Jord som skulle kunna användas till livsmedelsproduktion har köpts upp av storföretag som Stora Enso.

Marcelo Durão

De senaste åren har pappersmasseföretagen varit på offensiven i Sydamerika. Det varma klimatet, den billiga arbetskraften och tillgång till mark gör att produktionskostnaderna av pappersmassa är betydligt lägre än i Norden. Stora Enso är ett av de stora företag som tidigt började investera i Latinamerika. I Brasilien och Uruguay har företaget köpt upp hundratusentals hektar mark där de planterar snabbväxande eukalyptus för export av pappersmassa.

Enligt Stora Enso är plantageverksamhet både miljömässigt hållbar och bidrar till att positiv utveckla regionen. Men vi som lever i regionen ser en helt annan verklighet. De senaste åren har en ström av rapporter och vittnesmål visat på hur Stora Enso kränker mänskliga rättigheter och förstör ekosystem. Men trots detta vägrar företaget att erkänna problemen med sin verksamhet eller vidta åtgärder.

Stora Ensos har upprepade gånger dömts för att ha brutit mot miljölagar. 2009 kom den hittills största domen mot företaget i ett åtal som gällde skövling av regnskog. Företaget dömdes då till att betala 80 miljoner kronor i böter till delstaten Bahia samt till att återplantera uppemot 100 000 hektar regnskog.

Miljöorganisationen Cepedes i en rapport belyst hur företagets plantager använder sig av stora mängder bekämpningsmedel att de utgör ett hot för lokalsamhällena och den biologiska mångfalden i regionen. Bara i södra Bahia, där Stora Enso har huvuddelen av sin verksamhet, används 194 ton av tunga bekämpningsmedel om året – detta är 40 gånger mer än hela det svenska skogsbruket. Därmed är i praktiken allt växt- och djurliv dött inuti eukalyptusplantagerna.

Grundproblemet är det extremt ensidiga och storskaliga produktionssystem som Stora Enso är en del av. Jord som skulle kunna användas till livsmedelsproduktion har köpts upp av storföretag som Stora Enso. Monokultur av eukalyptus, sockerrör, och soja är ett hot mot familjejordbruken, skapar en flykt från landsbygden, ökar jordkoncentrationen och äventyrar matsäkerheten. Även markpriserna i regionen har stigit vilket försvårat jordreformen i landet.

Områden som skulle ha exproprierats av regeringen och omvandlats till bosättningar för jordlösa, har istället köpts upp av Stora Enso. Runt samtliga av Stora Ensos plantager har fattigdomen ökat och tillgången till vatten och mat försämrats.

De drabbade samhällena runt Stora Ensos plantage har protesterat ihärdigt, men för döva öron. I åratal har vi jordlösa ockuperat egendomar tillhörande skogsindustriföretaget och krävt att företaget ska lämna regionen. De jordlösas rörelser kräver också att Stora Enso överlämnar 25 000 hektar av sina marker till bosättningar för jordreform. Senast i februari ockuperade över tusen av våra kvinnor ett plantage tillhörande Stora Ensos dotterbolag Veracel, i protest mot eukalyptusplantagernas förödande verksamhet och den uteblivna jordreformen.

Imorgon (20/4) hoppas jag – som representant för MST, De Jordlösas Rörelse, i Brasilien – få lyfta denna kritik på företagets bolagsstämma. Jag är övertygad om att Stora Ensos aktieägare vill vara en del av ett företag som bedriver en miljömässigt och socialt hållbar verksamhet.

Vår erfarenhet av de senaste årens eukalyptusexpansion i Sydamerika är att denna affärsmodell är förödande konsekvenser för människor och miljö. Det vi har sett är att företaget enbart tänker på sin avkastning och konsekvent ignorerar lokalsamhällenas klagomål. Vi hoppas att det hela är en konsekvens av okunskap och att bolagsstämman kommer lyssna på vår syn av verksamheten i Brasilien.

MARCELO DURãO

de Jordlösas rörelse (MST) i Brasilien, som organiserar en miljon jordlösa