Magnus Berglund

Jag undrar från hur många vinklar man kan filma Turning Torso?

Magnus Berglund

Den 18 maj nästa år avgörs finalen i Eurovision Song Contest som vid sidan av idrotten är ett av världens mest uppmärksammade evenemang. Ett gigantiskt skyltfönster och med stor betydelse för svenska folket. Musikfesten går av stapeln i Sveriges typ tjugonde största arena – eller ”Möjligheternas Hus” som Percy Nilsson kallar sin hockeyhall.

Det finns mycket att säga, till exempel att ta upp diskussionen om att Köpenhamn är den stora vinnaren eftersom en stor del av besökarna kommer bo och spendera sina pengar där istället för på svensk mark. Får inte Sverige tolv poäng från andra sidan Öresund nästa år kan vi nog överväga att riva den där bron.

Läs också:
En svidande förlust för Friends arena i Solna
Malmö inget mångkulturellt föredöme

Ett annat intressant faktum som är att SVT uppenbarligen har råd – och klarar av – att producera Melodifestivalen i Friends Arena i Solna, men tydligen inte Eurovision. Och att det skulle finnas mer kärlek till schlager-EM i Malmö än i Stockholm biter inte på mig.

Vidare kan man argumentera med CSR-kopplingen till arbetet mot mobbning som hade kunnat sätta Sverige på kartan för alltid i jämförelse med Baku och vardagen i Azerbajdzjan. Diktaturen där var ju en het potatis i år, om än bara under en kort stund.

Att Friends Arena sen erbjöd halva vinsten av arrangemanget till SVT är väl egentligen inget att ta upp, Malmö har ju som bekant både Percy och Stenbeck. Inte konstigt att man är på tårna när det vankas miljarder.

Men nej, jag ska inte snöa in speciellt mycket mer på det här. Istället undrar jag från hur många vinklar man kan filma Turning Torso? Jag hoppas Eva Hamilton, Martin Österdahl och Christer Björkman har tänkt igenom det här ordentligt så man får ihop intro till alla 21 bidrag.

Man måste dock lyfta på hatten för Malmö är en arrangörsstad i världsklass och har framgångsrikt varit värd för flera idrottsevenemang. SM i innebandy är så nöjda att man återkommer till arenan även nästa år och Davis Cup spelades som bekant i staden 2009 för att nämna några tillställningar. Man var även först i Sverige med bedriften ”squash i glasbur på torg” om jag är korrekt underrättad.

En annan aspekt är röstfiskningssynpunkten där valet är ett genidrag. Närmare de andra länderna kommer vi knappast? Avståndet till Rom och Barcelona är ju liksom mindre än till Kiruna – och där får vi ju ändå inga poäng. Synd bara att det är Kiruna som betalar, kanske skulle alla med tv-licens ha fått rösta om vilken stad som skulle få arrangera finalen? Och då förstås med ett billigare och ett dyrare nummer – ett för Malmö och ett för Stockholm.

Jag har ingenting emot Malmö och Eurovisionfinalen kommer arrangeras och produceras mästerligt, förstås. Att tro något annat vore direkt korkat. Frågan är om Sverige ska nöja sig med mästerligt när vi kan få världsklass?

Oavsett vilken sida man står på blir dock den här diskussionen efter valet av arena lite ihålig när man tittar på argumenten. Jag har bara ytligt presenterat några av dem i den här texten och det finns fler – både till Stockholms fördel men också till beslutet som togs. Allt beror på vad man vill se och det är också det som gör mig brydd.

Just nu pågår också tennisveckan i Båstad, en vecka minst lika känd för festande och kreativ ”lobbying” som sin tennis. 2007 var veckan hetare än någonsin för byggherre Paulsson och även om han friades från vad pressen kallade ”muthärva” har bygg- och finansvärlden flera andra i enstaka fall visat upp ett tveksamt rykte. Händelsen 2007 som granskades var dessutom kopplad till den nya nationalarenan som sedermera blev just Friends Arena.

I den här typen av affärer är det stora pengar på spel och det vore vansinne att påstå något annat än att det ligger väl förankrad ”lobbying” bakom beslutet att förlägga ESC 2013 i Malmö Arena.

Man kan säga att någon har sålt in en elvapoängare paketerad som en tolva. Hur det har gått till kan man spekulera i och kanske kan en ordentlig granskning till och med bli mer intressant än Eurovisionfinalen i sig – förutsatt att inte Percy och Stenbeck sjunger duett förstås. Möjligheternas Hus, ni vet.

MAGNUS BERGLUND

planner/strateg kommunikationsbyrån JJP