Vänsteroppositionens förslag om höjda inkomstskatter för över 4,4 miljoner löntagare verkar inte ha gått hem. Då hävdar Socialdemokraterna att regeringens jobbpolitik går ut på att sänka lönerna (Brännpunkt 14/9). Det är en felaktig kritik som skjuter klart över målet.
Vi går till val på en bred jobbstrategi. Det handlar om att öka drivkrafterna till arbete, förbättra mötet mellan jobbsökare och arbetsgivare samt att göra det billigare och enklare att anställa. Under mandatperioden har A-kassan förändrats till en omställningsförsäkring mellan två jobb.
Låt oss vara tydliga: jobbskatteavdragets huvudsyfte är att öka drivkrafterna till arbete. Det måste löna sig att jobba. Med vår politik har ett vårdbiträde fått runt 1500 kronor mer i plånboken efter skatt varje månad. För metallarbetaren innebär skattelättnaden en extra månadslön varje år. Jobbskatteavdraget har en positiv effekt på sysselsättningen. Enligt Riksrevisionen förväntas reformen leda till 88000 fler i arbete.
En konsumentupplysning till Socialdemokraterna är att löntagarna har haft konstanta reallöneökningar fram till 2008 på cirka 2,5 procent per år. Enligt statistik från Medlingsinstitutet blev reallöneökningen dessutom väsentligt högre 2009 än 2008, cirka 3,7 procent. Det största jobbskatteavdraget infördes 2007 och verkar således inte ha haft den påstådda effekten att lönerna har sänkts.
Thomas Östros berömmer ofta sig själv för sin period som skatteminister på 90-talet. Men resultatet på arbetsmarknaden glöms ofta bort i debatten. Under socialdemokratiskt regeringsinnehav kunde ekonomin växa, men jobben växte inte. Nu växer ekonomin, och jobben blir fler. Arbetslösheten är fortfarande på en oacceptabelt hög nivå, men arbetsmarknaden ljusnar. Sverige ser ut att undvika ”jobblös tillväxt” på kort sikt. Antalet sysselsatta har ökat med knappt 100000 personer på ett år.
Vår jobbskapande politik har flera delar. Fler tjänsteföretag måste starta och växa i Sverige. Därför vill vi sänka restaurangmomsen så att fler arbetstillfällen skall skapas i tjänstesektorn. Långsiktiga besked i energifrågan är avgörande för jobben basindustrin. Sunda statsfinanser möjliggör satsningar på jobben i välfärdens kärna. Vi behöver också på kort sikt sjösätta aktiva insatser som utbildning, praktik och förstärkt matchningsstöd så att återhämtningen omsätts i jobb.
Socialdemokraterna vill ta Sverige tillbaka till bidragspolitiken. De rödgröna föreslår att återinföra friår, numera omdöpt till utbildningsvikariat. Två av tre rödgröna partier vill dessutom på sikt genomföra arbetstidsförkortning. Det räcker med att blicka söderut för att se konsekvenserna. Vänsterregeringar i Portugal och Spanien står med skyhöga skuldberg som kan ta generationer av hårt arbete att råda bot på. Överbudspolitiken blottar sitt ansikte på den iberiska halvön. Sverige har inte råd med rödgrön siestapolitik.
Vänsteroppositionens föreslagna kostnadschock för nästa generations arbetstagare är särskilt diger. De rödgröna vill fördubbla arbetsgivaravgiften för unga genom att införa en ungdomsskatt på 10 miljarder kronor. Det är helt fel väg att gå. Vi måste sänka trösklarna in på arbetsmarknaden för unga, inte bygga barriärer.
Vårt mål är full sysselsättning. Alla som vill och kan arbeta ska ha möjlighet att jobba utifrån egen arbetsförmåga. De reformer på arbetsmarknadsområdet som har genomförts syftar till att öka drivkrafterna till arbete och möta återhämtningen med aktiva insatser. Vi måste framåt tillsammans, inte gå tillbaka till förlegade systemlösningar.
HILLEVI ENGSTRÖM (M)
Arbetsmarknadspolitisk talesperson
TOMAS TOBÉ (M)
Näringspolitisk talesperson
