Lärarutbildningen förtjänar inte det dåliga rykte som den alltjämt ges i den offentliga debatten. En nyligen genomförd undersökning visar att en övervägande majoritet av de verksamma lärare som tog examen 2008 och 2009 är nöjda med sin utbildning. Åtta av tio skulle rekommendera andra att studera till lärare på samma lärosäte som de själva. Att lärarutbildningen är landets ”mest utskällda utbildning”, för att citera en skolpolitiker i en nyligen genomförd radiodebatt, säger alltså mer om tillståndet på debatten än på själva utbildningen.

Trots att Högskoleverkets bedömargrupper (med experter från de nordiska länderna) har kvalitetsgranskat och godkänt de 28 lärosäten som i dag bedriver lärarutbildning, fortsätter den allmänna opinionen, med vissa skolpolitiker i spetsen, att underkänna oss. Lärarutbildningens dåliga rykte saknar inte bara vetenskaplig grund, det är också kontraproduktivt eftersom det får ännu färre studenter att välja läraryrket, vilket i sin tur leder till färre behöriga lärare i våra svenska skolor.

För att själva ta reda på vad våra utexaminerade alumner tycker om våra utbildningar efter att de hunnit arbeta i två år har 25 lärosäten gått samman och genomfört två omfattande enkätundersökningar. Enkäterna, som är ett led i lärosätenas egna och gemensamma kvalitetsutveckling, har skickats till samtliga lärare som tog examen under läsåren 2007–2009, drygt 18000 alumner.

Av de 60 procent som besvarade enkäterna tycker en klar majoritet (7 av 10) att deras lärarutbildning har gett dem goda kunskaper om såväl barns/ungdomars lärande som i de ämnen som ingick i utbildningen. En klar majoritet anser att deras lärarutbildning har gett dem förmågan att ta till sig ny kunskap och integrera den i undervisningen.

Mest nöjda av allt är alumnerna med att deras utbildning har gett dem förmågan att använda vetenskaplig metodik och ett vetenskapligt förhållningssätt, liksom att agera självständigt och med ett prövande förhållningssätt, vilket måste anses vara själva kärnan i en akademisk professionsutbildning.

Enkätsvaren visar att Sveriges lärarutbildningar håller en hög akademisk nivå. Men framför allt är enkätundersökningen ett bevis på att lärarutbildningarna själva tar ansvar för sin egen kvalitetsutveckling. Vi vädjar därför till dagens och morgondagens skolpolitiker, oavsett politisk färg, att låta landets lärarutbildningar få arbetsro och förutsättningar att driva kvalitetsutvecklingen vidare i samverkan med lärarprofessionen och landets skolor.

I stället för fler reformer inom skola och lärarutbildning, behövs utökade satsningar på utbildningsvetenskaplig forskning så att landets lärosäten kan utbilda och fortbilda lärare för en skola på vetenskaplig grund. I stället för att fortsätta att skylla på lärarutbildningen och varandra bör stat och kommun, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, politiker och tjänstemän arbeta gemensamt för att så snabbt som möjligt komma tillrätta med de verkliga problemen i dagens svenska skola: att alltför många lärare undervisar i ämnen och inom verksamheter där de saknar behörighet, och att alltför få av dagens unga väljer läraryrket.

Problemet är inte att dagens lärare har fått en bristfällig utbildning, utan att för få lärare har utbildats. Att utbildningen är attraktiv vet vi från våra enkätundersökningar.

Det som inte lockar tillräckligt många är läraryrkets villkor. Från Lärarförbundets nyligen publicerade rapport ”Varifrån ska alla nya lärare komma?” vet vi att det är lönenivån, arbetsmiljön och karriärmöjligheterna som får dagens unga att göra andra yrkesval.

Fortsatta statliga satsningar som Lärarlyftet, Förskolelyftet och Val (Vidareutbildning av lärare utan examen) är nödvändiga för att se till att dagens lärarkår blir behörig i sina respektive verksamheter och ämnen. Men för att få till det verkliga lyftet i den svenska skolan räcker det inte med reparationer i efterhand, vi måste kunna motivera betydligt fler av dagens unga att välja läraryrket så att ingen av morgondagens elever ska behöva undervisas av obehöriga lärare.

När vi nu har å ena sidan en bra lärarutbildning, med hög akademisk nivå och nöjda studenter, och å andra sidan ett växande behov av behöriga lärare, är det hög tid att landets skolpolitiker, på statlig såväl som kommunal nivå, tar ett gemensamt ansvar för att göra vårt lands viktigaste yrke mer attraktivt. Genom att ge läraryrket det värde det förtjänar kan vi gemensamt säkerställa att vi får en stark lärarkår som kan lyfta elevernas resultat.

KARIN MÅRDSJÖ BLUME

dekan inom utbildningsvetenskap vid Linköpings universitet och ordförande Lärarutbildningskonventet

MATS TEGMARK

utvecklingsledare för lärarutbildningen vid Högskolan Dalarna och vice ordförande Lärarutbildningskonventet