Sverige behöver fler elitskolor

Det förekommer titt som tätt artiklar där Franska skolan tillsammans med några andra skolor kallas för ”elitskolor”. Låt oss med en gång klargöra. Det är sant.

Franska skolan är en elitskola. Men inte på grund av klasskillnader, som vissa vill hävda. Sådana insinuationer känns rätt dammiga i 2000-talets Sverige.

Däremot stämmer det utifrån att vi, liksom många andra skolor (även kommunala), lyckas bättre med att förbereda våra elever för fortsatt utbildning och framtida karriärer.

Det förekommer också rapporteringar om att ”elitskolor” har högre andel barn med högutbildade föräldrar än andra skolor. Då blir vi förbryllade.

Antyder de att akademikers barn skulle vara mer begåvade än icke-akademikers och därför utgöra en så kallad elit? Så är det naturligtvis inte.

Det finns flera anledningar till att statistiken ser ut som den gör, men ingen av dem har med klasstillhörighet att göra.

Vi finner det tämligen ointressant vilken utbildning våra elevers föräldrar har. Däremot vet vi, med vår 150-åriga erfaren­het, att det är av stor betydelse för barnens utbildning att föräldrarna är engagerade i deras skolgång.

Med aktiva föräldrar är det också lättare att implementera en gemensam värdegrund i skolan. Syftet med en sådan är att alla ska förstå och respektera det skolan står för och vad skolan vill uppnå med sin utbildning.

Att utbilda barn handlar om mer än att lära dem läsa, räkna och rabbla döda kungar. Vi ska ge dem verktyg för ett livslångt lärande och en moralisk och humanistisk identitet.

Så istället för att fokusera på vilken bakgrund föräldrarna till elever i olika skolor har borde vi diskutera vilka visioner vi har för skolan och barnens framtid. Hur förbereder vi dem bäst för det samhälle som de ska ut i och hur vill vi att det samhället ska se ut?

Skolan är ingen skyddad verkstad.

Skolan är en arbetsplats där alla tar ett eget ansvar. Lärarna tar ansvar genom att vara kompetenta och engagerade, eleverna genom att följa lärarens direktiv och göra sitt bästa.

När alla vet vad som förväntas av oss leder det gemensamma ansvaret till en känsla av delaktighet och personlig utveckling. Men den svenska skolan påminner allt mer om en skyddad verkstad, där allt är tillåtet och ansvar utkrävs alltmer sällan.

I en sådan skola kan vi aldrig få elever som visar mod och tillförsikt inför ett kommande vuxenliv.

Det finns idag en tendens att fokusera för mycket på barns och ungdomars rättigheter. En vanlig missuppfattning är att man till exempel har rätt till ett visst betyg utan skyldighet att prestera vad som krävs.

Utan ansvar uppfostrar vi barn som vid motgångar blir offer utan förmåga att ta makten över sitt liv och sin framgång.

Ungdomsåren är av naturen de år då vi är som mest egoistiska. Därför måste vi vuxna vara goda förebilder när det gäller att visa respekt och medkänsla.

Skolans ordningsregler och värdegrund är oerhört viktiga. Beteenden som stör och förstör, mobbar och trakasserar måste omedelbart uppmärksammas och åtgärder vidtas.

Vi måste tro på våra elever och låta dem använda hjärnan, inte bara för att inhämta kunskap utan också för att själva reflektera över sina egna styrkor och svagheter i syfte att utvecklas på ett positivt sätt.

Alla barn är potentiella framtida ledare, men vi kan inte uppfostra framtida ledare om vi inte vågar vara ledare själva.

Om vissa vill kalla det elitskolor, så varsågod. Vi tycker att det vore mer konstruktivt att diskutera varför inte alla skolor är elitskolor. Vi ger gärna upp det epitetet den dag alla svenska skolor håller samma kvalitet på sin utbildning.

På en punkt håller vi dock med vissa debattörer. Skolor bör inte drivas i vinstsyfte. Har man som främsta syfte att ge utdelning till aktieägarna riskerar eleverna att komma i andra hand. Att prioritera något annat framför elevens behov är oacceptabelt.

EVA NÄSLUND, rektor på Franska skolan
JOHAN STENBERG, ordförande i Stiftelsen Franska skolan
CAMILLA WAGNER, har barn i Franska skolan och sitter i stiftelsens styrelse