Den klimatrapport Världsbanken nyss presenterat är gravallvarlig läsning. Jordens medeltemperatur riskerar att höjas med fyra grader redan till år 2060, med irreparabla konsekvenser som följd. En så kraftig uppvärmning har inte skett på vår planet de senaste 20 miljoner åren.

Rapporten kom lägligt inför FN:s klimatmöte i Doha, som ska diskutera en plan för ett nytt globalt miljöavtal för tiden efter 2020. Bland annat ska detaljerna i Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod, som inleds vid årsskiftet, slutförhandlas. Sett till hur de förberedande förhandlingarna utvecklats, tyder dessvärre inte mycket på att Doha leder till några avgörande resultat.

För Centerpartiets del är det självklart att den industrialise rade världen måste gå före med klimat åtgärder. Vi har ett odiskutabelt ansvar att leda och agera som ett föredöme i samtalen.

EU förfogar över de mest ambitiösa klimatmål någon ländergrupp har, med 20 procents sänkning till 2020. Om andra industrialiserade länder gör motsvarande insatser har EU sagt att vi kan höja målet till 30 procent, men det är ännu inte bestämt.

Samtidigt börjar nu flera länder att göra satsningar på hemmaplan. Australien, Sydkorea och delstaten Kalifornien har följt EU:s exempel och inför system för handel med utsläppsrätter. I Kina blir Shenzhen den första av sju mångmiljonstäder där regeringen inför utsläppshandel på prov. USA ser ut att nå sitt mål om 17 procents utsläppsminskningar genom innovativ teknik och energieffektiviseringar.

För oss är det uppenbart att EU:s klimatåtagande måste ses över innan Europa förlorar initiativet. Om EU ska uppfylla målet att minska utsläppen med 80 till 95 procent till 2050, bör EU:s 2020-mål skärpas till 30 procent. Då ges EU:s industri- och energisektorer bättre förutsättningar att fatta investeringsbeslut som tar hänsyn till utsläppskostnader på längre sikt. Det skulle även förstärka incitamenten för forskning och utveckling av teknik med låga växthusgasutsläpp, ett område där flera svenska företag är världsledande.

EU-kommissionens analys visar att ett 30-procentsmål för 2020 placerar EU på den kostnadseffektiva, långsiktiga, utsläppsbanan till skillnad från dagens 20-procentsmål. Dessutom visar den att den ekonomiska krisen gjort det så mycket billigare att sänka Europas utsläpp, att kostnaden för att gå till 30 procent i dag ligger i nivå med de kostnader man räknat med för 20 procent när klimatpaketet antogs. Även andra studier pekar mot att det är ekonomiskt fördelaktigt att minska utsläppen mer i närtid. Detta för att undvika inlåsningseffekter, stimulera teknisk utveckling och därmed inte drabbas av högre kostnader på längre sikt. USA:s naturvårdsverk slog också fast detta när konsekvenserna av den amerikanska kongressens förslag till klimat lagstiftning analyserades. Enligt internationella energiorganet IEA kostar fördröjning av gröna investeringar i det globala energi systemet 300–400 miljarder euro varje år.

Ett skärpt utsläppsmål bidrar till att företag som erbjuder teknik med låga koldioxidutsläpp vinner marknadsandelar, vilket innebär nya arbetstillfällen och exportinkomster till EU.

En höjning skulle dessutom ge positiva effekter för luftkvaliteten inom EU. Flera andra luftföroreningar minskar när utsläppen av koldioxid begränsas, vilket också ger lägre kostnader för sjukfrånvaro och miljövård.

Eftersom Sverige redan har ambitiösa utsläppsmål skulle en höjning på EU-nivå inte medföra att vi behöver vidta några särskilda åtgärder. Såväl Naturvårdsverket som flera europeiska forskare har studerat hur en eventuell framtida fördelning av högre utsläppsminskningar inom EU skulle kunna se ut. De gör samma analys, det vill säga att en uppskalning till 30 procent inte innebär att de svenska nationella målen måste justeras. Konjunkturinstitutet har redan slagit fast att Sverige ligger väl till för att klara sitt mål.

Risken för koldioxidläckage om EU går från 20 till 30 procent är också liten, givet de motåtgärder som finns i EU:s klimat- och energipaket. Den energiintensiva industrins konkurrenskraft skyddas i huvudsak av fri tilldelning av utsläppsrätter och tillgång till utsläppsenheter från internationella marknader. Konsekvenserna för industrin mildras också av att ett för flera branscher betydande överskott av utsläppsrätter kan sparas.

Centerpartiet vill se ett tydligt svenskt ställningstagande för 30 procent, fritt från krav på motprestationer från andra parter. Danmarks och Storbritanniens regeringar har redan intagit den positionen, och Tyskland väntas komma fram till denna ståndpunkt det kommande året. Sverige bör gå samma väg. För klimatets och konkurrenskraftens skull vill Centerpartiet att EU tar steget fullt ut, släpper motkraven och gör 30-procentsmålet till sitt.

LENA EK (C)

ledamot av Centerpartiets VU och miljöminister

ROGER TIEFENSEE (C)

miljöpolitisk talesperson och ledamot av Sveriges delegation till COP18 i Doha