Klimatfrågan är relativt enkel – det handlar om politik.

Åsa Romson och Anders Wallner

Nyligen frågade Göteborgs universitet (SOM-institutet) svenska folket vad i samhället som oroar dem. De vanligaste svaren var miljöförstöring och förändringar i jordens klimat. Hela 81 procent svarade att de oroar sig för klimatförändringarna – det är många fler än som oroar sig för arbetslösheten och ekonomiska kriser.

Den 18 december 2009, när det på sista dagen av klimattoppmötet i Köpenhamn stod klart att världens politiker hade misslyckats med att enas om en plan för att möta klimathotet, gick luften ur många.

Reinfeldt som inför toppmötet prioriterade klimatfrågan nämner den sedan dess endast pliktskyldigt. Medierna har gått från att beskriva samhällets gemensamma klimatansvar till individens ansvar att agera. Allmänheten har fördelat sig mellan två ytterligheter – de som tar saken i egna händer och försöker leva så klimatsmart och miljövänligt som möjligt, samt de som stänger av för information eller till och med förnekar klimatförändringarna.

Alliansregeringen fortsätter hävda att de har världens mest ambitiösa klimatpolitik. Detta trots att minskningen av de svenska utsläppen nästan har avstannat. I december 2011 tvingades Reinfeldt att rapportera till FN att Sveriges utsläpp ökade med 11 procent på bara ett år. I stället för att inspireras av Danmark, Tyskland och Storbritannien som alla har ökat takten i sitt klimatarbete har alliansregeringen valt att sakta ner.

När fyra av fem svenskar oroar sig för klimatet, när politiken misslyckas med att minska utsläppen och när medierna fokuserar på det individuella ansvaret, är det lätt att känna uppgivenhet inför glappet mellan vad som behövs och vad som görs. Känslan ”det jag gör ensam räcker inte till” kommer krypande.

Till alla er som känner denna oro inför klimatförändringarna vill vi säga: Det är inte dig det är fel på – det är politiken. Din oro för klimatet kan inte lösas med terapi – klimatutsläppen kommer endast att minska om hela samhället gör det tillsammans och med politiken som verktyg.

I helgen samlas nästan 700 miljöpartister i Umeå för kongress. Högst upp på dagordningen står klimatfrågan. Vår utgångspunkt är tydlig: Klimatfrågan är relativt enkel – det handlar om politik.

• När Sverige väljer att inom äldreomsorgen servera illa behandlat kött från andra sidan jorden i stället för lokalt producerad ekologisk mat är det ett politiskt val.

• När Sverige väljer att subventionera flyget och långtradartrafiken i stället för att satsa på tåg-, cykel- och kollektivtrafik är det ett politiskt val.

• När Sveriges utsläpp år efter år tillåts ligga kvar på höga nivåer så är det ett politiskt val. Klimatförändringarna kommer ur politiska val och kan därför med politik lösas.

Om Tyskland kan skapa nya jobb genom att satsa på massiv utbyggnad av förnybar energi, så kan även Sverige. Om Danmark kan minska bilismens utsläpp genom att satsa på cykeltrafiken, om Schweiz kan bygga en tågtrafik som håller tiden, och om Storbritannien kan anta en klimatlag som binder regeringen att successivt minska utsläppen till hållbara nivåer, så kan även Sverige.

På kongressen i Umeå lanserar Miljöpartiet ett sjustegsprogram med politik för minskade klimatutsläpp. Vi vill att Sverige bygger ut och rustar upp tågtrafiken, ställer om till 100 procent förnybar energi, planerar den urbana trafiken för cykel- och kollektivtrafik, rustar upp och energieffektiviserar skolor och bostäder, samt premierar lokalt producerad ekologisk mat. Genom ekonomiska styrmedel och satsningar vill vi göra de klimatsmarta och miljövänliga valen billigare och enklare för alla. Principen är att alla som smutsar ner ska betala för det medan alla som tar klimatansvar ska belönas.

Den oro som 81 procent av svenska folket känner inför klimatförändringarna kan inte lösas genom att var och en får terapi. Klimatförändringarna kan vi endast lösa tillsammans, med politiken som verktyg och med hela samhället som plattform. Återigen, det är inte dig det är fel på – det är politiken.

Det är Sverige som behöver klimatterapi.

ÅSA ROMSON (MP)

språkrör

ANDERS WALLNER (MP)

partisekreterare