Under mer än 20 år har jag arbetat som chefsrekryterare och på nära håll kunnat följa såväl utvecklingen av vd-lönerna som hur jobbet som verkställande direktör har förändrats, inte minst i de stora börsföretagen.

Nyligen har återigen löneutvecklingen för ett 50-tal chefer i våra allra största börsföretag uppmärksammats och väckt indignation. Men ska man på ett sakligt sätt kunna diskutera huruvida svenska vd-löner är höga eller inte, krävs ett antal distinktioner.

I Sverige finns säkert 100 000 personer med titeln vd. För att hålla diskussionen på ett begripligt plan måste man dela in dessa i två grupper - de 50 vd:arna för våra största företag och alla andra.

För den överväldigande majoriteten av svenska vd:ar ligger snittlönen på drygt 73 000 kronor i månaden.

I de 50 största företagen är ersättningarna betydligt högre, men ändå låga i internationell jämförelse. Att så är fallet har bekräftats bland annat av en undersökning som Heidrick & Struggles gjorde häromåret bland 295 storföretag i Europa.

I genomsnitt tjänar de 50 svenska toppcheferna ungefär 30 procent av vad en tysk, brittisk, spansk eller italiensk vd tjänar på motsvarande jobb.

Jag har många gånger fått frågan av journalister om X verkligen är värd en lön på tio miljoner. Frågan kan inte ställas så.

För mig handlar det om att ersättningarna måste vara konkurrenskraftiga för att vi ska kunna rekrytera chefer som kan leva upp till de hårda krav som ställs på globala företag i dag. Det innebär att ersättningar inte längre kan bestämmas utifrån vad som anses ”rimligt” enbart på nationell nivå.

Det är på den internationella marknaden som ribban läggs för dessa vd:ar.

Svenska storföretag hävdar sig som regel bra i den globala konkurrensen, men framgången kommer inte av sig själv. Värdeskapande måste drivas av individer som besitter en djup kompetens över ett brett fält av färdigheter, från ledarskap och management till ­finansiella frågor, teknik/produktion och marknader.

Jag har lärt mig under mina många år i näringslivet att det numera inte finns någon mer kritisk faktor för ett företag än dess vd och ledning när det gäller att framgångsrikt styra en verksamhet i en komplex omvärld.

Med den utvecklingen har också följt allt starkare fokus på vd:s person. Kraven är ständig närvaro, tillgänglighet, uppkoppling och ständig medie­exponering.

Som en vd uttryckte det: ”Jag går upp med kineserna, arbetar med europeerna och lägger mig med amerikanarna”.

Det är också nonsens att påstå att svenska vd:ar inte skulle hålla måttet på en global marknad.

Våra globala företag drivs av oerhört kompetenta personer som står sig mycket väl internationellt. De är duktiga ledare och många svenska top managers återfinns i en rad internationella företag.

För ett par år sedan gjorde jag en undersökning inom Heidrick & Struggles av hur många svenskar vi hade i vår databas som dels jobbade utomlands, dels jobbade i icke-svenska bolag och som intervjuats för ett toppjobb utomlands. Vi fann cirka 1 500 sådana personer.

Min bedömning är att det idag finns åtminstone 2000 svenskar på toppjobb i icke-svenska företag utomlands.

Omvänt finns ytterst få icke-svenskar som vd:ar i Sverige­baserade globala bolag. Jag har flera gånger varit engagerad för att hitta vd:ar till svenska internationella bolag. I uppgiften har ingått att söka över hela världen.

Varje sådant uppdrag har slutat i en svensk lösning; det blir helt enkelt för dyrt att ”importera” toppchefer till Sverige.

Därför tycker jag att vi ska vara glada över att styrelserna i de 50 största svenska företagen vågar betala sina vd:ar ersättningar som ändå är någorlunda konkurrenskraftiga.

De leder företag som ger betydande direkta och indirekta bidrag till Sverige. Det är en oerhörd styrka att vi har dem och deras huvudkontor inom landets gränser.

Låt oss inte äventyra det värdet genom populistisk indignation över ett fåtal ersättningspaket.

BENGT LEJSVED, Lejsved var tidigare Europachef i Heidrick & Struggles. Han är också en av grundarna till och delägare i Senior Work AB.

Fotnot: Medianersättningen för en vd i ett bolag på Stockholmsbörsen var 2007, 3,3 miljoner kronor, en ökning med 21 procent jämfört med 2006. Sex av tio börsbolag gav ifjol bonus.

Fakta SvD