Framför allt ska elever inte hindras från att komma in på gymnasiet om de inte lyckas lära sig denna svårare matte.

Per Acke Orstadius

I artikeln ”Björklund har blivit grundlurad” ifrågasatte jag omfattningen av matematiken och katederundervisningen i skolan. Artikeln fick ett kraftigt gensvar. De flesta kom från läsare som blivit uppretade av artikelns innehåll. Det var inte oväntat. Skriver jag att matten tar för stor plats i skolan, så kastar sig naturligtvis en massa mattelärare på mig. Antyder jag att Björklund är inkompetent för sitt jobb, så kastar sig naturligtvis en massa folkpartister på mig. Som man sår får man skörda. Jag kan givetvis inte besvara varje kommentar men jag vill bemöta något av den kritik jag fått.

Många läsare har på ett närmast religiöst sätt lyft fram matematikens mystiska förmåga att ge förklaringar till de flesta fenomen i historien och i vår omvärld. De har också hävdat att matematiken förädlar människan och skärper logiken och intellektet, trots att forskningen visat, att mattestudier inte kan ge någon sådan överspridningseffekt. Om det hade varit på det viset skulle nog många av dessa mattekramares kommentarer sett annorlunda ut. Argument som att jag är en idiot och kommunist imponerar inte. Det gör inte heller förvrängningarna av innehållet i min text.

Jag har inte skrivit att inga elever behöver lära sig mer matte än den som gavs i gamla folkskolan. Självklart ska de kanske 15 000 elever i varje årskurs, som har intresse för naturvetenskapliga och tekniska ämnen lära sig ännu mer matte än idag.

Min poäng är att de kanske 85 000 andra eleverna ska slippa lära sig en matte som de inte kommer att behöva. Framför allt ska de inte hindras från att komma in på gymnasiet om de inte lyckas lära sig denna matte.

Men i framtiden kommer det att krävas av alla elever att de kan en massa matte, skriver mattekramarna. Är det så? Kommer det inte att finnas några frisörer, hemvårdare, bussförare, snabbköpskassörer, lagerarbetare, undersköterskor, vägarbetare och så vidare. Exakt vilken avancerad matte är det som de kan komma att behöva? Visst kommer man i många fler yrken att behöva hantera datorer i jobbet. Men att använda sig av komplicerade datorprogram lär sig eleverna redan i förskolåldern. Men det är få elever som behöver kunna konstruera program för datorerna och som därför behöver behärska en avancerad matematik.

Men tänk på de arbetare som ska gjuta cementpelare i rör, skriver någon. Nog behöver de kunna räkna ut volymen av en cylinder. Jag tror inte att det går till så, de fyller nog röret och lär sig av erfarenhet hur mycket cementmassa som behövs. Men även om de skulle behöva räkna på volymen; hur många är det som ställs inför det problemet? Och varför ska alla andra behöva lära sig dessa beräkningar? I kommentarerna framhålls ett antal situationer där elever kan behöva mer än folkskolans räknekunskaper. Men det är olika situationer och därmed olika behov av mattekunskaper för varje elev.

Varför ska alla lära sig att klara av alla situationer? Är det inte bättre då att eleverna får lära sig det de behöver när de ställs inför behovet?

På 70-talet gjordes det test på elevernas språkförståelse. På den skola där jag jobbade visade det sig att musikklasserna i genomsnitt hade 65 poäng av 70 möjliga. Mina DK-elever kom upp till cirka 30 poäng på samma test. Man fann då att det i en vanlig klass med 12-åringar fanns elever med den språkförståelse som 15-16 åringar hade. Men där fanns också elever med den språkförståelse som 8-9 åringar hade. Det var bland annat dessa undersökningar som låg till grund för rekommendationen i Lgr 80 att använda mer av självständigt och elevaktivt arbete än av traditionell katederundervisning.

Man insåg att lärarens framställning i ett och samma tempo med en och samma svårighetsgrad inte fungerade för mer än ett begränsat antal elever i varje klass. Detta är också något som jag själv funnit under de cirka 5 000 lektionstimmar som jag suttit i klassrum och studerat elever och lärare. Skillnaden i elevernas språkförståelse torde vara minst lika stor idag som den var på 70-talet med tanke på det stora antalet nyanlända invandrarelever. Det är därför jag uttrycker förvåning över Björklunds oreserverade rekommendation att bara använda katederundervisning i skolan.

Många lärare ville inte ändra på sitt invanda sätt att undervisa. De fick stöd av en del högröstade personer från kulturlivet och den akademiska världen. Man protesterade mot att det var eleven och hennes behov som skulle vara i centrum för skolan i stället för läraren. Det var då man myntade begreppet flumskola. Ett begrepp som använts flitigt i kommentarerna till min artikel, dock utan att närmare preciseras.

PER ACKE ORSTADIUS

fd lärare och lärarutbildare

Fotnot: Läs mer i nyutkomna boken Tumskruvsfabriken eller på www.perackeorstadius.blogspot.com