Utbyggnaden av världens kärnkraft accelererar. Nästa generation kärnreaktorer kan drivas med dagens avfall och vara i drift inom några decennier. Utan tillräckliga satsningar på kärnkraftsforskningen nu riskerar världen att bygga in sig in dagens kärnkraftsteknik längre än nödvändigt. Sveriges regering och riksdag har ett ansvar att ge kärnkraftsforskningen resurser att fortsätta den utveckling vi startade på 1950-talet.
Det är av stor vikt att förstå hur avgörande den energiforskning som sker idag är för utveck lingen på energi området om 20 år. Sveriges idag helt unika ställning som världens främsta CO 2 -fria elsamhälle vilar till stor del på den forskning och utveckling som ägde rum i Sverige inom kärnkraftsområdet redan på 1950-talet.
Sedan år 2005 har Kungliga Vetenskapsakademien systematiskt kartlagt energisituationen i världen som tydligt visar på Sveriges stora försprång. Av vår totala energitillförsel idag generas endast 33 procent av olja, kol och gas jämfört med det globala genomsnittet på 80 procent. Studerar man enbart elproduktionen är skillnaderna ännu större, med en i det närmaste helt fossilfri svensk elproduktion, främst genom vatten- och kärnkraft som tillsammans svarar för 90 procent av all genererad el.
Enligt World Nuclear Association är 436 reaktorer just nu i drift i världen, 53 är under byggnad och inte mindre än 469 är på planeringsstadiet. Kärnkraftindustrin har med andra ord stora expansionsplaner och som exempel planerar Toshiba Westinghouse med över 10000 anställda en stor nyrekrytering.
Vid sidan av den ökande utbyggnaden av kärnkraften runt om i världen utvecklas en ny fjärde generations reaktorer med teknik som kan komma att revolutionera avfallsfrågan inom endast några decennier. För att inte bli akterseglade i utvecklingen bör Sverige, som redan är ett föredöme som kärnkraftsnation, kraftfullt satsa på att delta i den internationella forskningen om denna nya fjärde generations kärnkraft.
De nya reaktorerna är tänkta att utnyttja nära 100 procent av uranet från gruva jämfört med mindre än 1 procent i dagens reaktorer. Det innebär dessutom att avfallsmängderna minskar till en hundradel jämfört med dagens reaktorer och att de småavfallsmängderna bara kräver lagring i några hundra år. Av särskilt intresse är också att dessa nya reaktorer ska kunna utnyttja befintligt kärnavfall som bränsle, tillräckligt för flera hundra års drift.
Den komplicerade frågan om slutförvaring av kärnbränsleavfall får en helt ny dimension. Dagens problem med anrikning av uran (Iran) och upparbetning av plutonium (Nordkorea) minskas radikalt med den nya tekniken. Intresset för den nya kärnkraftsgenerationen har nyligen uppmärksammats av Bill Gates som storsatsar för att snabba upp utvecklingen.
En lovande metod att bearbeta existerande avfall för att användas som bränsle i de nya reaktorerna har uppfunnits i USA och vidareutvecklas nu bland annat i Sydkorea. Metoden baseras på smältelektrolytiska metoder påminnande om de som används inom metallurgisk industri vid raffinering av koppar och aluminium.
Sveriges regering och riksdag har ett ansvar att fortsätta den forskning och utveckling inom kärnkraftsområdet som vi startade redan på 1950-talet och att återupprätta teknisk och vetenskaplig kompetens till gagn för fortsatt säker drift av dagens reaktorer samt en optimal hantering av avfallet. Därmed skulle Sverige också få en unik möjlighet att medverka till utveckling av framtidens nya effektiva kärnkraft, tänkt att vara fri från långlivat radioaktivt avfall, med inbyggda spärrar mot kärnvapen- spridning och som på allvar skulle kunna bidra till att bryta världens beroende av olja, kol och gas.
Den 3 maj presenterar akademiens energiutskott sitt scenario för hur energimixen kan se ut år 2050, fördelat över förnybara energikällor, kärnkraft och fossila bränslen.
SVEN KULLANDER
professor em, högenergifysik
GEORGIA DESTOUNI
professor, hydrologi
HARRY FRANK
professor, innovationsteknik
KARL FREDGA
professor em, genetik
BERTIL FREDHOLM
professor, farmakologi
KARL GRANDIN
professor, vetenskapshistoria
DICK HEDBERG
fil dr, geovetenskaper
RICHARD LUNDIN
professor, rymdfysik
Samtliga ingår i Kungliga Vetenskapsakademiens energiutskott
