Alltsedan inflationsmålet infördes 1995 har Riksbanken återkommande ställts inför krav att agera annorlunda med hänvisning till det rådande arbetsmarknadsläget. Utgångspunkten för kraven är att Riksbanken har möjlighet att påverka sysselsättningen kortsiktigt och tillfälligt genom att förändra nivån på reporäntan.

Den senaste tiden har dessa krav blivit alltmer intensiva. Röster har höjts för att sänka en redan mycket låg ränta ytterligare för att stimulera sysselsättningen. Dagens höga arbetslöshet är ett problem, men som riksbankschef kan jag inte bara agera kortsiktigt. Jag måste även ta ansvar för de långsiktiga konsekvenserna av dagens penningpolitik. Och det finns risker förknippade med en alltför låg ränta under en lång tid som inte går att bortse från.

Penningpolitiken i Sverige har sedan 20 år tillbaka styrts av ett inflationsmål. Målet infördes av Sveriges riksdag med förhoppning om att en låg och stabil inflation skulle främja den svenska ekonomin, vilket också varit fallet. Det har haft en lugnande effekt på löneförhandlingarna och det har motverkat försämringar av vår konkurrenskraft på exportmarknaderna. Förväntningarna på den framtida inflationen visar också att inflationsmålet är väl förankrat, svenska företag och hushåll förväntar sig att Riksbankens beslut på sikt tar inflationen tillbaka till 2 procent. Vi agerar för att dessa förväntningar ska förverkligas.

I dag stimulerar Riksbanken den svenska ekonomin genom en låg ränta och har gjort så en längre period. Vår penningpolitik motverkar på så sätt att inflationen blir för låg framöver. Men vinsterna av att stimulera ekonomin ytterligare måste vägas mot de kostnader som kan uppstå till följd av detta i framtiden.

När Riksbanken förändrar reporäntan, gör vi det med vetskapen att den största påverkan på inflationen ligger ett par år fram i tiden. För att avgöra hur vi ska agera i dag måste vi därför göra prognoser om framtiden. Till vår hjälp har vi modeller baserade på teorier och erfarenhet, som på ett förenklat sätt försöker fånga verkligheten och simulera olika scenarier för framtiden. Men verkligheten låter sig inte alltid fångas i modeller, och vi har givetvis skyldighet att också ta hänsyn till det som sker utanför modellerna. Eftersom vi i direktionen har olika erfarenhet och bakgrund tolkar vi modellresultaten olika och lägger olika vikt vid saker som förenklade modeller inte fångar, och så har det varit under lång tid.

Min erfarenhet av ekonomiska kriser i Sverige och i vår omvärld säger mig att hög skuldsättning inte kan ignoreras, oavsett om det gäller skulder i den privata eller den offentliga sektorn. När hushållen har stora skulder blir de sårbara för konjunkturnedgångar, räntehöjningar eller prisfall på bostäder. Med mindre kvar i plånboken köper hushållen mindre, efterfrågan i ekonomin minskar och företag tvingas säga upp anställda.

Hög skuldsättning gör alltså ekonomin skör, vilket kan få förödande konsekvenser i form av en krympande ekonomi och en skenande arbetslöshet. I Spanien, Irland och USA brottas man fortfarande med sådana konsekvenser. Jag tycker att vi måste göra vad vi kan för att svenska hushåll och den svenska ekonomin inte ska hamna där. Ytterligare stimulanser måste därför vägas mot ökade risker, eftersom ännu lägre räntor under ännu längre tid skulle öka skuldsättningen ytterligare.

Reporäntan är dock inte det bästa verktyget för att hantera svenska folkets skuldsättning. Men det är ett verktyg som Riksbanken har och vars olika effekter jag och mina kolleger måste ta hänsyn till. Ju mindre som görs på annat håll för att minska riskerna med hög skuldsättning, desto mer faller på penningpolitiken. I dag finns ju få andra verktyg som kan användas för att effektivt hantera de här riskerna. Till dess att effektiva verktyg är på plats kan jag inte blunda för de konsekvenser som kan uppstå om vi behåller en alltför låg reporänta under en lång tid.

Om Riksbanken inte tar hänsyn till skuldsättningen hos hushåll och företag kan dessa konsekvenser bli mycket allvarliga. Vi bör därför hålla räntan på en nivå som gör att vi kan nå inflationsmålet och stabilisera sysselsättningen i ett långsiktigt perspektiv och med hänsyn till riskerna för finansiella obalanser.

STEFAN INGVES

riksbankschef

Populära quiz på nliv.se:

Quiz: Telia och skandalerna

Vad kan du om världens valutor?

Har du koll på snabbmatskedjorna?

Har du koll på svenska finansministrar?

Kan du räkna med procent?

Känner du igen kända reklamslogans?