Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Nilsson skriver på Brännpunkt den 27 jan att det är dags att tala klarspråk om euron. Det vore synnerligen välkommet.

Anna-Stina Nordmark Nilssons siffror ger syn för sägen, att med statistik kan allt bevisas. Genom att jämställa enmansföretag med till exempel Ericsson och SSAB bevisas att ”92 procent av… varuexporterande företagen under 2007… var småföretag”. Visst – tre myror är ju fler än två elefanter.

Eller vad sägs om den här: ”Vart femte småföretag har använt sig av euron i form av sedlar och mynt… Det vill säga cirka 40000 företag med mellan en och 49 anställda”. För några företag kan det röra sig om miljon- belopp medan det för andra endast handlar om betalning för en glass eller korv.

Tanken går till indisk lärk- pastej: två lärkor blandas med en elefant. Slovakiens euroanslutning kan då jämställas med Höganäs pr-jippo för euron och så vidare. Det finns gränser för när förenklingar övergår i meningslöshet!

Anna-Stina Nordmark Nilsson känner till EU:s egna uppgifter för den ekonomiska utvecklingen i EU respektive Sverige 1999–2007. Hon vet därför att enligt EU:s statistikbyrå Eurostat, var inflationen 1999–2007 i genomsnitt 0,52 procent LÄGRE i Sverige än i euroområdet. Räntorna i Sverige var i genomsnitt 0,2 procent LÄGRE och arbetslösheten 2,5 procent LÄGRE än i euroområdet.

”Vad har då euron bidragit med?” frågar sig Anna-Stina Nordmark Nilsson. Hon svarar själv ”För Europa som helhet/sic!/pekar de utvärderingar som gjorts på lägre inflation, lägre räntor…” Här slår Anna-Stina Nordmark Nilsson knut på sig själv. Den gynnsamma utvecklingen gäller ju som hon säger Europa som helhet. EU:s egen statistikbyrå visar som framgått ovan att utvecklingen av inflation, ränta och sysselsättning varit som mest gynnsam i de länder som INTE har euron, där- ibland Sverige. Detta har spillt över på ”Europa som helhet”.

Slutsatsen måste väl rimligen då bli, även för en euroentusiast, att i vart fall för den tid som åberopas, och med de exempel som anförs, att Sverige har vunnit på att ha kvar kronan. Vi har ju hittills haft en gynnsammare utveckling än varje annat euroland trots/tack vare att vi inte har euron själva! Valutakursförändringar gentemot euron är det pris vi betalar för att själva få styra vår ränta och värna vår export. Ett rimligt pris när – kanske snart nog – eurons kris ställs på sin spets.

Sören Wibe

professor i ekonomi och ordförande i Junilistan

Björn von der Esch

ekonomie doktor och vice ordförande i Junilistan