De senaste turerna kring hanteringen av EU:s så kallade terror­istlistor utmanar unionens rättsliga mognad och trovärdighet.

När företrädare för medlemsländernas regeringar öppet erkänner att juridiskt hållbara skäl inte krävs för att föra upp eller hålla kvar en person eller organisation på listorna bekräftas farhågan att rättssäkerheten har satts på undantag och politiska spekulationer tagit överhanden.

Ända sedan EU:s terroristlistor infördes den 27 december 2001 har listningsprocessen utsatts för hård kritik. De rättsliga bristerna har varit uppenbara.

Utan att delges skäl för listningsbeslutet berövades berörda parter möjligheten att försvara sig, ett förfarande i uppenbar strid med grundläggande rättsstatliga fri- och rättigheter.

Ett exempel: EG-domstolens Förstainstansrätt slog den 12 december 2006 i en dom fast att berörd part måste delges motivering till beslut och få möjlighet att försvara sig.

På grund av domen gjorde ministerrådet (Rådet) ändringar i listningsprocessen (CP/931/WP) för att delge den berörda parten motiveringen till beslutet och ge denne tillfälle att komma till tals. I praktiken har dock dessa förändringar inte inverkat på Rådets ageranden.

I nämnda fall hade Förstainstansrätten förklarat beslutet att föra upp PMOI (People’s Mojahedin Organization of Iran) på listan som ogiltigt. Trots detta röstade Rådet för att behålla PMOI på listan med hänvisning till att de rättsliga bristerna nu åtgärdats.

Det var den brittiska regeringen som först tog initiativet att föra upp PMOI på sin nationella lista i mars 2001. De skäl som åberopades där var grunden för EU:s senare beslut att lista organisationen.

Dessa skäl har sedan, inklusive allt hemligstämplat material, prövats och helt underkänts i två brittiska domslut.

Den 30 november 2007 slog domstolen POAC (Proscribed Organizations Appeal Commission) fast att den brittiska rege­ringens beslut var grovt felaktigt och förelade regeringen att omedelbart stryka PMOI från den nationella listan.

Alla försök av den brittiska regeringen att överklaga domen avslogs. Det resulterade i att PMOI den 24 juni 2008 ströks från Storbritanniens nationella lista.

Därmed försvann grunden för Rådets listning av PMOI. Trots detta röstade Rådet den 15 juli för att kvarhålla PMOI på listan med motiveringen att ny, inte tidigare känd, information kommit fram.

Enligt Andreas Norman, departementssekreterare på svenska UD:s enhet för säkerhetspolitik, var den svenska regeringen dock ”inte övertygad om att de rättsliga kriterierna för en fortsatt listning [av PMOI] var uppfyllda”.

Regeringen valde därför att lägga ned sin röst.

Enligt Norman ska den nedlagda rösten, som i praktiken innebar att beslutet formellt kunde gå igenom ”enhälligt”, tolkas som ”att man inte är övertygad om att de rättsliga kriterierna för en fortsatt listning är uppfyllda, men att man samtidigt ser negativt på organisationen, och vill framöver även markera avstånd till den”.

En nej-röst hade däremot medfört en revidering av listan när det gäller PMOI.

Beslut om terroristlistorna fattas således huvudsakligen på politiska grunder, inte rättsliga.

Skepsis mot, ogillande av eller avståndstagande från en individ eller organisation räcker alltså som grund. Därmed visar UD tydligt att rättssäkerheten är förhandlingsbar liksom tummandet på rättsstatens fundamentala principer.

Den 2 juni 2008 besvarade utrikesminister Carl Bildt en interpellation i riksdagen om EU:s listning av PMOI. I debatten bedyrade Bildt att beslut om listningar alltid vilar på ”rätt solida bevis” och berömde samtidigt den svenska regeringens arbete för att detta ”aktivt bidragit till att stärka rättssäkerheten”.

Han lovade också att verka för en avlistning av PMOI när processen i Storbritannien avslutats.

Vilka initiativ är då Bildt beredd att ta för att leva upp till dessa utfästelser? Uppenbarligen ­menar UD att det nya listningsbeslutet inte vilar på ”solida bevis”. Utrikesministern har alltså låtit ett rättsvidrigt beslut passera utan ingripande.

Hur rimmar detta med den svenska regeringens arbete för att ”stärka rättssäkerheten”? Och vilka slutsatser drar Bildt av att britterna numera strukit PMOI från sin lista?

Jack Straw, som var Storbritanniens utrikesminister när EU:s första beslut om listningen togs, ondgjorde sig i en BBC-intervju den 1 februari 2006 över att den iranska regimen fortsatt att lämna sitt aktiva stöd till grupper som Hamas och Hizbollah trots att EU tillmötesgått Irans krav på att föra upp och hålla kvar PMOI på terroristlistan.

Uttalandet röjer en dubiös kohandel på hög säkerhetspolitisk nivå där helt andra intressen än rättssäkerhet lätt får företräde.

För att inte fullständigt rasera förtroendet för grundläggande rättsstatliga principer bör Rådet snarast stryka PMOI från terroristlistan.

Om den svenska regeringen känner minsta tvekan inför de skäl som anförts till stöd för att terrorlista PMOI bör den lyfta frågan på nytt och nästa gång rösta nej till fortsatt listning. Kan Carl Bildt motivera ett annat handlande?

När påtryckningar från diktaturregimen Iran tillåts väga tyngre än rättsstatens principer är risken stor att systemet med terror­istlistor motverkar sitt i grunden goda syfte.

LENNART FRIDÉN

f d riksdagsledamot (m)

GÖSTA GRÖNROOS

fil dr i teoretisk filosofi

HENRIK S JÄRREL

f d riksdagsledamot (m)

ERIK WAHLBERG

jurist vid Värmlands tingsrätt