Striden berör Sverige som kunskapsnation

Sverige är ett av två länder i OECD-området där läsförmågan sjunker. Medan de asiatiska nationerna gör tigersprång i lärande går Sverige tillbaka.

Ett nytt huvudbibliotek vid Odenplan i Stockholm handlar om att vända den utvecklingen. Ytterst handlar biblioteksstriden om Sverige som kunskapsnation.

Efter årtionden av biblioteksnedläggningar, minskade öppettider, köpstopp för litteratur, personal­inskränkningar och misshandlade skolbibliotek ska man äntligen formulera framtidens behov av kunskapssökande.

Att Stockholm får ett stadsbibliotek är inte unikt, tvärtom. Många europeiska storstäder har sedan länge nya stadsbibliotek. Vi lever i ett kunskapssamhälle och ett nybygge borde egentligen redan stå på plats.

På SvD Brännpunkt 10/3 och 31/3 menar ett antal kulturpersonligheter att Heike Hanadas vinnande förslag i tävlingen om ett nytt stadsbibliotek inte ska uppföras.

Skälen är klena. Gunnar Asplunds befintliga bibliotek hamnar bredvid en ny fastighet och några icke tidsenliga filialer måste rivas.

Att bygga ihop gammalt och nytt har gjorts på många håll med framgång. Men svensk arkitektur lider tyvärr idag av feghet och ängslighet. Debattörernas åsikter speglar precis denna förlamande brist på innovationsförmåga.

Asplunds omtalade byggnad är i dag nedsliten, trång och dåligt anpassad till dagens biblioteksbehov; området är dessutom vanskött.

Var har debattörerna hållit hus under de år förfallet pågått? Det nya biblioteket innebär ju att även parklandskapet runt Observatoriekullen rustas upp.

Kommunikation är här ett nyckelbegrepp. Stockholms bibliotekspolitik går ut på att lägga biblioteken mycket centralt. Mycket enkelt: böcker och vetande ska vara lika tillgängliga som mjölk och dagstidningar.

För ett huvudbibliotek är Odenplan därför bästa platsen: med gångavstånd till bussar, tunnelbana och framtida pendeltåg. De som vill göra byggnaden till föremål för lokaliseringspolitik i ytterstaden har varken besökarna, biblioteket eller böckerna som ledstjärna.

Alternativet är Slussen. Här måste man ta tiden i beaktande. Det förutsätter en ny arkitekttävling, processen tar femton år och vad blir egentligen vinsten?

Och andra opinionsbildare kommer, med rätta, att invända att Söders silhuett förändras och att Stadsmuseet skyms.

INGVAR VON MALMBORG, journalist och författare, ledamot i Stockholms skönhetsråd