Kognitiv beteendeterapi, KBT, är en psykologisk behandlingsmetod med ett starkt vetenskapligt stöd. KBT är den snabbast växande psykologiska behandlingsmetoden i världen och dominerar numera behandlingsutbudet i till exempel USA.
Trots detta är tillgången på KBT inom svensk psykiatri och annan hälso- och sjukvård mycket liten.

En vetenskapligt bevisad behandlingseffektivitet borde vara tillräcklig för att förmå politiker och andra beslutsfattare att satsa på utbildning av fler KBT-psykologer för en ökad spridning av behandlingsmetoden även i Sverige.

Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, är en myndighet som har regeringens uppdrag att utvärdera sjukvårdens metoder för att upptäcka och behandla sjukdom.
År 2004 utgav SBU rapporten ”Behandling av depressionssjukdomar”. En av SBU:s slutsatser var att av psykologiska behandlingsmetoder har KBT det mest omfattande stödet i kliniska studier.
En annan slutsats var att ingen studie som jämfört serotoninpåverkande läkemedel med KBT vid lindrig och
måttlig depression har visat bättre effekt av medicin, medan flera studier har visat en fördel för KBT.

Förra året gav SBU ut rapporten ”Behandling av ångestsyndrom”. Den viktigaste slutsatsen var att KBT är lika effektiv som läkemedelsbehandling vid samtliga ångestsyndrom, bland andra paniksyndrom, social fobi och posttraumatiskt stressyndrom. Långtidseffekten av KBT är dessutom bättre dokumenterad än den av medicin.
En annan av rapportens slutsatser var att vetenskapliga kontrollerade studier av andra psykologiska behandlingsmetoder än KBT saknas nästan helt.
Att lida av depression och ångest är mycket vanligt bland befolkningen. De flesta som besväras allvarligt av psykologiska problem uppfyller diagnoskriterierna för antingen depression eller någon form av ångestsyndrom, eller både och.

Risken att någon gång i livet drabbas av depression är mellan 5 och 25 procent för kvinnor och mellan 3 och 10 procent för män. Motsvarande siffror för ångestsyndrom är ungefär 25 procent för kvinnor och 15
procent för män.
Förutom ett subjektivt lidande åsamkar dessa psykologiska problem stora samhällskostnader. De flesta undersökningar visar att den psykologiska ohälsan ökar.
Mot denna bakgrund skulle man önska att KBT var en vida spridd behandlingsmetod vid depression och ångest även i Sverige, åtminstone i paritet med läkemedelsbehandling.
Så är dock inte fallet. Av Sveriges legitimerade psykoterapeuter (varav majoriteten även är psykologer) är det enligt Socialstyrelsen endast cirka fem procent som har en inriktning mot KBT.

Det psykologiska behandlingsutbudet domineras helt av behandlingsmetoder med begränsat eller näst intill total avsaknad på vetenskapligt stöd. Denna situation är naturligtvis mycket otillfredsställande.

Om svensk psykiatri och annan hälso- och sjukvård har som målsättning att erbjuda sina patienter effektiva behandlingar av psykologiska problem och störningar bör en förändring komma till stånd i utbildningen av psykologer.
Många fler bör ges möjlighet att utbilda sig med
inriktning mot KBT. I dag finns inte ens KBT som utbildningsalternativ på samtliga psykologprogram i landet.
Denna förändring skulle medföra positiva effekter inte enbart inom psykiatrin utan även inom andra verksamheter, som exempelvis primärvården och företagshälsovården, där förekomsten av ångest och depression bland patienter och klienter är mycket stor.

Åtskilligt finns således att vinna på att öka utbildningen av KBT-psykologer. Vilka politiker och andra beslutsfattare är beredda att anta utmaningen och har någon råd att låta bli?

Benjamin Bohman
psykolog, Stockholm
Mats Fredrikson
professor i klinisk psykologi
Tomas Furmark
docent i klinisk psykologi
Ata Ghaderi
docent i klinisk psykologi och psykoterapeut
Anna Kåver
psykolog och psykoterapeut

Idag-sidan publicerade i somras en serie om KBT. Gå in under serierubriken Efter Freud:
svd.se/idag