Det ingav förhoppningar när det nya stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius i en intervju ifrågasatte varför så många nybyggen trots bedyranden om motsatsen inte blev de tillskott till stadsbilden som utlovats. Men någon konstruktiv slutsats av detta verkar inte ha dragits. Planeringen rullar på i gamla hjulspår.
Nu är det skyskrapa i Hjorthagen på gasklockans plats som är mest aktuell. Tors torn finns kvar som projekt trots att legitimiteten hos detaljplanen med skyskraporna är tveksam. Vad som händer med tidigare föreslagna nya jättehus och höghus intill Centralstationen i Västra City som ytterligare skulle störa upplevelsen av Stockholms stadshus vet vi inte. Samma gäller Slussen.
Någon större insikt om vare sig det emotionella eller det samhällsekonomiska värdet av den unika stadskaraktär som bit för bit är på väg att utplånas verkar det inte finnas. Argumenten för höghus är tvivelaktiga och kortsiktiga. De illustrationer som visas med höga hus mot flammande kvällshimlar är oftast minst sagt bedrägliga.
Inte är höghusbyggande ett effektivt sätt att bygga bort bostadsbristen. Ökade behov av plats på marken tenderar att sudda ut de tillskott av användbar lägenhetsyta som höjden eventuellt ger. Med ökande höjd skenar kostnaderna för tekniska installationer, brandskydd, grundläggning och bärande stomme, för att inte tala om det framtida underhållet. Vårt förra stadsbyggnadsborgarråd kände sig till och med föranlåten att locka med bonus, för att någon överhuvudtaget skulle vilja bygga dem får man anta.
Ett sorgligt faktum är att hållbarhet används som argument för kraftig förtätning av stadskärnan med bland annat skyskrapor av politiker som centerpartiets Per Ankersjö. Mot bättre vetande argumenterar de med att bilberoendet då skulle minska och staden bli energisnålare. Faktum är att det inte är innerstan som behöver förtätas. Stockholms speciella karaktär gör att koncentrationen dit även av kollektivtrafik av olika slag redan börjar närma sig smärtgränsen. Också segregation och utanförskap gör att det är i förorten som satsningarna måste ske. Det är nya attraktiva stadskärnor med stadsvärden som drar de trendsättande människorna till sig och där det är billigare att bygga, som kan bidra till att bilåkandet minskar.
Med en växande befolkning kommer fokus snart att ligga på att jordens resurser i allt fler avseenden än energi behöver sparas. Höga hus drar också mer av andra naturresurser på grund av de mer komplicerade tekniska systemen. Det gäller i synnerhet i innerstan, på hamn- och spårområden där varje ny kvadratmeter är både extremt dyr och resursslukande på grund av trängsel och saneringsbehov. Kan det dessutom vara vettigt att bygga bort flexibilitet i viktiga knutpunkter som Centralstationen eller att avhända sig möjligheten till etablering av handel och industri med möjlighet till direktförsörjning med sjötransport som avses ske vid Värtan?
Och vad är det för symbolvärden i skyskrapor fyllda med bostadsrätter eller kontor? Det räcker inte att de ligger vid ett världsberömt forskningscenter som vid Karolinska eller vid en ny så kallad miljöstadsdel som vid Gasverket. Det är bara i undantagsfall som storlek och utformning i sig självt kan skapa symbolvärde. Turning Torso är ett sådant i kraft av sin placering i det storskaliga landskapet med sikt ut mot världshaven.
Det är inte bara Stockholms unika karaktär av skärgårdslandskap med en arkitektur som accentuerar dess höjder och bergskanter som hotas. Skyskrapor och höga hus förstör också upplevelsen av intilliggande stadskvarter genom de alltför stora skillnaderna i skala.
Rödabergsområdet kommer till exempel inte att upplevas lika finstämt, intimt och varmt välkomnande som hittills. Och hur kommer det kommunalhistoriskt och arkitektoniskt värdefulla Gasverkskomplexet att upplevas med en skyskrapa som närmsta granne? Att exklusiv design skulle hjälpa är bara en from förhoppning. Skalan är fel och förblir fel. I vårt klimat ger höga hus dessutom långa slagskuggor. Marken runt omkring blir blåsig.
Lika så allvarligt för upplevelsen av staden och för dess sociala miljö är den storskaliga bebyggelse med hårda kalla fasader och de många påbyggnaderna som är på väg att helt ta över i stadens uttryck. Placeras dessa hus dessutom så att känslan av skärgårdslandskap suddas ut så utgör också den ett stort hot mot Stockholms genuina värde. Planerad bebyggelse norr om Centralstationen skulle till exempel om den kom till utförande helt ta bort sikten genom Klara sjös dalgång.
Stockholm har fantastiska förutsättningar för att bli morgondagens idealstad. En stad med egen karaktär, mänsklig skala, avläsbar historia och med spännande topografi, luft, rymd och vatten. Fokus måste flyttas från innerstaden. De stadsmiljöer som idag skapats invid de nya stadskärnorna och som försöker likna innerstadsmiljön håller dock inte i något avseende måttet.
Varför envisas med att nya märkesbyggnader och prestigeverksamheter, som nu senast Nationalmuseums eventuella utökning, ska trängas med de äldre i centrala lägen? Vi måste kunna tänka tanken att innerstaden växer. Låt oss bygga vidare på det för Stockholm så karakteristiska mönstret med paradbyggnader som i takt med stadens tillväxt placerats som noder på nya spektakulära platser i stadslandskapet. Motorleder av dagens snitt borde heller inte accepteras. I stället borde de utformas och användas som stadsboulevarder.
En resurssnål strategi måste bygga på att ta vara på värden, förfina dem och skapa nya värden där de verkligen behövs. Det är också hög tid att skapa bästa möjliga förutsättningar att klara av det paradigmskifte som kan bli följden av klimatkris och pågående ianspråktagande av jordens resurser. Till skillnad mot många andra storstäder har Stockholm lyckats behålla en relativt intakt, tydlig, egen stadskaraktär och flexibilitet för framtida utveckling. Att omintetgöra detta är kortsiktigt och ansvarslöst.
PETER ELMLUND
HENRIK WALDENSTRÖM
KERSTIN WESTERLUND BJURSTRÖM
ERIKA WÖRMAN
Nätverket Stockholmskyline
Fotnot: Vi bakom http://Stockholmskyline.se värnar om stadens rum, är för mänsklig och långsiktigt hållbar stad med bevarande av Stockholms unika värden. Vi är mot förfuskad stadskaraktär, höga hus i stenstaden, bortbyggda stränder, utarmad fragmentiserad grönska och splittrad ytterstad.
KW/Art1912rev2
