Sten Tolgfors

Även om det ser mörkt ut för förändring i dag är det svårt att se den vitryska diktaturens långsiktiga livskraft.

Sten Tolgfors

Den senaste tidens diplomatiska kontroverser har uppmärksammat att det i Sveriges närområde fortsatt finns en hård diktatur, kvar 20 år efter murens fall. Vitryssland är ett land i avsaknad av både ekonomisk och politisk frihet. Där människor förtrycks och nekas rätten att forma sitt lands framtid.

Vitrysslands utvisning av Sveriges ambassadör är allvarlig nog. Men utvecklingen i Vitryssland är för Europa en potentiellt betydligt större utmaning än så.

Det är rätt och nödvändigt att EU möter Vitrysslands diplomatiska provokationer genom gemensamt agerande. Det är likaledes viktigt att EU-länderna gemensamt stöder den vitryska oppositionens förutsättningar för förändring. Ett land med stark opposition är om inte annat bättre förberett för att bygga nya demokratiska institutioner, när den dagen väl kommer.

Det behövs en bred EU-strategi för Vitryssland efter Lukasjenko. Vi har lärt oss både av östblockets fall och av den arabiska våren att förändring och frigörelse kan komma mycket snabbt, när tiden väl är mogen. I båda dessa fall måste man nog tillstå att vi delvis togs på sängen av förändringen.

Det finns faktorer som talar både för och emot den vitryska diktaturens fall. I grunden så är en överreagerande regim tecken på en regim som känner utsatthet och svaghet. Den ekonomiska utvecklingen i Vitryssland är mycket allvarlig, samtidigt som regimen hårt undertrycker oliktänkande och opposition.

Även om det ser mörkt ut för förändring i dag är det svårt att se den vitryska diktaturens långsiktiga livskraft. En viktig faktor är och kommer vara hur Rysslands stöd utvecklas. Utan detta kan den svårligen klara sig. Lukasjenko sa nyligen att han ser Ryssland som en pålitlig vän, och sviker Ryssland så finns alltid Kina och Iran att förlita sig på...

Det finns anledning att befara att Vitryssland kommer att vara en av de främsta källorna till osäkerhet i EU:s närområde. Ofriheten i Vitryssland är en källa till instabilitet i Europas hjärta. En kärnfråga är att Vitryssland i ryskt militärt tänkande ses som, och är, integrerat i Rysslands försvar. Detta gäller inte minst luftförsvaret.

De politiskt strategiska frågor som en omvälvning i Vitryssland skulle väcka behöver tänkas igenom på förhand. Kommer Ryssland agera till regimens stöd om den hotas? Redan gällande Syrien agerar man så. Kan nuvarande vitryska regim komma att ersättas av ett till formen nytt styre, men som i praktiken driver samma politiska linje vidare?

Vitryssland är ett ryskt grannland, en rysk allierad och tidigare sovjetisk delrepublik. Men Vitryssland är också EU:s grannland. Litauens huvudstad Vilnius ligger bara enstaka mil från den vitryska gränsen. Frågan bör vara central för EU.

Vilken väg ett framtida demokratiskt Vitryssland kommer att välja vet ingen. Människors uppfattning kan förändras över tid och med ny informationsfrihet kan perspektiven flyttas. Men vi vet vilken väg andra nyligen fria länder i Europa har valt, nämligen integration i EU. Hur Ryssland skulle se på ett demokratiskt Vitryssland, som omorienterar sig i riktning mot de europeiska samarbetsorganisationerna kan man bara spekulera om. Ett framtida närmare samarbete mellan ett demokratiskt Vitryssland och EU behöver dock inte hindra normala regionala förbindelser.

När Ryssland sågs som svagt talade Vitryssland om union mellan länderna. Gärna under ledning av Lukasjenko. Ryssland verkar sedermera ha tröttnat på problembarnet Vitryssland och på energisubventioner. Begränsning av dessa utgör grund för ekonomiska problem i Vitryssland. Men Ryssland lär knappast vilja se några större omvälvningar.

Varje land har rätt att självt välja sin väg. Detta gäller också ett i framtiden demokratiskt Vitryssland.

EU är organisationen med en nyckelroll. När förändringens vind börjar blåsa i Vitryssland behöver EU vara väl förberett. En strategi – om än just för dagen i skrivbordslådan – för hur EU skall stödja ett demokratiskt Vitryssland och förhålla sig under en frigörelseperiod behöver finnas och hållas aktuell. Här finns goda lärdomar från tidigare liknande processer och utvidgningsomgångar och flera EU-länder med egna erfarenheter av demokratibyggande att ta stöd av.

Min syn är att det är tid att lyfta blicken för att se både risker i utvecklingen och möjligheter i det längre tidsperspektivet. Ännu ett europeiskt grannfolk förtjänar sin frihet.

STEN TOLGFORS (M)

riksdagsledamot, försvarsminister 2007–2012