Det var ett svårt slag mot integriteten när EU-direktivet om trafik­datalagring klubbades igenom – det direktiv som bland annat kräver lagring av uppgifter om vilka vi ringer och mejlar.

Även om frågan behandlades på ledarsidorna blev det aldrig något folkligt enga­ge­­mang, och politikerna vann på walk over.

Politikerna kom igen, och nu gällde det FRA. Glädjande nog uppstod denna gång ett starkt folkligt motstånd – dock alldeles för sent. När protesterna kom igång på allvar återstod det bara en vecka till den avgörande riksdagsomröstningen – trots att frågan väcktes redan 2003.

Låt oss inte göra samma misstag igen. Storebror laddar ­redan om för ytterligare attacker, och då ska motståndet vara starkt från början.

Här följer några av de områden där framstötar kan förväntas:

Bilkörning. Vår möjlighet att köra bil till en viss plats utan statens kännedom kan snart vara över. Det finns flera teknologier för ständig, automatisk övervakning av samtliga bilars läge och fart, såsom GPS, kameror med automatisk nummerplåtsinläsning (ANPR) och bilmonterade transpondrar (radiosändare).

Bilövervakning motiveras som all övervakning med olika godhjärtade skäl: fartövervakning för färre olyckor, miljö- och trängselvinster genom rörliga skatter, snabbare ambulansutryckning, ”rättvis” bilförsäkring, upptäckt av bilar som är stulna, oförsäkrade, oskattade eller i övrigt ”intressanta” för polisen.

Flera EU-projekt (såsom ­ E-call, EVI och ATESST) innehåller bilövervakning. I Storbritannien byggs nu ett landsomfattande system som lagrar alla bilars rörelser i två år, och tecknen är tydliga på att även Sverige rör sig mot bilövervakning.

Kollektivtrafik. De nya elektroniska resekorten gör det möjligt att övervaka varje människas ­resor. I Storbritannien har underrättelsetjänsterna MI5 och MI6 begärt att få obegränsad tillgång i realtid (minut för minut) till data­systemet som visar alla människors förflyttningar i Londons kollektivtrafik. Västtrafik och Skånetrafiken registrerar redan enskilda resor på individnivå, och SL tänker göra det.

Polisen har börjat begära ut uppgifter ur databaserna.

Ekonomiska transaktioner. USA trycker på för att hela världen ska införa så kallad Anti Money Laundering (AML), program­varor som analyserar alla människors ekonomiska transak­tioner på jakt efter ett ”suspekt” mönster. Norge har redan lag­stiftat om AML-system.

För en tid sedan avslöjades att USA i hemlighet under lång tid har fått ut väldiga mängder data om EU-medborgares utlandstransaktioner från bankernas clearingcentral Swift i strid mot EU:s dataskyddsdirektiv.

Det svenska skatteverket har skaffat ”spindlar”, program­varor som automatiskt surfar på internet på jakt efter ”suspekta” omständigheter.

DNA. Utvecklingen på DNA-­området utgör ett stort latent hot mot integriteten. Vissa politiker kräver redan ett DNA-register över alla svenskar.

Regeringen har gett en utredning direktiv att titta på hur det forskningsinriktade så kallade PKU-registret (med blodprover från 3,3 miljoner svenskar) ska kunna användas av polisen.

Övervakningskameror. Dessa blir allt smartare, och det experi­menteras med bland annat auto­matisk ansiktsigenkänning, beteende tolkning, ilske­detektering, vänkretsanalys och läppläsning. Ansiktsigenkänning i ­offentliga miljöer såsom tunnelbana har provats i skarp drift i flera västländer, och beteendetolkning har testats på Arlanda flygplats.

Internetcensur. EU:s kommissionär för legala frågor, Franco Frattini, har uttalat sig för införande av ett EU-övergripande filter mot sajter med terroristrelaterat innehåll. Han vill även ­spärra vissa sökord i sökmotorer. Statlig ”moral­filtrering” av internet har införts i Australien. Bosse Ringholm har föreslagit spärr mot utländska spelföretags sajter i Sverige.

Och mer. Polisiär användning av spionprogramvaror, restrik­tioner för kryptering och anonymiserande åtgärder och utökad övervakning av människors förflyttningar via mobiltelefoner (”cell phone mining”) utgör ­andra blivande integritetsrisker.

Integritetsanhängare – nu får vi inte fastna i FRA-debatten. Nog är det viktigt att fortsätta kampen mot Lex Orwell, men minst lika viktigt är att stoppa den långsiktiga marschen in i övervakningssamhället. Ju tidigare vi tar striden i varje fråga, desto större är chansen att vinna.

Till politikerna (om det nu finns någon mer än folkpartisten Camilla Lindberg som bryr sig om integriteten) vill jag rikta uppmaningen att titta långsiktigt och ta ett helhetsgrepp på it-samhällets integritetshot.

Och, mest fundamentalt, att över huvud taget börja tillmäta integritet ett värde.