De senaste tecknen från Nordkorea är att Kim Jong-Ils yngste son Kim Jong-Un tar över ledarskapet för den sköra diktaturen när hans far en dag går bort. Vad som talar för detta är bland annat att sonen i tisdags utsågs till vice ordförande för den centrala militärkommissionen. Därmed minskar också risken för en maktkamp inom det nordkoreanska toppskiktet, vilket ökar förhoppningarna i regionen om att överlämningen av makten sker under ordnade former.

Detta är en lättnad för Nordkoreas grannländer, i synnerhet Kina, Sydkorea och Japan. De oroas av politisk instabilitet i landet, som i det mest extrema scenariot skulle kunna leda till systemkollaps. Resultatet skulle kunna bli enorma migrationsströmmar, inte minst till Kina.

Men många osäkerheter kvarstår som gör det svårt att göra bedömningar om utvecklingen i den Demokratiska folkrepubliken Korea för de kommande åren. Kim Jong-Il är 68 år gammal och har sviktande hälsa. Kim Jong-Un, som tros vara omkring 27 år gammal, måste därför förberedas på att axla rollen som landets ledare inom en snar framtid. Situationen är därmed mycket mer komplicerad än 1994, då hans då 52-årige far tog över makten. Kim Jong-Il hade då kunnat ägna omkring 20 år åt att etablera sin position inom partiet och militären. Frågan är om sonen kommer att hinna bli accepterad av partieliten innan den så kallade käre ledaren avlider eller om hans sjukdom plötsligt förvärras. Kim, som tros lida av diabetes, drabbades av allt att döma av en stroke under hösten 2008 och syntes under en tid inte till i officiella sammanhang.

Samtidigt som den relativt okände Kim Jong-Un seglat upp som tronföljare har de två personer som ses som hans blivande förmyndare stärkt sina positioner: Kim Jong-Ils syster Kim Kyong-Hui och hennes man Jang Song-Taek. Jang har länge ansetts vara den näst mest inflytelserika personen i den nordkoreanska hierarkin. Hans inflytande har cementerats under senare år, inte minst då han i juni utsågs till vice ordförande i nationella försvarskommissionen (inte att förväxla med centrala militärkommissionen), som sedan 1990-talet har fått rollen som Nordkoreas mäktigaste organ och kontrollerar militären.

Trots att Kim Jong-Un i veckan utnämndes till fyrstjärnig general, saknar han militär bakgrund och tros därmed inte ha något större stöd inom Folkets armé. Efter Kim Jong-Ils frånfälle är det därmed troligt att svågern Jang kommer att ha den yttersta makten i Pyongyang, medan sonen Kim åtminstone under de första åren får spela en symbolisk roll som Nordkoreas ledare. Även om vissa bedömare menar att den 64-årige Jang förespråkar ekonomiska reformer, hade han en central roll i den kampanj som lanserades för att förhindra utvecklingen av privata marknader. Dessutom är hans hustru, Kim Kyong-Hui, en uttalad motståndare till reformer.

Vid sidan om familjen Kim finns konkurrerande grupperingar inom såväl partiet som militären, vilket innebär att det kan bli fråga om ett spel mellan flera maktcentra med separata intressen under de kommande åren. Oavsett vem eller vilka som får den egentliga makten i Nordkorea kommer vi troligtvis att få se en fortsättning på den nuvarande politiska linjen, med oförändrad central kontroll och isolering från omvärlden, allt medan militären växer sig starkare.

Alla parametrar pekar på att Nordkorea är på randen av kollaps. Det nordkoreanska folket har tidvis varit djupt drabbat av hungersnöd, till stor del orsakad av en politik ämnad att stärka den stora militären och centralmakten. Om situationen förvärras ytterligare för den hårt prövade befolkningen kan det bli svårt för regimen att försvara sin legitimitet. Ett sådant scenario kan bli en realitet i det fall en stabil succession försvåras av rivaliserande fraktioner i partitoppen. Det finns då en intressekonflikt mellan att öka förtrycket och att tillåta en öppnare marknad.

Med en ökande desperation i landet kan staten se sig tvungen att agera, både internt och externt. För omvärlden kan detta innebära fortsatta provokationer, som vi senast såg i mars då den sydkoreanska korvetten Cheonan sänktes av Nordkoreas militär. Men än mer alarmerande är att det kan bli fråga om nya kärnvapentester.

JERKER HELLSTRÖM

säkerhetspolitisk anaytiker, till vardags verksam som Asien-forskare vid FOI