I svenska medier är upprördheten stor och unison över vad man ser som Wikileaks angrepp på demokrati, diplomati och världsfred. Det framstår som om Wikileaks ansvarslöst vräker ut hemligt material som är farligt för många.

Den bilden underblåses av att public service bara intervjuar diplomater, ansvariga politiker och andra upprörda röster. Det hela börjar likna något annat än fria medier. Går man däremot till Le Monde och New York Times blir bilden en annan.

Enligt Le Monde har Wikileaks alltså fått drygt 250000 diplomatiska telegram som härrör från Washington och alla amerikanska ambassader i världen. Fem tidningar och tidskrifter har sedan veckor tillbaka läst och analyserat dessa telegram, New York Times i USA, The Guardian i Storbritannien, Der Spiegel i Tyskland, Le Monde i Frankrike och El Pais i Spanien.

Den amerikanska regeringen har definierat tre huvudnivåer av klassning för sina officiella dokument: ”Top Secret”, ”Secret” och ”Confidential”. De 251287 telegram som studerats av Le Monde är klassade ”Secret” (16652 memoranda) och ”Confidential” (101748 memoranda), eller är ”oklassade”. Där finns alltså inga telegram klassade ”Top Secret” från utrikesdepartementet.

Det finns för övrigt i denna samling inget dokument som är militärt eller härrör från underrättelsetjänster. 120 journalister från fem länder har studerat telegrammen, och mellan sig delat information och expertis. De har också bestämt vilka saker som de inte ska behandla, för att källorna inte förefaller tillräckligt tillförlitliga. Ett sådant samarbete mellan fem medier saknar motstycke i journalistisk historia.

Tidningarna har även upprättat en gemensam lista över personer att skydda, det gäller särskilt i diktatoriska, brottsliga eller krigförande stater. Alla identiteter på personer som journalisterna bedömer allvarligt skulle kunna hotas har dolts. Wikileaks har accepterat att inte omedelbart sprida de 250000 telegrammen. Endast de memoranda som används för redigeringen av de fem tidningarnas artiklar kommer efter det att identiteter skyddats att publiceras. (Le Monde 28/11-2010)

Enligt New York Times har tidningen – efter konsultationer med amerikanska utrikesdepartementet – från artiklar och dokument som publiceras online tagit bort namn på en del personer som privat talat med diplomater och som skulle kunna utsättas för fara om de publikt identifierades. Tidningen undanhåller också en del passager eller hela telegram vars offentliggörande skulle kunna äventyra det arbete som bedrivs av amerikansk underrättelsetjänst. (New York Times 29/11-2010)

Lägg härtill ett av New York Times offentliggjort brevledes erbjudande från Assange/Wikileaks till USA:s administration från 26/11-2010, att under bevarad tystnad utesluta särskilt känsliga personuppgifter, försåvitt administrationen ger indikationer om sådana. Erbjudandet avvisas via advokat, varefter publiceringen av materialet genomförs. Ingenstans i svenska medier har denna brevväxling omnämnts.

Det är således fem världsledande tidningar och tidskrifter – deras journalister och ansvariga utgivare – som har ansvaret för exakt vad som publiceras, och det i samarbete med ett som det förefaller ansvarsfullt Wikileaks. Även den amerikanska regeringen har del i publiceringsansvaret, som bland annat framgår av Wikileaks brev och dess svar.

ROGER FJELLSTRÖM

docent, Filosofiska institutionen, Stockholms universitet