Organisationen Varken hora eller kuvad, som är en förgrening av den franska förortsfeministiska rörelsen Ni Putes Ni Soumises, har gång på gång frågat sig hur man i ett demokratiskt samhälle ska kunna förebygga diskriminering, förtryck, hot och våld mot barn och ungdomar som sker i namn av en kollektivistisk hedersetik.

Enligt FN begås 5000 hedersmord om året världen över. Men vi vet att denna typ av mord ofta rubriceras som olyckor eller självmord och mörkertalet är därför stort.

De flesta är idag införstådda med att man inte kan likställa det hedersrelaterade kollektiva våldet med det universella våldet som ofta är mellan individer. Det rör sig om ett specifikt förtryck som utövas i hederns namn.

Kampen mot den hederskodex som såväl flickor och kvinnor som pojkar och män tvingas inrätta sina liv efter fortgår. Detta till trots fortsätter tusentals barn och ungdomar att falla offer för hedersrelaterat våld och förtryck – så också i ett av världens mest jämställda länder.

Vi ställer oss frågan om ett demokratiskt land som Sverige ska fortsätta att låta hederskultur begränsa vissa flickors och pojkars livsutrymme.

Genom att låta flickor undantas från rätten till obligatorisk skolundervisning i vissa ämnen, eller genom att tillåta könssegregerad undervisning i religiösa friskolor, bidrar det svenska samhället till upprätthållandet av hedersstrukturer.

Detsamma sker när man tillåter så kallade mödomshinneoperationer eller utfärdar dispens om barnäktenskap eller skickar tillbaka barnen till det gamla hemlandet som man lämnat på grund av förtryck.

Svaret på frågan är naturligtvis nej! Inte bara med hänvisning till de demokratiska fundament varpå Sverige vilar, utan också därför att dessa handlingar står i strid med FN:s barnkonvention.

Tiden är kommen då Sverige måste vidta kraftiga åtgärder för att förebygga och motverka det hedersrelaterade våldet och förtrycket.

Brist på kunskap, statistik och forskning anges ofta som ett första steg innan dessa frågor kan lyftas till en högre nivå. Faktum är att det under de senaste tio åren, både nationellt och internationellt, har gjorts flera omfattande kartläggningar av det hedersrelaterade våldet.

Åtskilliga böcker har skrivits på området inom såväl den akademiska världen, i form av avhandlingar, som skönlitteratur med dokumentära skildringar. Därtill kommer det arbete som bedrivs av alla de ideella föreningar och organisationer som går i bräschen för kampen mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket.

Med detta inte sagt att vi motsätter oss ytterligare forskning i ämnet, men vi menar att det finns tillräckligt med forskning och statistik till hjälp för att ledande politiker och makthavare ska kunna fatta beslut om förändring av berörd lagstiftning, etcetera.

Det återstår dock mycket att göra. Fadime hade flera krav på åtgärder som ännu inte vidtagits.

•För det första påvisade Fadime vikten av att skapa dialog med föräldrarna och utbilda dem i demokrati- och jämställdhetsfrågor.

•För det andra uppmanade Fadime till kontakt med de etniska organisationerna för att göra dem delaktiga i kampen mot konservativa, kvinnoförtryckande värderingar.

Det tunga oket av att arbeta med hedersrelaterat våld och förtryck har till stor del vilat på frivilligorganisationernas axlar. Detta arbete har ofta bedrivits på kortsiktig projektbasis.

Vi anser att de förebyggande insatserna med attitydförändringspåverkan och utbildning i jämställdhetsfrågor måste professionaliseras och permanentas.

Vi föreslår att regeringen låter resa en bronsstaty föreställande Fadime i Uppsala och i Sveriges riksdag. På statyns sockel ska hennes riksdagstal vara inskrivet på svenska, kurdiska och engelska.

På det sättet kommer hennes kamp att för alltid bli ihågkommen.

Vi kräver ett integrationspolitiskt åtgärdspaket som garanterar att barnkonventionens villkor även omfattar de barn och ungdomar som växer upp i våra förorter. Liksom att kvinnorna i dessa förorter omgärdas och skyddas av samma lagar avseende kvinnors rättigheter om jämställdhet som landets kvinnor i övrigt.

AMINEH KAKABAVEH

ordförande Varken hora eller kuvad

BENGT WESTERBERG

ordförande Röda korset

MARGARETA OLOFSSON

ordförande Rädda Barnen Stockholm

MAUD ANDERSSON

ordförande Rädda Barnen Uppsala