Den samlade expertisen pekar på att om 5–20 år passeras Peak Oil världen över – den tidpunkt då världens efterfrågan på olja överstiger produktionsmöjligheterna. Följden blir osäkrare oljeförsörjning och ökade kostnader för i stort sett alla delar av samhället, när vi värmer våra hus, producerar vår mat och transporterar oss. Oljan används inom industrin, jordbruket, samhällsservice, hushåll och driver 94 procent av våra vägtransporter.
Vi vet inte exakt när Peak Oil inträffar men vi vet att oljetillgången snart börjar minska och att det kan medföra kraftigt ökade kostnader. För Sverige och Stockholm skulle detta få stora konsekvenser. Det är därför hög tid att lyfta blicken och arbeta fram konkreta lokala handlingsplaner. Hur ser Stockholm ut efter Peak Oil?
Innovationer och teknikutveckling är helt avgörande. Men även med nya uppfinningar är det osannolikt att vi kommer klara av omställningen smidigt och smärtfritt. Hela samhällssystemet bygger idag på en typ av ständig tillväxt som hittills varit beroende av den förhållandevis billiga oljan. Redan nu är vi känsliga för höga energikostnader, inte minst blir detta tydligt en kall vinter som denna. Att ställa om till ett samhälle bortom oljeberoende är en stor utmaning och en komplicerad process. Dessutom är det kostsamt. Men dessa investeringar är ändå med säkerhet mindre än de löpande kostnaderna att driva ett oljeberoende samhälle efter Peak Oil.
I Storbritannien har delar av näringslivet och flera bankanalytiker varnat för konsekvenserna av Peak Oil. Tack vare det har ansvarig minister kallat till sig näringslivet för att diskutera och planera hur samhället bör förbereda sig inför Peak Oil. Stockholm borde ta efter.
Hittills har Sveriges ledande politiker visat mycket lite intresse och vårt samhälle riskerar därmed att stå oförberett inför konsekvenserna av Peak Oil. Det finns mycket som kan göras. Exempelvis finns det i Stockholm uppskattningsvis 10 000 villor och radhus samt 600-800 flerbostadshus som fortfarande använder olja för sin uppvärmning. Att konvertera samtliga dessa till fjärrvärme, pelletspannor eller bergvärme är en helt nödvändig åtgärd. Vi kommer också att snabbt behöva styra över mer resande och transporter från bilar och lastbilar till kollektivtrafik och spår. Genom att minska vårt energislöseri står vi bättre rustade inför en kommande oljebrist. Stockholm behöver också uppmuntra lokal småskalig produktion av el och mat för att minska vår sårbarhet.
För att bli fri från oljeberoendet krävs långsiktigastrategier och en stor bredd av åtgärder. Utmaningen förutsätter viljan att tänka nytt – att se bortom nästa lönehelg, nästa kvartalsrapport och nästa val. Genom att tänka långsiktigt, agera målmedvetet och steg för steg fasa ut vårt beroende av oljan förbättrar vi våra förutsättningar efter Peak Oil.
Medvetenheten om Peak Oil delar in oss politiker i två grupper. Den grupp som har styrt de senaste åren stoppar huvudet i sanden och kör på som vanligt. Innerst inne vet de att något måste göras men drömmen om en ny innovation som löser alla problem och oviljan att driva långsiktig politik (längre än en mandatperiod) slår fast handlingsförlamningen. Miljöpartiet vägrar tillhöra den gruppen. Därför kommer vi under 2011 driva på för att Stockholms stad ska påbörja arbetet med att tillsammans med näringslivet ta fram en handlingsplan för Peak Oil.
PER BOLUND (MP)
oppositionsborgarråd i Stockholms stad
