Svenska kyrkans identitet hotad

Kyrkostyrelsen har i en skrivelse till kyrkomötet förslagit att Svenska kyrkan skall ansöka om att få ha vigselrätt under den nya könsneutrala statliga äktenskapslagen. För att kunna ha det måste kyrkoordningen ändras, så att också par av samma kön skall kunna gifta sig i kyrkan. Om kyrkomötet ger sig in på denna väg och ändrar det av Gud instiftade äktenskapet, så kommer Svenska kyrkans identitet som kristen kyrka att kunna ifrågasättas.

Svenska kyrkan kommer att hopplöst ställa sig utanför alla strävanden efter enhet. Den stora och för enheten så betydelse fulla ryska ortodoxa kyrkan har redan sagt upp gemenskapen med Svenska kyrkan på grund av partnerskapsvälsignelserna. Den engelska kyrkan sände häromdagen ett varnande brev.

Kyrkostyrelsen har tre argument som försvar för förändringen av äktenskapet. Inget av argumenten är hållbart.

Det första argumentet, som återkommer hela tiden, är att ”äktenskapet enligt evangelisk-luthersk uppfattning, är en samhällsinstitution som regleras av civila myndigheter och inte har med frälsningen att göra”. Underförstått verkar man vilja säga att äktenskapet inte är instiftat av Gud, och att det världsliga, till vilket äktenskapet säges höra, inte har med Gud att göra.

Det andra argumentet postulerar en fortsatt gudomlig skapelse som skulle kunna förändra den ursprungliga skapelsens ordningar: ”Gud, som skapat världen, fortsätter sitt skaparverk, man kan tala om ett slags kontinuerlig skapargärning där nya ordningar kan träda i kraft i takt med att samhället förändras och nya typer av behov aktualiseras”.

Att på det sättet motivera en radikal förändring av kyrkans äktenskapsordning med spekulativa fantasier är inte seriöst.

Det tredje argumentet är ärkebiskopen Anders Wejryds, som hävdar att det är möjligt att upphäva Guds bud och ordningar under hänvisning till kärleksbudet: ”När kyrkan ska ta ställning till frågan om äktenskap för par av samma kön är en relevant fråga om det skadar eller gagnar människor. Kyrkan vill stödja trofasta relationer, och i ett bibelteologiskt perspektiv är kärleksbudet för oss överordnat andra bud och förbud i Bibeln”.

Kärleken till vår nästa är en så stor sak att den enligt principen Corruptio optimi pessima (förvanskningen av det bästa är det värsta) kan användas för att omintetgöra kärleken själv och hela kristendomen, när den spelas ut mot andra bud och förbud i Bibeln. Att ärkebiskopen är beredd att överge en Guds ordning, för en ordning som han själv tror är bättre, är bortsett från allt annat så uppseendeväckande allvarligt.

Om det kristna äktenskapet öppnas för par av samma kön måste det förändras. Till exempel kan man inte längre sanningsenligt säga att äktenskapet är instiftat av Gud, vilket dock sker i det nya av kyrkostyrelsen föreslagna ritualet, och man kan inte heller säga att det är till för släktets fortplantning.

Det enda som återstår är att äktenskapet är till för personers gemenskap. På vägen gör man sig av med den grundläggande distinktionen mellan manligt och kvinnligt och ersätter den med en differentiering efter sexuell orientering. Frågan är om man inte därmed inför en ny androgyn antropologi och underminerar hela den judisk-kristna människosynen.

En kulturs grundläggande struktur är beroende av de sexuella kategorierna. Sexualiteten är av fundamental betydelse inte endast för de enskilda individernas liv, utan också för samhällsstrukturen och hur den erbjuder verkligheten till sina medlemmar. Den lobby som vill öppna äktenskapet för homosexuella, åstadkommer medvetet eller omedvetet en fundamental arkitektonisk förändring av hela förståelsen av den mänskliga naturen och av den helt grundläggande könsdifferentieringen. Deras tänkande som driver denna fråga innehåller motsägelser: De önskar att homosexuella par skall kunna omfattas av äktenskapslagstiftningen och bli en del av den äktenskapliga institutionen, samtidigt som deras grundläggande antropologi undergräver och tömmer hela institutionen på dess innehåll.

Det kan komma att visa sig att kyrkomötet sålt smöret och tappat pengarna, om man väljer att slå in på den nya vägen, och folk snart inser att det enda äktenskap som kan ingås i Svenska kyrkan inte längre är det av Gud instiftade äktenskapet, utan bara en högtidligare form av det statliga könsneutrala.

Kyrkomötet står nu inför valet att slutgiltigt sälja ut Svenska kyrkans förstfödslorätt, som förvaltare av Guds instiftelser, för en tallrik grynvälling av statligt avfall från den kristna grund, på vilken Sverige en gång byggde.

SVERKER TRONÊT

kyrkoherde emeritus