EG-domstolen har i en överraskande dom underkänt den EG-rättsliga tillämpningen av riktade FN-sanktioner mot det somaliska banknätverket al-Barakaat.

Enligt EG-domstolen har al- Barakaats grundläggande rättigheter åsidosatts. Om inte al-Barakaat inom tre månader får möjlighet att försvara sig kommer frysningen av dess ekonomiska tillgångar att hävas.

Domen har välkomnats av flera kommentatorer, inklusive SvD:s ledarsida, och den kommer att få rättsliga och politiska konsekvenser på flera plan.

Ur folkrättsligt perspektiv medför EG-domstolens dom att de enskilda staternas skyldigheter gentemot FN:s säkerhetsråd åter aktualiseras. Säkerhetsrådets beslut om sanktioner är bindande för FN:s medlemsstater på det folkrättsliga planet.

EG är som organisation inte medlem i FN och är därmed inte bundet av säkerhetsrådets beslut om riktade sanktioner. Folkrätten har inte något automatiskt genomslag i EG-rätten, ungefär som folkrätten inte heller har någon automatisk verkan i svensk rätt.

För att FN-sanktioner ska få effekt måste de genomföras i nationell lagstiftning, men detta rår inte folkrätten över. Det är avgörande att staterna anser att det ligger i deras långsiktiga intresse att efterleva ­säkerhetsrådets beslut. Så har hittills varit fallet i Europa.

Att de europeiska staterna föredragit att genomföra de riktade FN-sanktionerna i EG-rätten, snarare än var för sig, kan betraktas som ett politiskt val.

EG-domstolens dom innebär dock att de riktade FN-sanktionerna i sin nuvarande form inte längre kan genomföras i EG-rätten.

Det har ingen direkt betydelse för den folkrättsliga bedömningen av de riktade FN-sanktionerna eller för deras fortsatta giltighet på det folkrättsliga planet.

Sanktionernas förenlighet med FN-stadgan och den övriga folk­rätten är inte en fråga för EG-domstolen. Den uttalar sig inte heller om detta i al-Barakaat-målet.

De riktade FN-sanktionernas folkrättsliga riktighet är kontroversiell. Jag har i min doktorsavhandling kommit fram till att riktade FN-sanktioner är förenliga med FN-stadgan och folkrätten trots att de inte lever upp till normal rättssäkerhetsstandard.

Sanktioner enligt FN-stadgan är medel för att stoppa krig. De bör därför bedömas enligt krigets lagar, snarare än enligt mänskliga rättigheter.

Krigets lagar bygger på en annan avvägning mellan statens intressen och humanitära hänsyn än de fredstida reglerna.

Enligt krigets lagar, såsom fjärde Genèvekonventionen om skydd för civilpersoner i krigstid, är det tilllåtet att frysa ekonomiska tillgångar utan domstolsprövning i en omfattning som fredstida regler inte medger.

En möjlig och i mångas ögon önskvärd konsekvens av EG-domstolens dom är att FN:s säkerhetsråd tvingas att anpassa sina sanktioner till EG-rättens rättssäkerhetsstandard. Detta kan säkerhetsrådet av politiska skäl välja att göra för att undvika kritik och konfrontation med EG.

Så länge säkerhetsrådets förmåga att upprätthålla internationell fred och säkerhet inte försvagas bör sådana förändringar givetvis välkomnas. Det bör dock inte förglömmas att säkerhetsrådets sanktionsmakt är en grundpelare i den moderna folkrätten och att alternativet till FN-sanktioner är väpnat våld.

En annan trolig konsekvens av EG-domstolens dom är att domstolar i andra länder kommer att inspireras till att underkänna genomförande av FN-sanktioner när de inte lever upp till den rättsordningens standard på något område.

En sådan utveckling riskerar att försvaga säkerhetsrådets ställning som primärt ansvarig för internationell fred och säkerhet.

Så länge säkerhetsrådet inte ändrar på sitt beslut kvarstår för Sveriges och de andra europeiska staternas del den folkrättsliga skyldigheten att var för sig genomföra de riktade FN-sanktionerna även efter EG-domstolens konstaterande att de inte är förenliga med grundläggande rättigheter.

EG-rätten kan inte ändra på denna skyldighet.

Om inte en politisk lösning nås blir det alltså upp till Sverige att med tillämpning av sanktionslagen fortsätta att genomföra de åtgärder som EG-domstolen nu underkänt.




Fotnot: Stenhammars avhandling ”Riktade FN-sanktioner och rule of law i folkrätten” lades fram den 4 september och finns utgiven på Jure förlag.