Vi ser många brister i det svenska barnskyddet. Barn utsatta för våld och övergrepp blir inte trodda av varken socialtjänst eller rättsväsende, så barnen varken får den vård eller det skydd som de behöver. Barn som på grund av sin hemsituation har blivit placerade i samhällets vård berättar om vuxna på hem och institutioner som kränker och förnedrar barnen. Redan utsatta barn blir utsatta igen, fast från samhällets sida. Barnskyddet i Sverige måste stärkas och kompetensen hos vuxna som möter utsatta barn måste höjas.
Från år 2003 till år 2010 har Bris barn och ungdomskontakter inom området ”myndighetskontakter” tiodubblats, från 169 kontakter år 2003 till 1 492 kontakter år 2010.
Många av barnen som kontaktar Bris om Myndighetskontakter har ofta svåra erfarenheter med sig i bagaget. Många gånger handlar det om barn som har kontakt med sociala myndigheter eller polis på grund av våld, sexuella övergrepp eller missbruk i hemmet.
Vi kan gemensamt konstatera att berörda myndigheter gång på gång misslyckas med att ta det ansvar som åligger dem vad gäller barn utsatta för våld och/eller övergrepp.
Vi ser allt från en socialtjänst som ifrågasätter barnens berättelser med effekten att utredningar aldrig öppnas upp, till polisutredningar som tar så lång tid att de fysiska bevisen på misshandel försvunnit vilket gör att åtal inte väcks i brist på bevis.
Vi ser ett rättsväsende där barnets berättelse inte ses som tillräcklig bevisning för en fällande dom och vi ser utsatta barn som inte får den vård de har rätt till eftersom de inte kan skrivas in hos barn- och ungdomspsykiatrin förrän de har utvecklat allvarliga psykiska symtom, som till exempel djup depression med risk för suicid. Följaktligen blir många barn helt utan hjälp.
Hösten 2010 kunde barn som besökte www.bris.se välja att anonymt svara på en webbenkät om deras erfarenheter av myndigheters agerande. 99 barn valde att delta och de hade framförallt varit i kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin samt socialtjänsten.
43 procent hade inte blivit trodda när de berättade och 41 procent hade inte fått den hjälp de ville ha. På frågan om hur barnets liv blivit efter kontakt med myndigheten svarade 24 procent att det inte var någon skillnad och 37 procent tyckte att deras liv blivit sämre.
Även om enkätresultatet i sig inte ger en bild av hur det är över hela Sverige, bekräftar det ändå den bild som BRIS får utifrån barn- och ungdomskontakterna, samt utifrån de erfarenheter som det hittills rapporterats om från regeringens Upprättelseutredning där det framkommer att vanvård, våld och övergrepp fortfarande förekommer på familjehem och institutioner.
För de barn och unga som har placerats i samhällets vård kan själva placeringen innebära ytterligare en allvarlig försämring i barnets livssituation. Barn och ungdomar berättar för BRIS om bland annat belönings- och bestraffningssystem som kränker och förnedrar dem.
”Jag kände mig väldigt illa behandlad. De har ett ”belöningssystem” och om man inte följde reglerna ”förtjänade” man ingenting. De ville bestämma vad jag sa till soc. Det var begränsat hur mycket man fick äta. Jag var alltid hungrig. Jag gick ner mycket i vikt.” Flicka 17 år.
Misshandel, övergrepp och omsorgssvikt är bland det farligaste ett barn kan råka ut för.
Barnskyddet i Sverige måste förbättras och vi förslår därför:
• Öppet dygnet runt i Bris 116 111. BRIS vill kunna erbjuda alla barn möjlighet till stöd när barnet behöver det. Många kommuner saknar socialjour och att själv ta kontakt med polisen kan vara ett oöverstigligt steg för ett barn.
• Barnskyddsutredningen från år 2009 bör genomföras i sin helhet och specialkompetens i att möta utsatta barn ska finnas hos yrkesgrupper som socialtjänst, sjukvård, polis och rättsväsende.
• Barnkonventionen ska inkorporeras i svensk lagstiftning så att barnets bästa måste tillgodoses i alla beslut som rör det.
• Rättsväsendet måste ha större barnfokus där barnens berättelser tas på större allvar.
Familjedomstolar specialiserade på misshandel och övergrepp skulle kunna drivas på försök i Stockholm, Göteborg och Malmö.
• Barnfridscentrum; ett nationellt kunskaps- och forskningscentrum som kan stötta de myndigheter som handlägger ärenden rörande misshandel av barn och sexuella övergrepp, samt ge vård till utsatta barn.
Norge har mycket goda erfarenheter av liknande center, vilket ger oss anledning att tro att Sverige skulle kunna använda de goda resurser som redan finns på ett mer effektivt och långsiktigt sätt.
GÖRAN HARNESK
generalsekreterare Barnens Rätt I Samhället (Bris)
CARL GÖRAN SVEDIN
professor barn- och ungdomspsykiatri, Linköpings Universitet
