Regeringens splittring äventyrar svensk mellanösternpolitik. Vid omröstningen i Unesco om palestinskt medlemskap i organisationen var Sverige ett av få länder som röstade nej.
Jan Björklund snarare än Carl Bildt tycks just nu styra Sveriges politik för Israel och Palestina.
Urban Ahlin
Jan Björklund snarare än Carl Bildt tycks just nu styra Sveriges politik för Israel och Palestina.
Det var endast ett fåtal länder som röstade nej medan 107 länder röstade för. Bifallet till palestinskt medlemskap i Unesco utgör en historisk händelse som självfallet har betydelse för den fortsatta processen mot ett fullt erkännande som stat och medlemskap i FN.
Att USA inför omröstningen hotade med indraget bistånd till Unesco i det fall palestiniernas medlemsansökan bifölls är beklagligt. Israel och USA menar att beslutet försvårar fredsprocessen.
Det är snarare så att en stärkt position för Palestina är just vad som kan bidra till fredsprocessen. Det måste till förhandlingar mellan två parter och ett självständigt Palestina sida vid sida med Israel, inom säkra och erkända gränser, är det enda som skapa den säkerhet och de utvecklingsmöjligheter som båda länderna och dess folk så väl behöver.
Enligt uppgifter i går skriver man i den svenska röstförklaringen att Sverige tagit hänsyn till att FN:s säkerhetsråd snart väntas rösta om fullt medlemskap i FN för palestinierna. Det står att Sveriges nejröst alltså relaterar till tidpunkten snarare än själva frågan. Enligt Ekot väger utbildningsdepartementet tyngre än utrikesdepartementet i Unescosammanhang och därför fick Folkpartiet stort inflytande. Det är bekymmersamt. Ställningstagandet är utrikespolitiskt och det handlar givetvis om sakfrågan, inte om timingen.
Under hela sommaren som föregick palestiniernas ansökan om medlemskap i FN krävde vi socialdemokrater att den svenska regeringen skulle göra klart att man avsåg att rösta ja i det fall palestinierna skulle ta frågan hela vägen till FN. Detta skulle bidra till att sätta press på Israel som snarare än fredsförhandlingar ägnar sig åt utbyggnad av bosättningarna. Detta är det verkliga hindret för förhandlingar och fred. För socialdemokraternas del anser vi att ett palestinskt medlemskap i Unesco är rimligt. Unesco hanterar viktiga frågor på utbildningsområdet som den Palestinska myndigheten ansvarar för.
Men den svenska regeringen, splittrad i frågan, kunde inte tydliggöra någon hållning alls. Endast de folkpartistiska ministrarna gjorde utspel om vikten av ett nej till palestinskt medlemskap i FN. Att Sverige med sin nejröst sällade sig till de få länder som motsatte sig medlemskapet i Unesco tyder på att detta nu är Sveriges linje.
Svensk utrikespolitik med sin historia av kamp för fred, demokrati, mänskliga rättigheter och folkrätt går inte längre att känna igen. Det är djupt sorgligt.
URBAN AHLIN (S)
utrikespolitisk talesperson
