Under perioden 1 januari–30 juni 2008 kommer Sverige att ha en snabbinsatsstyrka, Nordic Battlegroup, i beredskap. Den uppfyller väl EU:s krav, men vi har underskattat komplexiteten i att på kort tid gå från koncept till ett färdigt förband.

Snabbinsatsstyrkan är en del av EU:s krisberedskap och har funnits sedan den 1 januari 2007.

Sverige har huvudansvaret för NBG där även Estland, Finland, Irland och Norge deltar. Två snabbinsatsstyrkor är i beredskap samtidigt. Parallellt med NBG kommer en spansk stridsgrupp att stå i beredskap under våren 2008.

I EU:s koncept beskrivs fyra olika scenarier inom vilka förbanden ska kunna verka. De är: humanitär hjälpinsats, evakueringssitua­tion, fredsbevarande och fredsframtvingande operationer.

Det finns för närvarande ingen detaljerad standardiserad organisation för EU:s snabbinsatsstyrkor, vilket gör att de olika stridsgrupperna inte är identiskt lika.

Att färdigställa NBG har varit en utmaning och styrkan är mycket komplex. I den ingår såväl armé-, flyg- som marinstridskrafter.

Den kanske största svårigheten har varit att logistiskt planera för att transportera och underhålla cirka 2800 man på långa avstånd och i värsta fall i områden med mycket bristfällig ­infrastruktur.

Vi har också varit måna om att styrkan ska ha den absolut bästa och modernaste materielen.

Vi har haft problem att i tid få fram all den materiel vi förutsatt. I några fall har substitut hittills fått användas under utbildningen på grund av sena leveranser. Det betyder inte att denna utrustning är undermålig. Materielen används bland annat i pågående insatser idag.

Vid några enheter har inte tillräcklig materiel funnits i tid till utbildningen. Jag har full förståelse för att det skapar besvikelse hos soldater och befäl och problem under utbildningen.

Jag har tillsammans med mina närmaste chefer därför besökt samtliga förband för att på plats träffa personalen och få en korrekt bild för att vidta alla tänk–bara åtgärder i syfte att rätta till bristerna.

Vi har nyligen fått beslut om ­planering för två nya insatser, en insats i Sudan (Darfur) med cirka 170 soldater och en i Tchad, med cirka 200 soldater. Försvarsmakten prioriterar alltid pågående insatser före förband i beredskap när tillgången är begränsad.

Det innebär att viss materiel kommer att avdelas för dessa insatser vilket gör det hela än svårare.

Två dimensionerande begränsningar har vi redan anmält. Det är dels tillgången på transportflygplan där behovet kan variera beroende på insatsområde, dels specialinredda sjuktransporthelikoptrar. Den senare förmågan kommer inte att finnas fullt ut förrän den 1 april på grund av leveransförseningar.

Här är det mycket viktigt att ­påtala att om en insats beslutas av EU (den kräver även beslut i vår riksdag), och begränsningar och behov kvarstår, kan andra länder komma att bidra.

Vi ska utvärdera förbandet, dels mot generella krav på interoperabilitet och andra förmågor, dels mot de fyra EU-scenarier som är mått på vad en snabbinsatsstyrka ska kunna göra. Det kommer att ge oss en tydlig bild av vad förbandet kan.

Skulle NBG ha några operativa eller taktiska avgörande begränsningar redovisar vi det när förbandet formellt anmäls till EU i november–december. Självklart fortsätter utbildningen efter årsskiftet för att såväl komplettera som att vidmakthålla utbildningsnivån.

Men det räcker inte med det. Vi vill också skaffa oss mer kunskap om de mjuka frågorna. Därför ­genomför vi nu en attitydundersökning bland soldaterna. Personalen i NBG är pionjärer i många avseenden och det är viktigt för oss att få veta hur de upplever sin utbildning, sin utrustning, informationen de fått och hur de ser på en rad andra frågor.

NBG är en motor i förändringsarbetet med att ta Försvarsmakten från invasionsförsvar till ett ­insatt insatsförsvar. Det bekräftas av den otroligt höga ambition och motivation som befäl och anställda soldater visar i den dagliga utbildningen.

Vi har fått många viktiga erfarenheter, samtidigt som vi ärligt måste medge att det finns brister inom våra processer som vi har anledning att förbättra oss i.

Slutövningen i Norrbotten, Nordic Resolution, den 3–11 november, blir en mätare på tillståndet i förbandet och en angelägen kontrollstation inför beredskapens start den 1 januari.