Per Ankersjö och hans partikamrater (2/3) fortsätter i en replik på vårt inlägg (26/3) att med grundlösa påståenden propagera för mycket höga hus i centrala lägen.
1. Artikelförfattarnas åsikt att det finns två olika sätt att bygga stad stämmer inte. Man kan både utveckla innerstaden efter dess förutsättningar och förtäta den yttre staden. Om detta sker längs bra kollektiva kommunikationsstråk belastar det inte miljön. Det är inte framför allt de centrala delarna av buss- och tunnelbanenätet som idag är underutnyttjade, vilket artikelförfattarna låter förstå. Det är i förorten som vagnar går tomma. Det motivet för hög exploatering innanför tullarna faller. Tankevurpan att höga hus på Norra Station skulle rädda t ex Engelbrektsskolans gård från exploatering är bara konstig!
2. Nytillskott i olika delar av staden bör självklart svara mot förväntad tillväxt, men också möta behov från det nära grannskapet. Vid Norra Station finns chansen att bygga bra lägenheter för äldre hushåll och för barnfamiljer som idag bor trångt eller otillgängligt i stadsdelen. Men var ska barnen leka när gårdarna knappast får någon sol? När alla gator är tillåtna för biltrafik? Var träffas pensionärerna? Den s k Timglasparken kommer knappast att räcka och den blir inte det tillgängliga stråk mot parkerna norr om staden som avsetts. Vid den överstora Norrtullsrondellen får gående och cyklande maka på sig för biltrafikanterna. Hur rimmar det med miljöargumenten? Ankersjö m fl idylliserar höghusstaden.
Målgruppen för de mycket höga bostadshusen verkar i stället vara begränsad till en välbeställd medelklass som väljer att krympa sitt boende för närheten till Citys kultur- och uteliv. Den allvarliga segregationen mellan ålders- och inkomstgrupper förstärks i stället för att motverkas.
3. Den enkla parollen att högre hus ger fler möten har ingen sanningshalt. Tvärtom leder storskalighet till anonymitet och känsla av utsatthet. Det som kan gynna informella möten är attraktiva gaturum och gårdar för lagom stora grupper. Just sådana halvoffentliga utrymmen finns i Rödabergsområdets intressanta storgårdskvarter. Dessa och andra väldokumenterade stadsplanekvaliteter borde föras vidare när staden växer. De ryms knappast i den enahanda kvarters- och fasadstruktur som visas i illustrationerna för Norra Station.
ALEXIS PONTVIK
arkitekt SAR/MSA, professor KTH
LOUISE NYSTRÖM
arkitekt SAR/MSA, docent, professor em
BENGT OH JOHANSSON
bebyggelsehistoriker
KARIN LIDMAR
arkitekt SAR/MSA
samt ytterligare ett 50-tal andra arkitekter och kulturhistoriker
