Det tog ett år innan Stockholms regionplan Rufs 2010 började rasa samman. Haninge kommun väljer att frångå idén om att skapa en regional stadskärna med pendeltågsstationerna i Haninge och Handens centrum som centralnoder. Istället har man beslutat om ett isolerat externt företagsområde i Albyberg.

Det som lockar är naturligtvis närheten till den nybyggda motorvägen mot Nynäshamn och den kommande Södertörnsleden. Det är ett mönster som är välkänt över hela världen. När nya stadsmotorvägar byggs ökar trycket att exploatera marken runt om. Kommunerna klarar inte att stå emot. Med hänvisning till att nya etableringar skapar nya arbetstillfällen och ”om inte vi gör det kommer någon annan kommun längs motorvägen att göra det”, spolar man ner sina miljöambitioner och regionala åtaganden.

Men de nya företagsetableringarna ligger utspridda och är mycket svåra att försörja med en effektiv kollektivtrafik. Det ger ökad biltrafik, sämre miljö och en utarmning av kommunens egna centrumkärnor.

En grundtanke med Stockholms regionplan har varit att utveckla så kallade regionala stadskärnor och därmed undvika att bebyggelse och verksamheter sprids ut. I ytterstaden pekas åtta sådana områden ut (Haninge var ett av dessa). Det handlar teoretiskt om täta och attraktiva områden som ska främja stadskvaliteter, stadsliv och mötesplatser. Det är en intressant och attraktiv tanke. Problemet är att regionplanekontoret och regionens ledande politiker helt har missat hur man bygger attraktiv stad, vilket inte minst visas av att Haninge kommun på sin egen hemsida kallar Albyberg för hållbar stadsutveckling.

Istället för att stärka de regionala stadskärnorna med ny attraktiv kollektivtrafik, som skapar möjligheter att till utbyte mellan dessa, förespråkar man en kraftig utbyggnad av nya stadsmotorvägar, till exempel Förbifart Stockholm. Precis som nya väg 73 och Södertörnsleden kommer Förbifarten att flytta fokus från centrumen av de tänkta stadskärnorna ut mot vägen själv. Med 140000 bilar per dygn på vägen kommer trycket att få etablera sig längs med vägen att bli enormt.

Hur gärna förespråkarna för nya stadsmotorvägar än vill bidrar inte nya motorvägar till ökad stadskvalitet. Det går helt enkelt inte att bygga tätt och stadslikt om en stor del av invånarna ska transportera sig med bil. På Förbifart Stockholm planeras inte ens bussfiler. Politikerna borde istället läsa den världsunika rapport om stadskvaliteter som nyligen togs fram av analysföretagen Spacescape och Evidens. Den pekar ut sju stadsmiljöfaktorer som mer än något annat bidrar till en upplevd positiv stadskvalitet (vilket ger högre lägenhetspriser och därmed högre investeringsvilja). En av de viktigaste faktorerna är närhet till spårstation, medan tillgänglighet med bil knappt ger något utslag alls.

Att nya stadsmotorvägar skapar ny trafik är idag ett välkänt faktum. Enbart Förbifart Stockholm beräknas skapa cirka 60 000 helt nya bilresor varje dag. Trots det är denna direkta miljöpåverkan sannolikt betydligt mindre än stadsmotorvägens mer långsiktiga strukturerande effekt på hur staden och regionen kommer att växa.

Stockholms regionplan rasar ihop innan tryckfärgen hunnit torka. Nu är det ett politiskt val om den ska räddas. De levande och miljövänliga regionala stadskärnorna som målas upp i Rufs 2010 kommer aldrig att bli verklighet om de inte binds samman med bra kollektivtrafik. För oss är det självklart var pengarna ska hämtas ifrån.

MIKAEL SUNDSTRÖM

Kollektivtrafikant Sthlm

ANDERS GARDEBRING

Yimby

LARS STRÖMGREN

Urbanisma