I dag är det parlamentsval i Irak. Valet blir ännu ett viktigt test för den sköra politiska processen i landet.
De senaste åren har omvärldens strålkastarljus vandrat österut från Irak till Afghanistan. Men vi gör ett stort misstag om vi inte noggrant följer utvecklingen i Irak också framöver.
När Baathpartiets tyranni vältes över ända för sju år sedan blev det startskottet för ett sekteristiskt våld kantat av besinnings-lösa terrordåd som nästan slitit Irak i stycken. Strider mellan sunniaraber och shiaaraber, och dragkampen mellan centralregeringen i Bagdad och Kurdistans regionala regering har plöjt djupa diken mellan religiösa åskådningar, etniska grupper och olika landsändar. Terrorister har slagit till med full kraft och planerad precision mot försvarslösa assyrier/kaldéer och jezidier. Ännu idag är hundratusentals irakier på flykt.
Sedan 2006 har våldet dock minskat kraftigt. Några orsaker är att Iraks armé blivit starkare, att USA genomförde en viktig truppförstärkning och att sunniarabiska klaner beväpnats för att bekämpa al-Qaida Irak. Men parallellt med detta är situationen fortsatt mycket spänd i Mosul, Kirkuk och andra områden i norr. Dessa områden ligger geografiskt precis söder om den demarkationslinje där Saddam Husseins pansarvagnar parkerade efter det kurdiska upproret efter Kuwaitkriget. Dessa områden kan i framtiden komma att tillhöra det kurdiska självstyret.
Dagens val kan bli ett steg framåt för en fortsatt återuppbyggnad och en fungerande politisk process i Irak. Men det kan också förstärka redan existerande problem och skapa nya. Våldet har också ökat inför valet med flera stora sprängattentat.
USA har idag färre än 100000 soldater i Irak. Det är det minsta antalet trupper sedan invasionen 2003. Enligt president Barack Obamas tidsplan ska samtliga amerikanska soldater vara ute ur Irak i slutet av 2011. Detta kommer att ställa nya och högre krav på omvärlden, inte minst på EU och Sverige att öka vår närvaro i Irak för att bidra till en positiv utveckling i landet.
Folkpartiet har alltid varit djupt engagerat för en mer demokratisk utveckling i Mellanöstern. Vi ser ett viktigt demokratiskt och humanitärt uppdrag att stödja en fredlig utveckling i Irak, och vi ser möjligheter till ökat handelsutbyte som skulle gagna både Sverige och Irak. Det finns flera steg Sverige kan ta för att bidra till en positiv utveckling i Irak:
•Alliansen öppnade sommaren 2009 återigen Sveriges ambassad i Bagdad och kort därefter ett honorärkonsulat i Erbil i Kurdistan.
När säkerhetsläget tillåter bör verksamheten i Bagdad växa och kapaciteten höjas. Efter en tid bör Sverige kunna uppgradera närvaron i Kurdistan och ha UD-personal på plats. UD:s reserekommendationer bör inte i onödan skrämma bort potentiella besökare från att resa till Kurdistan.
•Det krävs fler företag som är villiga att etablera sig i Irak med ett långsiktigt perspektiv, i den mån de vågar givet riskerna. Här kan Sverige göra nytta genom att sammanföra irakier i Sverige, företag i Irak, svenska lärosäten med ekonomiska flöden (till exempel investeringar, bistånd och remitteringar) till Irak. Tillsammans med en höjning av Sidas landram till Irak skulle detta kunna göra stor nytta för Iraks ekonomi.
•Assyrierna/kaldéerna i Irak är en av Mellanösterns äldsta civilisationer. Idag utsätts de för islamistisk terror just för att de är kristna. Deras kyrkor attackeras, biskopar mördas och kvinnor tvingas bära slöja för att inte utmärka sig i det offentliga rummet. Sverige bör ta ett internationellt initiativ som sammanför politiska krafter i Irak och omvärlden med ledande kristna samfund för att lyfta frågan om att rädda det assyrisk/kaldeiska kulturarvet och deras centrala institutioner i Irak.
• Irakier som inte får uppehållstillstånd och ska lämna Sverige kan idag få ett återetableringsstöd. Det är rimligt att detta stöd höjs för att de som återvänder ska kunna bygga upp ett värdigt liv i hemlandet. Irakier i Sverige som har uppehållstillstånd bör också få större möjligheter att återvända tillfälligt eller permanent.
Det stöd som finns för detta är mycket lågt och förutsätter att man avsäger sig sitt svenska uppehållstillstånd. Mer rimligt vore att stödet höjs och att uppehållstillståndet kan behållas under en visstid. Då skulle fler bidra till återuppbyggnaden och veta att de kan återvända till Sverige om läget förvärras.
FREDRIK MALM (FP)
utrikespolitisk talesperson
