Vad är det vi vill försvara?
Demokratin, friheten, Sveriges självständighet, ordningarna som röstats fram här, insynen i beslutsprocesserna, möjligheterna till ett gott liv, utvecklingen mot ett bättre globalt liv.
Allt det där hänger ihop.
I två artiklar på denna sida (23/12 och 3/2) har vi ifrågasatt den utrikes- och försvarspolitik som Sverige för närvarande bedriver. Vi är inte med i Nato, men svenska styrkor i tredje världen står under Natobefäl.
USA är den tyngsta makten i Nato och begår brott mot Genèvekonventionen. Natomakter överlämnar fångar till tortyr så svår att några torterats ihjäl.
Vi skrev: ”När Sveriges utrikesminister Carl Bildt utan offentliga reservationer solidariserar sig med USA och Nato driver han Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik in på en ny och farlig väg.”
Vårt djupa samröre med Nato militärt kan utlösa terrorangrepp i Sverige. Kriget mot terrorismen bedrivs av USA, Natos ledande nation, på ett sätt som fördjupar världskrisen och vidgar rekryteringsbasen för terrorismen. Vi är inte med i Nato, men agerar som om vi var med.
Vi har fått tre svar, alla publicerade på Brännpunkt den 8/2. Dessa svar är snarare bekräftande än reellt polemiserande, i ett fall över hövan bekräftande.
Vi är redan med i Nato, intygar Allan Widman. Vi är med ”praktiskt”. Riksdagsbeslut, folkopinion, demokratisk procedur har uppenbarligen ingen betydelse för folkpartiets talesman i försvarspolitiska frågor.
Därtill demonstrerar han övertygande att han inte förstår vad neutralitet är. Närmare hundratalet oskyldiga dödas i ett självmordsdåd i Bagdad. ”Kan vi någonsin förhålla oss neutrala till detta”, frågar han. Nej, självfallet inte till detta tragiska faktum. Lika litet som till att USA och Nato begår illdåd.
Men neutraliteten, om ordet kan användas i sådana enskilda fall, gäller de stridande parterna. Man får inte vara så enfaldig att man blir ur stånd att vara klokare än blint raseri eller regelmässig hämnd å den ena eller andra sidans vägnar. Då fortsätter kriget i det oändliga.
Wilhelm Wachtmeister, fd svensk ambassadör i Washington, rycker ut till Carl Bildts försvar och betonar på tal om Natosidans brott mot Genèvekonventionen att påpekanden ”vänner emellan” kan vara en bra metod. Men är inte detta bara ett finare sätt att svika dem som torteras?
Hittills har våra politikers samtal ”vänner emellan” inte avhållit USA från folkrättsbrott. Om de alls vågat föra saken på tal.
Ulf Henricsson, överste av förs-ta graden, betraktar utvecklingen i Sverige mot fullt Natomedlemskap som en viktig del av ”globaliseringen” och varnar: ansluter vi oss inte blir vi ”en marginaliserad liten stat i norr till priset av 100 procent högre försvarskostnader”.
Det faller inte Henricsson in att vi kan bli moraliskt större om vi inte som små tomtar hänger Onkel Sam i rockskörtet. Som medlemmar av Nato blir vi med nödvändighet små, både moraliskt och materiellt.
Sveriges försvarsekonomi har misskötts gravt de senaste tio åren. Vi kan bara ställa upp med små styrkor. Vårt inflytande blir litet.
Som minst var vi här i Sverige när amerikanska plan landade på Bromma i december 2001 och CIA samma dag hämtade två fångar under svensk domvärjo till tortyr i Egypten.
Detta fall var exceptionellt för Sverige men inte för en rad Natoländer. Enligt TT-Ritzau 3/2 fick Danmark och ”andra europeiska allierade” efter terrorattackerna 2001 ”veta att CIA förbehöll sig rätten att utföra ensidiga operationer på europeiskt territorium”.
(Uppgifterna kommer från den tidigare chefen för CIA:s hemliga operationer i Europa, Tyler Drumheller. De återgavs i den danska tidningen Politiken 3/2.)
Går man med i Nato försvarar man knappast självständigheten, snarare förlorar man den.
Vi underrättas nu av rege-ringssidan att vi ”praktiskt” redan är med i Nato. Detta självsvåldiga ”trixande” har fått gå alldeles för långt.
Än en gång – vi efterlyser redovisning och analys, förståelig för alla väljare. När vi fått fakta på bordet kan svenska folket ta ställning till det största inrikespolitiska och utrikespolitiska problem Sverige ställts inför på mycket länge.
Lars Bergquist, ambassadör
Carl Björeman, generallöjtnant
Karl Erik Lagerlöf, författare
