Det är aldrig lätt att stå upp för freden. De som kräver fredliga lösningar i stället för våld klankar man på.
Det fick Olof Palme erfara. Han jagades för sitt deltagande i fackeltåget mot Vietnam. Han hånades för sitt fördömande av bombningarna av Hanoi. Han blev utsatt för stormakten USA:s vrede.

Men utvecklingen gav honom rätt. Många ledande amerikaner sa: ”Ni hade rätt – vi hade fel.”
Detta omdöme kommer så småningom också att gälla krigen i Irak och i Afghani­stan.

Olof Palme har åberopats mycket den ­senaste tiden – inte minst på den nyligen genomförda socialdemokratiska partikongressen. Jag hoppas att fortsättning följer och att man i utrikespolitiken och
i det ­internationella arbetet tillämpar Olof ­Palmes kraftfullhet att protestera. Inte bara citera!
Olof Palme stod för samtalets och förhandlingens väg för att uppnå fred. Folk­rätten var hans bibel.

Den svenska rösten ute i världen har ­blivit hes och lågmäld. Kanske är det fråga om ett överdrivet hänsynstagande till relationerna i internationella sammanhang. Svenska politiker tycker kanske att det känns obekvämt att komma med kritik.

Sverige har blivit ett land i filttofflor. Detta­ skadar ungdomens intresse för politik. Ungdom vill ha ärlighet och raka rör i det internationella umgänget.
Unga människor ser krig och nöd som farsoter, som man vill att deras företrädare med kraft ska fördöma. Det bör social­demokratin tänka på för att bli ungdomens parti inför valet 2010.

Jag är medveten om att den tysta diplomatin och att det försiktiga diplomatiska språket ibland måste användas för att ­kunna lösa konflikter.
Men det finns diktaturer och ofriheter som demokratier måste höja rösten mot för att skapa internationell opinion.
Det är skamligt besvärande att det är så tyst när det gäller diktatorn Mugabe i Zimbabwe.

Olof Palme markerade hårt och brutalt sitt budskap så att det skulle uppmärksammas. Hans uttalande ”Satans mördare” om de spanska Francofascisterna och ”Diktaturens kreatur” om den kommunistiska ­ledargruppen i Tjeckoslovakien gav eko över hela världen. Följt av protester och instämmanden.
Uttalandena var inte kall intellektuell ­retorik utan uttryck för ett moraliskt internationellt ansvar.

Irakkriget startade på lögner. I dag är Irak ett förött land. Kriget har ställt till med ett ofattbart lidande. Irak förblöder. Cirka två miljoner irakier har flytt.

Trots att USA vet att kriget inte kan vinnas, är nu över 30 000 nya amerikanska soldater ändå på väg till Irak. Som om det inte räcker med det dödande och den förstörelse som redan ägt rum.
USA:s nya befälhavare i Irak, general David Petraeus, sa helt nyligen att det inte finns någon militär lösning på kriget. ­Endast förhandlingar kan leda till fred och säkerhet.

När kommer USA till insikt? Och när ­kommer den svenska regeringen att ­äntligen bryta tystnaden och protestera mot kriget och brutaliteterna?

Afghanistan är en annan amerikansk krigsskådeplats. Sverige dras allt längre in i det kriget. Vi som är oroliga för detta beskylls för att vara naiva och egoistiska. Men de som vill skicka ner fler stridande svenska soldater och Jas 39 Gripen anses vara ­ansvarsfulla.
Det är en farlig utveckling av vår syn på vilken roll Sverige bör och kan spela i det internationella umgänget.

Jag vill inte ha svenska soldater, som deltar i våldshandlingar i Afghanistan. Där­emot vill jag ha soldater för freds-­
främjande ­insatser. Jag vill inte att Sverige kommer närmare Nato och USA i militärt hänseende. Jag vill inte att våra soldater och officerare ska bli hantlangare till
USA:s krigsmaskin.

Sverige ska stå för en egen ren linje. Om den beslutar vi själva. Vi behöver inte fråga FN, EU eller Nato. Vår hjälp till Afghani­stan och Irak ska baseras på vår neutralitet och alliansfrihet, på en 200-årig fredlig ­utrikespolitik och på vårt internationella anseende – inte på bomber från Jas Gripen.

Den svenska regeringen måste besinna sig. Sänd inte jaktplan till Afghanistan. Satsa i stället på stora humanitära insatser och på fredsmäklande.

Kommer den borgerliga regeringen någonsin att gå emot USA och Nato? När kommer den socialdemokratiska oppositionen med ett kraftfullt protestuttalande mot krigen
i Irak och Afghanistan?

Sverige får inte bli ett krigförande land.

Thage G. Peterson
riksdagens talman 1988–1991
försvarsminister 1994–1997