Det brittiska sällskapet är föga att hålla i handen när den globala konkurrensen tilltar.

I förra veckan träffades EU-länderna till toppmöte. Resultatet blev ett skarpt vägskäl för samarbetet. En övervägande del av länderna är genom den så kallade stabilitetsunionen nu på väg mot ökad ekonomisk och politisk integration, nya budgetregler som liknar Sveriges och ett djupare finanspolitiskt samarbete.

Vi ser med stor oro på Sveriges tvekan inför huvudfrågan: Sveriges tillhörighet i Europa. Ska vi gå med Europavännerna eller med Europaskeptikerna? Ska vi prioritera ekonomisk integration framför riskfyllt utanförskap som sätter Sveriges företag på mellanhand och ger dem motiv för utflyttning? Vilken roll ska Sverige spela i arbetet med att bygga ett starkare samarbete mellan Europas demokratier för att möta den globala konkurrensen?

Svenskt inflytande i Europasamarbetet är hotat. Notan för utanförskap har ökat under den senaste veckan. Därför bör Sverige gå med i stabilitetsunionen.

Syftet med stabilitetsunionen är att pressa tillbaka underskotten och för framtiden strama upp EU-ländernas offentliga finanser. I stora drag går förslaget ut på att varje land skall ha balans i sina statsfinanser och att ländernas statsskulder ska begränsas. Dessutom ska EU:s förmåga att gripa in mot länder som inte sköter sig ekonomiskt öka markant.

I sak har Sverige knappast några problem med dessa mål och ansträngningar. Vi har liknande regler själva. Vi drar nytta av stabilitet och tillväxt i andra EU-länder som importerar från oss, och vi skadas av ekonomisk vanskötsel i vår omvärld.

Det är en union i två hastigheter vi nu ser växa fram. De länder som beslutar sig för att öka samarbetet och stärka regelverket kommer att utgöra en ny stor kärna i det europeiska samarbetet. Gruppen av länder som väljer att ställa sig utanför är en minoritet som bland annat i frågor om den inre marknaden lätt kommer att bli överkörd.

Bland dem som ställer sig vid sidan av är Storbritannien drivande. Det vore mycket olyckligt om Sverige hamnade på samma sida som ett land vars politiker underblåser en högljudd konservativ EU-fientlig opinion skeptisk inte bara till valutasamarbete, utan till hela den utveckling som innebär att de europeiska länderna knyts närmare varandra.

Det brittiska sällskapet är föga att hålla i handen när den globala konkurrensen tilltar och Asiens stormakter växer sig allt starkare.

Vi tror att Europa måste hålla ihop. Och att Sverige ska vara med och bygga framtidens europeiska samarbete.

För oss är det därför en självklar utgångspunkt att Sverige ska vara med i den föreslagna stabilitetsunionen. Vi har själva infört liknande budgetregler och har tyckt att andra ska göra detsamma. Om något land missköter sig drabbar det de övriga länderna i Europa snabbt, oavsett valuta. Vårt välstånd är beroende av handel med de andra europeiska länderna och att Europa som helhet klarar den tilltagande internationella konkurrensen.

Sverige bör också med full kraft delta i utformningen av de texter som i detalj utformar stabilitetsunionen och villkoren för de länder som vill vara med utan att delta i eurosamarbetet.

Skuldkrisen driver fram nya samarbetsformer i Europa. Samarbeten som ser ut att bli starka och viktiga. Ett ställningstagande från svensk sida om att ställa oss utanför den nya stabilitetsunionen innebär att vi tappar kontroll över vårt eget öde. Viktiga beslut som påverkar Sverige kommer fattas utan att vi är närvarande.

Sverige ska i stället verka i en riktning där mer samordning gör ett djupare samarbete möjligt i framtiden. Sverige borde därför ansluta sig till den europeiska stabilitetspakten. Vårt land ska inte stå vid sidan av. Sverige ska tillhöra Europas kärna.

JAN BJÖRKLUND (FP)

vice statsminister

BIRGITTA OHLSSON (FP)

EU-minister

CARL B HAMILTON (FP)

ekonomiskpolitisk talesman