Många unga utbildar sig därför att de inte hittar ett jobb. Många unga läser också utbildningar som ger dem tveksamma framtidsutsikter.
Stefan Fölster och Malin Sahlén, Svenskt Näringsliv.
Foto: Svenskt Näringsliv
Lärosäten får betalt för att locka till sig så många studenter som möjligt – så är anslagen utformade. Mycket stora ekonomiska resurser delas ut, med alltför lite hänsyn till vilken start i livet en ung människa får med denna utbildning.
Det har lett till en uppsjö av hobbykurser. Man kan läsa ”älskade dinosaurier”, ”myt, magi och ockultism”, ”songwriting”,” fotbollshistoria” och mycket annat. När vi vill se över detta väcks starka känslor - ingen annan värld är så förbjuden att granska som just den akademiska världen.
Det är helt centralt att unga som söker sig till akademisk utbildning får tydliga signaler och konsumentupplysning om utbildningen. Är utbildningen efterfrågad? Håller den akademisk standard? Den signalen skulle kunna utformas som en justering mellan låne- och bidragsdel i studiemedlet. Det är en möjlig modell, men det kan finnas bättre lösningar.
Låt oss nu vara tydliga, humanister och konstnärer är självfallet mycket värdefulla för ett samhälle. Det behövs utbildningar inom många olika ämnen.
Kultur och teknik är lika viktig som journalistik och biologi. Men utbildningarna måste hålla hög kvalitet och ge något tillbaka till de studenter som investerar så mycket av sin tid på att läsa dem. Akademiska studier ger också andra värden än ekonomiska. Men det är cyniskt och ansvarslöst att locka in ungdomar i utbildningar som lämnar dem strandsatta när de sent omsider upptäcker att de inte kan försörja sig på detta.
Många som tar till brösttoner för akademisk frihet i denna debatt förefaller helt ointresserade av att ta ansvar vare sig för akademisk standard eller för ungdomars arbetslöshet.
STEFAN FÖLSTER
chefekonom Svenskt Näringsliv
MALIN SAHLÉN
nationalekonom Svenskt Näringsliv
