n ny runda FN-sanktioner mot Iran med anledning av landets nukleära ambitioner har ökat spänningarna i Mellanöstern igen. Irans kärntekniska program anses av många vara en täckmantel för att utveckla kärnvapen och Israel fortsätter att hota med ett väpnat angrepp om Tehran inte ändrar kurs.
Men innan Israel slår på krigets trumma borde Tel Aviv betänka vad ett militärt angrepp egentligen kan åstadkomma samt vilka konsekvenser ett anfall skulle kunna få.
USA:s försvarsminister Robert Gates hävdar att ett luftangrepp mot Irans kärntekniska program bara skulle fördröja Tehrans planer ett till tre år. Uppskattningen gör Gates utifrån ett amerikanskt perspektiv där flygvapnet kan attackera 400 mål per natt under en flerveckorskampanj.
Ett israeliskt flygangrepp skulle på sin höjd kunna fortgå några dagar med ett begränsat antal mål, som till exempel Irans urananrikningsanläggningar vid Natanz och Qom. Att Israel skulle få understöd av amerikanskt jaktflyg utan en direkt provokation från Iran är högst otroligt i nuläget.
Det finns ytterligare problem för Israel under ett väpnat anfall mot Iran. Irans två anrikningsanläggningar lyckades till exempel hemlighållas i flera år och det är klart möjligt att Iran har dolda inrättningar som således är bortom Israels räckhåll.
Flera av de iranska anläggningarna är insprängda i berg vilket gör dem svåråtkomliga. Dessutom är vissa av gascentrifugerna i Iran mobila och kan flyttas djupare in i bergen eller förflyttas helt vid ett israeliskt angrepp.
Israels flygväg till Iran är även den komplicerad. Att flyga över Irak utan USA:s tillstånd skulle blanda in Washington och skada relationen allvarligt. Turkiet lär också säga nej till att använda deras luftrum med tanke på att Ankara varit djupt involverat i det diplomatiska arbetet och föredrar en ickemilitär lösning. Rapporter i brittisk press om att Saudiarabien ställt en luftkorridor till israeliskt förfogande förnekades snabbt av den saudiarabiska regeringen.
Israels militära möjligheter gentemot Irans nukleära program är alltså mycket små. Detta erkände till och med Ehud Olmert, Israels före detta premiärminister, då han i slutet på sitt ledarskap sa att hans land överskattar sin förmåga att hantera Irans kärnvapenhot med militära medel.
Vad blir då några av konsekvenserna av ett militärt angrepp på Iran? Det är högst troligt att Iran genast efter att Israel har inlett sitt anfall kommer att börja avfyra ballistiska missiler mot israeliska flygbaser och Dimona, anläggningen där man tror att landets kärnvapen produceras. Den iranska regimen kommer också troligtvis att kalla på Hizbollah och Hamas att intensifiera sina raketattacker mot befolkningscenter i Israel.
Hizbollah rapporteras ha över 40000 raketer och i värsta fall kan även Syrien skjuta scud-missiler mot Israel. En våg av självmordsbombare lär också slå till mot Israels civilbefolkning.
Anses en israelisk attack stödjas av USA eller europeiska länder kan det iranska folket komma att sluta upp bakom de hårdföra iranska ledarna mot västvärlden med ökat terroristhot som följd. Västerländska intressen i regionen kan också komma att attackeras. Till exempel kan Iran försöka störa den globala oljemarknaden genom att minera Hormuzsundet i Persiska viken där ungefär 20 procent av all olja som handlas på världsmarknaden varje dag går igenom på väg mot USA, Västeuropa och Asien. Om sundet blir oframkomligt skjuter oljepriserna i höjden med världsomspännande ekonomiska konsekvenser som följd.
Sist men inte minst är det logiskt att dra slutsatsen att ett militärt angrepp på Iran skulle kunna leda till att landet verkligen anser sig i behov av kärnvapen för att avskräcka framtida attacker. Ett israeliskt angrepp skulle ju bekräfta att det föreligger ett hot mot Irans säkerhet.
Skräckscenariot är således att världssamfundet inom en relativt kort tid står inför ett förnedrat, ursinnigt, kärnvapenbestyckat land vars befolkning kan ha kommit att sluta upp bakom en hårdför regim som söker hämnd på Israel och kanske på västvärlden i stort.
Ett kärnvapenbestyckat Iran är naturligtvis ett mycket oroväckande framtidsscenario med allvarliga regionala och internationella säkerhetspolitiska konsekvenser. Idag finns det dock ingen välgrundad eller försvarbar militär utväg. Diplomati fortsätter att vara det bästa alternativet.
JOHAN BERGENÄS
säkerhetspolitisk analytiker vid Monterey Institute i Washington DC
