I januari 2010 presenterade Carl Bildt en vision om att Sverige skulle bli det fria ordets försvarare på Internet. Udden riktade han mot Kina, Iran och andra länder som har gjort sig kända för sin brutala nätcensur. Kan Sverige genom opinionsbildning och tekniskt stöd hjälpa förtryckta människor att komma till tals har vi gjort en stor insats.

Efter de senaste veckornas Wikileaks-avslöjanden har det dock inte varit Kina och Iran som stått för försöken att censurera nyhetsförmedlingen, utan västländer som USA och Frankrike. Det finns ingen anledning för Sverige att fördöma dessa övertramp mindre hårt.

Samtidigt som stater genom övervakningslagar vill kontrollera oss medborgare så blir de nu själva granskade, och det har inte fallit i god jord trots att den information som hittills läckt har varit av ganska harmlös natur. Det finns inga rimliga proportioner mellan Wikileaks agerande och de obalanserade uttalanden som vi nu hör från regeringar och enskilda politiker runt om i världen. Sarah Palin, som tycks vilja bli republikanernas presidentkandidat 2012, står för ett av de mest häpnadsväckande uttalandena om Wikileaks när hon kritiserar president Obama för att inte jaga Julian Assange med samma aggresivitet som USA jagar Al Qaida och Talibanledare.

Att Palin vill att den amerikanska staten ska leta upp och avrätta grundaren av en nyhetssajt är illa nog, men det verkligt obehagliga är att Wikileaks nu på riktigt behandlas allt mer som en terrorgrupp.

Assange har fått sitt bankkonto i Schweiz stängt, Paypal har stoppat alla betalningar till Wikileaks och nu slutar Mastercard och Visa att förmedla pengar till organisationen. Mastercard hänvisar till en policy som förbjuder betalningar till den som deltar i eller främjar kriminell verksamhet.

Visst kan man hävda att Wikileaks genom att publicera material främjar dem som olagligt läcker hemliga dokument, men det gör i så fall samtliga större nyhetsorganisationer. Skillnaden mellan Wikileaks och SVT:s Rapport är inte större än att Wikileaks är en informationsgrossist medan Rapport förpackar informationen och levererar den till slutkonsumenter. De båda nyhetsorganisationernas källor är exakt desamma.

Konsekvenserna av att företag ägnar sig åt egen rättsskipning blir enorma när vi anförtror allt mer av vår privata information till molntjänster som Gmail och Google Documents. Ett företag kan godtyckligt frånta oss möjligheterna att leva ett normalt liv.

Vad Wikileaks har gjort uppenbart – precis som Pirate Bay för några år sedan – är vidden av kulturgapet mellan dem som behärskar tekniken och dem som behärskar politiken. Förståelsen för att teknikutvecklingen förändrar politikens förutsättningar är små, och när den nya verkligheten tränger sig på reagerar politiker med fördömanden och åtgärder för att strypa nätets fria informationsflöde.

Situationen som denna visar vilka som tror på yttrandefrihet bara när det bekvämt och vilka som gör det på riktigt. Nu har Sverige möjlighet att göra skillnad genom att gå mot strömmen och stå upp för det självklara – att en liten nyhetsaktör på nätet har samma rättigheter som traditionella medier. Vi förutsätter att Sverige agerar utifrån vad som är rätt – inte utifrån vilka regeringar vi betraktar som våra vänner – och försvarar Wikileaks när omvärlden gör vad den kan för att kväva det fria ordet.

KARL SIGFRID

riksdagsman (M)

MARY X JENSEN

bloggen MinaModerataKarameller