har tillverkats i Kina, så sätts utsläppen som produktionen av den orsakat på Kinas utsläppskonto.

Om Sverige vill fortsätta behålla trovärdighet i globala sammanhang, så måste vi föra in ett konsumtionsperspektiv i den globala miljödebatten. Vi måste sluta reproducera myten att Sverige lyckats förena ekonomisk tillväxt med minskade utsläpp av växthusgaser.

Vikten av att inkludera ett konsumtionsperspektiv i utsläppsberäkningar har påpekats i flera rapporter. Forskare vid Uppsala Universitet har på DN debatt ( 2011-09-14) publicerat forskningsresultat som visar att de totala utsläppen av växthusgaser ökat med cirka 20 procent under åren 1993-2005, samtidigt som den officiella statistiken talar om en minskning på 10 procent. Uppsalaforskarna menar att för att uppnå mer rättvisa klimatavtal måste en konsumtionsbaserad bokföring av utsläppen bli en central del i de internationella klimatförhandlingarna. Det räcker inte med den territoriella bokföringen av utsläpp som idag används vid rapporteringen till FN:s klimatkonvention UNFCCC.

Det finns alltså redan i dag ett antal föreslagna åtgärder och mätmetoder för ett konsumtionsperspektiv. Konsumtionsbaserad bokföring av utsläpp är en väg att gå, en annan är krav på koldioxid-fotavtryck där utsläppen räknas utifrån ett konsumtionsperspektiv per capita. Stockholm Environment Institute har här utvecklat ett index som visar de globala effekterna på miljön av människans konsumtions-, boende- och resvanor. Även Naturvårdsverket har tidigare påpekat vikten av att analysera växthusgasutsläppen från ett konsumtionsperspektiv.

Ändå fortsätter Sverige att marknadsföra sig som landet som lyckats kombinera ekonomisk tillväxt med minskad klimatpåverkan. Och vi vinner priser för det. Stockholm blev 2010 utsedd till Europas första miljöhuvudstad. Staden har sedan dess stoltserat med loggan Green Capital Award på sin hemsida.

En av huvudmotiveringarna till utmärkelsen var att staden har minskat koldioxidutsläppen med 25 procent per invånare sedan 1990. En fantastisk siffra. Och visst är det en framgång att Stockholm lyckats minska utsläppen i staden. Men någon frikoppling mellan ekonomisk tillväxt och den globala klimatpåverkan har knappast skett. Siffran bygger återigen på avgränsade territoriella systemgränser.

Bilden av att ha lyckats frikoppla ekonomisk tillväxt från klimatpåverkan är självklart väldigt tilltalande. Vilka politiker, fastighetsägare och byggherrar vill inte besöka ett land som lyckats åstadkomma något sådant? De senaste tio åren har Hammarby Sjöstad haft runt 10 000 besökare per år och i genomsnitt 2-3 internationella delegationer i veckan. Nu satsar Stockholm stad på vad man kallar Hammarby Sjöstad 2.0 – Norra Djurgårdsstaden.

Visst för Sverige en progressiv miljöpolitik inom många områden. I Stockholm reser över 700 000 personer dagligen med kollektivtrafiken. Sverige har med framgång tagit fram tekniska lösningar för avfalls- och värmesystem, system för biogas som drivmedel till bussar och uppnått hög standard inom byggteknik med energieffektiva hus. Dessa verkligt bra exempel ryms också i konceptet SymbioCity, vilket gör paketeringen verkligt attraktiv. Så varför samtidigt envisas med att basera den samlade marknadsföringsbilden på en myt?

ANNA HULT

doktorand, Institutionen för Samhällsplanering och Miljö, Kungliga Tekniska Högskolan, Stockholm