Enligt en färsk rapport från länsstyrelsen kommer efterfrågan på högskoleutbildade med examen att öka med 90 000 personer i Stockholms län fram till 2020. För att klara det behöver högskolan byggas ut, och större insatser göras så att fler gymnasieelever når högskolebehörighet. Men det behövs också insatser för att studenter ska komma i arbete snabbare efter examen. Varje förkortning av tiden mellan examen och anställning innebär bättre privatekonomi för de högskoleutbildade och ökade skatteintäkter till välfärden.
En viktig del i detta är att alla som läser en examensgivande utbildning får praktik. En praktiktermin under utbildningen ger studenterna större och fördjupad förståelse, och gör att kunskapsutbytet mellan akademi och arbetsmarknad förbättras. En del utbildningar är välkända hos arbetsgivarna – man vet vad man får. Andra utbildningar, inte minst inom humaniora och samhällsvetenskap, framstår som mer abstrakta och otydliga, trots att dessa utbildningar ger kunskaper, färdigheter och analysförmåga som skulle kunna tillvaratas inom betydligt fler områden på arbetsmarknaden än vad som är fallet i dag.
Praktiken ger dokumenterad erfarenhet av hur studenten fungerar på en arbetsplats, vilket kan vara det som fäller avgörandet vid en anställning, även om man söker arbete inom ett annat område än där man praktiserat. Därmed stärks och breddas anställningsbarheten. Tillgång till praktik stärker även jämlikheten eftersom det minskar beroendet av ett starkt nätverk för att få jobb efter examen.
I dag är praktik en självklarhet inom flera utbildningar, till exempel för lärare och ingenjörer. För andra är det mer undantag än regel. Trots att det är omodernt lever traditionen kvar på flera håll att vissa utbildningar är yrkesförberedande medan andra är forskarförberedande. ”Det här skulle man kunna doktorera i” kan vara det enda välmenta råd studenter får inför livet efter examen. De studenter som läser en utbildning där praktik inte ingår men på eget initiativ ordnar en praktikperiod får normalt vare sig högskolepoäng eller studiemedel för praktikperioden.
Vidare behöver praktik kvalitetssäkras på ett bättre sätt än i dag. Granskningar av till exempel lärarstudenternas VFU visar att studenter inte alltid får chans att praktisera de ämnen de utbildas inom. Vi föreslår därför följande:
Regeringen bör sätta upp målsättningen att alla studenter som studerar för att få en examen har praktik under sin utbildning, oavsett om man läser inom ett program eller inte. Detta ska formuleras i uppdragen till lärosätena, och lärosätena bör få i uppgift att redovisa vilka åtgärder man vidtagit och vilka resultat man uppnått.
• Praktiken ska ha samma kvalitetskrav som övrig utbildning.
• Stadens förvaltningar och statens myndigheter ska öka ambitionerna för antalet praktikplatser i sina verksamheter.
Det finns delar av detta som kan motivera ökade anslag till de högskolor som ska kvalitetssäkra praktiken och sköta administrationen, till CSN som ska betala ut studiemedel och till de verksamheter som står för arbetsplats, upplägg och handledning. Samtidigt är ett ökat utbyte mellan akademi och arbetsliv nödvändigt för att höja utbildningskvaliteten och för att klara arbetskraftsförsörjningen i kommande generationsväxlingar.
Det som saknas är inte resurserna i först hand, utan att alla aktörer börjar se det som naturligt att praktik är en del av varje högskoleexamen, oavsett utbildning och vetenskapsområde. Därigenom minskar vi steget mellan utbildning och arbete.
KARIN WANNGÅRD (S)
oppositionsborgarråd
EBBA RINGBORG
kårpartiet Socialdemokratiska studenter
