Sverige hyllas just nu som ett framgångsrikt land, med stabila statsfinanser, som har klarat finanskrisen väl. Även om den bilden stämmer behöver den modifieras. Internationella jämförelser visar att förbättringspotentialen är stor.
Varje år publicerar FN en ”Human Development Index”, där länder rankas efter en rad välfärdsindikatorer samt utbildningsnivå och ekonomisk levnadsstandard. Sverige rankas normalt högt men har aldrig hamnat i topp. Kanada däremot har knipit tätplatsen som etta i världen i åtta av de 19 rapporter som har utgivits sedan 1990. I en ny bok visar vi hur Kanada lyckades med denna bedrift, och hur Sverige kan göra för att lyckas ännu bättre än Kanada.
Kanadas största framgångar har kommit av att skapa ett företagsklimat som bidragit till att ungdomar och invandrare hittar arbete. Det i sin tur har gjort det möjligt att med lägre skatter satsa mer på välfärd som sjukvård och skola.
Sverige har återtagit några tappade placeringar i rankning av BNP, inkomst per invånare och sysselsättning efter femton år av tillväxtreformer. Några rika länder har emellertid klarat sig ännu bättre genom finanskrisen. Dessa länder, som Australien och Kanada, har för det mesta varit än mer ambitiösa med sina tillväxtreformer.
I mitten av 1990-talet stod Kanada också inför ekonomiska utmaningar. Utgifterna hade skenat iväg och statskulden var omfattande. Den vänsterliberala regering som då satt vid makten skar ned i kostsamma offentliga program. Sedan dess har liberaliseringar och skattesänkningar genomförts i landet. Sysselsättningen har tagit fart och Kanada erbjuder i dag en av de bästa förutsättningarna för växande företag i termer av låga skatter och raka, obyråkratiska, regelverk.
Till skillnad mot Sverige är Kanada inte ett högskatteland. Varannan krona går till skatt i Sverige, jämfört med bara var tredje dollar i Kanada. De lägre skatterna leder till att hushållen i Kanada kan konsumera drygt 25 procent mer och spara drygt 50 procent mer jämfört med i Sverige.
De lägre skatterna möjliggörs av större framgångar för arbetslinjen. Nära åtta procent av hela Sveriges nationalinkomst går till försörjningsstöd till personer i arbetsför ålder, jämfört med bara strax över tre procent i Kanada. Eftersom de offentliga utgifterna i Kanada fokuserar mindre på bidrag riktas en större andel till välfärdens kärna. I Sverige spenderas bara 26 procent av de offentliga utgifterna på vård och utbildning, jämfört med 37 procent i Kanada.
Trots att Sverige är ett mer homogent samhälle än Kanada – där var femte invånare är född utomlands – är inkomstjämlikheten före skatter och bidrag samma i Kanada som i Sverige. Anledningen är att fler förlitar sig på bidrag snarare än egen inkomst i Sverige. I Sverige är inkomster efter skatt och bidrag mera jämlikt. I Kanada är i gengäld förmögenheter mera jämlikt fördelade. Det är en konsekvens av att de lägre kanadensiska skatterna underlättar för vanligt folk att lägga undan besparingar.
I Sverige arbetar fler kvinnor heltid. Men, eftersom kvinnor i mindre utsträckning arbetar inom ramen för offentliga monopol i Kanada finns där dock högre andel kvinnliga chefer och fler kvinnliga företagare. Utbildningspremien för kanadensiska kvinnor som läser på universitet är nio gånger så hög som för svenska kvinnor.
Kanada är ett av de västländer som mottagit flest invandrare. I många storstäder är hälften av invånarna utlandsfödda. Kanadensiska invandrare som vistats länge i landet har inte bara kommit ikapp utan faktiskt gått om de infödda kanadensarna i inkomst. I Sverige hamnar även många välutbildade invandrargrupper i bidragsberoende. Förklaringen ligger inte enbart i Kanadas tydligare fokus på arbetskraftsinvandring, utan också i att invandrarna tillåts och uppmuntras att klara sig på egen försörjning snarare än fångas in i beroende av offentliga bidragssystem.
Utanförskapet på arbetsmarknaden, i termer av dold arbetslöshet, är betydligt större i Sverige. Andelen arbetare som har definierats vara utanför arbetskraften, men som själva anser sig vara arbetslösa, är tjugo gånger fler i Sverige jämfört med i Kanada. Bland unga är andelen hela hundra gånger högre.
Tack vare de reformer som genomförts under senare tid står Sverige väl rustat för framtiden. Men jämförelsen med Kanada visar att Sverige också har outnyttjat potential. Ett bättre företagsklimat, och lägre skatter som är mer fokuserade på välfärdens kärna kan lyfta Sverige till första platsen i FN:s välfärdsrankning.
FREDRIK BERGSTRÖM
affärsområdeschef WSP
STEFAN FÖLSTER
chefekonom Svenskt näringsliv
ROBERT GIDEHAG
vd Skattebetalarnas förening
NIMA SANANDAJ
vd Captus
Fotnot: Artikelförfattarna utkommer i dagarna med boken Sverige vs Kanada, Samhällsförlaget.
