Som väntat blev Annie Lööf föreslagen som ordförande i Centern när valberedningens täckelse föll i går. Att hon är en påtagligt skicklig politiker vittnar inte minst det mycket breda stöd hon fått i sitt parti. Med detta stöd följer också legitimitet för det förändrings-arbete som måste inledas om hennes målsättning att partiet skall nå 20 procent väljarstöd 2022 skall kunna infrias.

Arbetet blir inte lätt. Först och främst möter nu hennes ideologiska instinkter de mycket konkreta avvägningar och kompromisser som det innebär att sitta i en alliansregering. Mycket av Lööfs kampanj har handlat om ökad tydlighet och bättre genomslag. Analysen är riktig för Centern har under lång tid haft svårt att förklara för väljare vad de egentligen handlar om.

Men att bli tydligare innebär också att Lööf knappast kan förväntas sitta still i båten, utan måste utmana medpartierna i en rad olika frågor. Det besvärliga är att Centern knappast kan få igenom en om fattande agenda oavsett hur många utspel som görs – och ett alltför bråkigt Centerparti kanske till och med får minskat inflytande i regeringen. Det blir ett dilemma när framför allt högerfalangen, som dessutom stärks i den föreslagna partistyrelsen, känner vind i seglen och vill se raska förändringar.

Detta ger en vink om var de kortsiktiga förändringsinsatserna lär komma att ske. Miljöpolitiken är ett utdraget haveri för Centern, och Carlgrens ministertid lär knappast bli ihågkommen som en av partiets höjdpunkter. Annie Lööf har upprepade gånger pekat ut denna profilfråga som central – även det en riktig analys när Miljöpartiet obehindrat till-låtits springa iväg med ledartröjan. Miljöpolitik är en frukt som hänger lågt och lätt kan plockas och göras om till politiskt kapital: det finns många som vill höra “alliansens gröna röst” tydligare. Men det finns också andra för-delar att börja med miljöpolitiken.

Lööfs ofta upprepade mantra att inte vilja leda partiet vare sig högerut eller vänsterut utan framåt, låter logiskt ihåligt i nästan alla politiska frågor – men fungerar betydligt bättre i miljöpolitiken. Här skulle med andra ord både den förstärkta högerflygeln och den traditionella väljarbasen gemensamt kunna kroka arm med partiledaren när förnyelsearbetet tar fart. Eftersom Centerpartiet redan har hand om departementet i fråga kan gruffandet med allianspartierna därtill minimeras. Givet allt detta skulle det förvåna mycket om Carlgren sitter kvar så länge till.

På längre sikt kommer det att handla om hur mycket “tydlighet” de facto innebär en ideologisk kompassriktning högerut. Om gissningen att miljöpolitiken blir ett inledande huvudnummer är korrekt, så kan vi räkna med att senast nästa sommar se mer konkretiserade förslagspaket rörande policyområden där det verkligen finns etablerade höger-vänsterskalor.

Med den legitimitet hon nu åtnjuter har hon bevisligen ett mandat att göra kraftfulla ideologiskt betingade markeringar.

Det är när dessa börjar dyka upp i större omfattning som vi måste räkna med mer omfattande alliansgnissel, för nya röster som värvas på detta sätt måste ju närmast per definition innebära kannibalisering av medpartiernas sympatisörer.

Avslutningsvis måste nog Lööf räkna med en medial utmaning. Många som stött hennes kandidatur har pekat på hennes karisma (som är obestridlig), och hur väl hon ”går igenom rutan”. Hon har själv flera gånger förklarat att lösningen är att ”synas mer i fler kanaler”. Men hur skall det egentligen gå till? Det är ju egentligen inget Centern kan påverka mer än på marginalen. Hon måste på något sätt få partiet att kontinuerligt locka medierna mer än vad dess storlek egentligen berättigar, och det blir svårt.

Hennes bästa hopp är en svallvåg av förbättrade opinionssiffror som av egen kraft lockar belysning – men det kan förstås bli ännu svårare.

MIKAEL SUNDSTRÖM

universitetslektor statsvetenskapliga institutionen Lunds universitet

MALENA ROSÉN SUNDSTRÖM

universitetslektor statsvetenskapliga institutionen Lunds universitet

Båda är samförfattare till kapitlet ”Ett smalare men vassare Centerparti” i Statsvetenskaplig tidskrift 2010:2.