I dag röstar riksdagen om att förlänga Sveriges bidrag till FN:s insats i Libyen. Det är välkommet att regering och opposition till slut har enats om fortsatt stöd till FN:s ansträngningar att skydda civilbefolkningen, även om talet om ökat humanitärt stöd och flyktinghjälp har stannat vid en försiktig avsiktsförklaring i propositionen.
Världen är mer än Europa och vårt närområde.
Aleksander Gabelic
Inte bara folket i Libyen behöver omvärldens uppmärksamhet. Under 2011 kan marktrupp komma att behöva sättas in i länder som i dag skakas av interna konflikter. FN har svårigheter att hitta förstärkning till de fredsfrämjande insatserna i Afrika. Sverige och EU bidrar i dag med häpnadsväckande låga 1,8 procent av den uniformerade personalen i FN-ledda insatser på den mest konfliktdrabbade kontinenten.
Allt detta understryker att den nyfunna enigheten om Libyeninsatsen följs av en diskussion om den svenska utlandsstyrkans storlek. Alliansen och försvarsminister Sten Tolgfors har uttalat en ambition om 2000 personer i utlandsstyrkan. Också Försvarsberedningen talade i sitt slutbetänkande om ett motsvarande behov. En av ledamöterna i Försvarsberedningen var nuvarande S-ledaren Håkan Juholt. Regeringen delade Försvarsberedningens bedömning inför försvarsbeslutet i juni 2009.
Trots att FN behöver resurser och trots talet om en ökande internationalisering av Försvarsmakten har den svenska utlandsstyrkan under lång tid bestått av omkring 1000 personer på årsbasis. Så gott som hela styrkan finns i EU- och Nato-ledda insatser med FN-mandat. Antalet svenskar i FN-ledda fredsfrämjande insatser har minskat ständigt sedan mitten av 1990-talet och noterar återkommande bottenrekord. 23 personer, motsvarande en normalstor skolklass, deltog vid månadsskiftet i FN-ledda fredsfrämjande insatser.
Världen är mer än Europa och vårt närområde. Dessvärre har FN-perspektivet undan för undan krympt i svensk omvärldspolitik, även om FN ibland fortfarande kallas för hörnstenen i svensk utrikespolitik. I Libyen-debatten har FN åter hamnat i fokus. Ett tecken på det är att frågan om svenskt truppbidrag även till andra konflikthärdar har berörts. Sydsudan och Demokratiska republiken Kongo är exempel på utdragna konflikter där svenskt och europeiskt truppdeltagande skulle kunna göra reell skillnad. Kraftfulla internationella åtgärder skulle behövas även i andra konflikter, till exempel Syrien, men har uteblivit på grund av oenighet i FN:s säkerhetsråd.
Dagens debatt och omröstning i riksdagen i Libyen-frågan är viktig av flera skäl. Dels är fortsatt svenskt engagemang ett bidrag till genomförandet av FN-principen skyldighet att skydda, dels innebär den att Sverige ger FN sitt stöd på bred front – politiskt, humanitärt och militärt genom flygspaningsinsatser. Grundprincipen måste dock även i fortsättnigen vara att Sverige stödjer långsiktiga och breda FN-insatser på marken eftersom dessa har bäst förmåga att bidra till hållbar fred. Grundläggande säkerhet ökar också förutsättningarna för att biståndsinsatser ska få avsedd effekt.
De som motsätter sig krav på fler soldater i utlandsstyrkan brukar hävda att man inte ska räkna huvuden. Men det är just svenska huvuden som i kraft av hög utbildningsnivå, demokratiska värderingar och jämställdhetstänkande i kombination med materiel och logistik kan bidra till att människor i konfliktområden får en tryggare vardag.
Svensk truppnärvaro är också omvittnat välkommen i FN. Det underströks av Ban Ki-moon vid dennes Sverige-besök hösten 2009 . Samma sak uttalades nyligen av FN vid ett besök av Svenska FN-förbundet i Demokratiska republiken Kongo, ett av världens mest konflikthärjade länder som också har erfarenhet av svenskt FN-befäl.
Att Sverige fortsätter att stödja FN:s linje i Libyen är ett steg i rätt riktning. För att undvika politiska tvister inför nya förfrågningar om svenska truppbidrag är det dags för alla ansvarskännande riksdagspartier att också i praktiken se till att den svenska utlandsstyrkan kan växa.
En säkrare värld gagnar även Sverige. FN-medlemskapet förpliktigar.
ALEKSANDER GABELIC
ordförande i Svenska FN-förbundet
