Sverige går fortfarande miste om kinesiskt investeringskapital på grund av Invest Swedens misslyckade ”affärsmodell”, som i grunden är felaktig och orealistisk eftersom man saknar rätt kompetens, lokalkännedom och kontaktnät.
Svenska företags tillgång till investeringskapital blir allt viktigare i en globaliserad ekonomi.
Jonas Rogberg
Under min tid som sinolog på svenska ambassaden i Peking och sedermera som advokat med fokus på den kinesiska marknaden, har jag under flera år och vid många tillfällen varit i kontakt med och fått inblick i Invest Swedens verksamhet mot Kina.
För att lyckas i Kina måste man använda inhemska specialister som verkligen kan marknaden och som har fungerande kontaktnät. Personer med den kompetens som krävs är generellt sett en bristvara. I Kina är detta extra viktigt, då nästan alla affärer där görs på basis av personliga relationer och förtroenden. Sådana toppfigurer kostar pengar; det finns inga rationella skäl för dem att arbeta för svenska staten mot en blygsam ersättning. Enligt marknadsekonomins spelregler betingar deras tjänster hög ersättning och ofta en viss procent av en investerings storlek. Även om myndigheten skulle betala en hög lön leder det inte till fler framgångsrika affärer eftersom det alltjämt saknas incitament för den anställde att hitta investeringar av någon storlek som faktiskt är genomförbara.
Här krävs alltså en rejäl attitydförändring från Invest Swedens sida för att vi ska få rätt ingång till den kinesiska marknaden!
När Svenska Dagbladet sommaren 2011 granskade Invest Swedens verksamhet i Kina visade det sig att myndigheten friserat sin statistik över nyskapade jobb i kinesiskägda bolag – 600 påstådda jobb visade sig vara 60. Med tanke på de kinesiska investeringar som gjorts världen över under de år Invest Sweden verkat i Kina är detta ett minst sagt uselt resultat.
Varje investerare, oavsett var i världen, har sina egna preferenser och kinesiska investerare är inget undantag. Utlandsinvesteringar sker för att tillgodose behov som inte kan uppfyllas i hemlandet.
Kinesiska utlandsinvesteringar sker nästan uteslutande för att uppfylla politiska målsättningar eller för att främja ett företags position på hemmamarknaden. De senaste årens kinesiska utlandsinvesteringar kan delas in i tre segment:
1. Statliga företags eller fonders investeringar i naturtillgångar, råvaror och infrastruktur. I denna kategori är Asien, Afrika och Sydamerika överrepresenterade.
2. Stora privata företags eller privat riskkapitals investeringar, ofta med hjälp av statlig finansiering, i produktions-, varumärkes- och teknikintensiva bolag med produktions- och innovationskraft. Exempelvis Volvo personbilar.
3. Mindre, privata företags investeringar i bolag med högteknologiska, ofta miljörelaterade, lösningar.
Den tredje kategorin är den i vilken svenska företag bör kunna utmärka sig i framtiden. Det finns många svenska företag med unika tekniska lösningar och bra produkter som saknar kapital, lokal partner och professionell hjälp. Här skulle Invest Sweden kunna göra skillnad eftersom den kategori kinesiska företag som är potentiella investerare behöver hjälp för att hitta rätt företag.
Invest Sweden bör upphöra med fokuseringen på kinesiska entreprenörer vars egentliga målsättning är personlig migration. Istället bör man verka för att kinesiska företag ska investera i eller samarbeta med svenska företag där avsikten är att företagets produkter eller tjänster ska säljas på den kinesiska marknaden. Myndighetens tjänster bör därför inte erbjudas utan kostnad eftersom detta riskerar att locka investerare som saknar tillräckligt kapital och tillräcklig kunskap.
Vidare krävs en fördjupad syn på drivkrafterna bakom investeringar från Kina och hur Sverige ska kunna ta tillvara dessa förutsättningar. Samarbetet med Exportrådet, ambassaden och konsulaten i Kina måste stärkas för att bättre utnyttja kunskap och resurser.
Slutligen: Marknadsföringen måste koncentreras till utvalda sektorer för att överbrygga förtroendebrist. I dag vågar många svenska företag helt enkelt inte gå in i Kina eller ta emot kinesiska investeringar eftersom de bland annat är rädda för stölder av immateriella rättigheter. På sikt är detta förstås en ohållbar inställning.
Svenska företags tillgång till investeringskapital blir allt viktigare i en globaliserad ekonomi. Här har staten, via bland annat Invest Sweden, en unik och viktig roll att spela.
JONAS ROGBERG
advokat på Ekenberg & Andersson Advokatbyrå
