Fram till 1959 fanns eldrivna lastbilar i Stockholm, som genom strömavtagare fick elektricitet från en kontaktledning. Är detta möjligen något att fundera på inför 2000- talets klimatutmaningar?
Vi måste ha effektiva transporter men utsläppen från trafiken ska minska.
Bo Bylund och Ingemar Skogö
Som tidigare generaldirektörer för Banverket respektive Vägverket har vi under många år brottats med samhällets transportbehov. Medborgarna och företagen ställer krav på samhället att möjliggöra ökande, effektiva och säkra transporter. Samtidigt måste transporternas miljöbelastning minska.
De växande transportbehoven har lett till ökade investeringar i infrastrukturen. Då behoven överstiger de finansiella möjligheterna, krävs tuffa prioriteringar. Vi menar att denna prioritering mycket tydligare måste ske utifrån samhällets mål för transportpolitiken än som sker i dag. Vi efterlyser en saklig analys runt transportbehov, målen för transportpolitiken och klimatmålen. Kreativa framtida tekniska lösningar behöver finnas med i analyserna.
Utmaningarna på sikt är stora. Vi måste ha effektiva transporter men utsläppen från trafiken ska minska. Merparten av transportsystemet, väg, flyg och sjöfart, är i dag helt beroende av fossila drivmedel, samtidigt som Sverige har som nationellt mål att vara fossilfritt 2030. Hur ska detta gå till?
Lösningen fram till 2030 är knappast spårbunden trafik. De planerade investeringarna kommer inte att påverka marknadsandelarna för de olika transportslagen nämnvärt, i vart fall inte när det gäller godstransporter. Ledtiderna för att skapa nya fungerande långväga stråk är så tidsomfattande att några väsentliga kapacitetshöjningar för spårbunden godstrafik inte kommer att kunna nås.
Man måste också beakta den miljöbelastning som uppkommer vid byggnation av ny infrastruktur. Därför är det viktigt att maximalt utnyttja befintlig infrastruktur.
Vidare kommer personbilarnas energiförbrukning att förändras. Den utveckling av elbilar, som påbörjades efter den första oljekrisen på 1970-talet men sedan avstannade, går nu snabbt framåt. Eftersom 75 procent av resorna med bil är högst fem mil per dygn, kommer effektivare bilbatterier att kraftigt minska fossilberoendet.
Likaså kommer biobränslen att spela en ökande roll. Hur stor är oklart. Inte minst behöver flygets och sjöfartens användning av biobränslen hanteras. Vi är inte övertygade om att biobränslen är lösningen på lastbilarnas behov av energi.
Men är det möjligt att elektrifiera lastbilarna, som fraktar en stor del av dagens gods? Troligtvis inte genom batterier, men kanske genom att tillföra el under resan gång. Den tekniska lösning som redan finns utprovad är att tillföra el genom kontaktledningar. Det fungerar när det gäller bussar. I världen i dag finns fler än 40000 trådbussar i fler än 350 olika system.
För att utreda förutsättningarna kring eldrivna lastbilar pågår för närvarande med Trafikverket och Energimyndigheten som beställare flera olika forskningsprojekt. Ett leds av Projektengagemang AB med BAE Systems som partner och med Scania och Volvo som observatörer. Några iakttagelser hittills är att det finns teknik för intelligenta strömavtagare som följer elledningarna, i både kurvor och gupp, och som vid behov kan höjas och sänkas automatiskt. Säkerhetsfrågor måste studeras ytterligare. Fordonen behöver utrustas med en eldriven motor.
Kostnaden för att ”elektrifiera” en väg i båda riktningarna bedöms vara cirka 100 miljoner kronor per mil eller cirka 10–15 procent av kostnaden för att bygga en ny modern väg eller järnväg. För att säkra kunskap måste forskningsprojekten komma längre och praktiska prov genomföras. Det är en utmanande tanke att Sverige som första land i världen skulle komma fram med en lösning av detta slag. Det skulle få stor betydelse för transporter i vårt eget land, men också öppna oanade möjligheter för nya exportmöjligheter.
Skulle det visa sig att denna teknik fungerar, kan följande konkreta exempel visa vilka vinster som kan göras: En järnmalmsgruva ska enligt planerna starta sin verksamhet i Pajala 2013. Malmen ska fraktas till närmaste befintliga järnväg som är i Svappavaara cirka 14 mil bort, för vidare transport per järnväg till Narvik. Vägen mellan Pajala och Svappavaara klarar inte dessa tunga transporter och måste därför stärkas. Detta kostar uppskattningsvis runt en miljard kronor. Men dessa transporter är på sikt inte miljömässigt acceptabla. Det berörda företaget vill att staten bygger en järnväg i stället. Det lär kosta runt 8–10 miljarder kronor. Att i stället elektrifiera vägen skulle kosta runt 1,5 miljarder kronor.
Det gäller nu att så snabbt som möjligt säkra nödvändig kunskap och fokusera på eldrivna lastbils transporter som en viktig lösning för fra mtiden. Det är inte gummi hjulen som är problemet utan de fossildrivna förbränningsmotorerna. För att nå de mål som satts för samhällsutvecklingen måste vi också använda befintlig infrastruktur maximalt. Ge elvägar en chans!
BO BYLUND
f d generaldirektör Banverket
INGEMAR SKOGÖ
f d generaldirektör Vägverket
