Stockholm är unikt och världsberömt för sin natur, sitt vatten, sin renhet och sin småskalighet. Dessa värden ska vi ta till vara och förvalta i vår stadsplanering och marknadsföring av Stockholm. Men Stockholm får inte vara ett orört museum där tiden står stilla. En stad som inte förändras och följer med i tiden stagnerar lätt och tappar i attraktivitet. Stadsbyggnadspolitiken spelar en avgörande roll för marknadsföringen av Stockholm utåt och för hur staden upplevs av oss som bor här. Stadsbyggnadsdebatten är därför mycket viktig och måste breddas för att nå fler stockholmare.
En stad som inte förändras och följer med i tiden stagnerar lätt och tappar i attraktivitet.
Erik Slottner
Senaste årens debatt har tyvärr haft ett alltför ensidigt fokus på husens höjd. Debatten har varit väldigt polariserad och tyvärr kan jag ett halvår efter valet märka vissa låsningar, vilket hämmar Stockholms utveckling. Debatten måste vidgas till att mer handla om funktion och arkitektonisk gestaltning. Jag gillar visserligen höga hus men ett högt hus med trist innehåll och fattig arkitektur klarar jag mig helst utan. Att diskutera meter istället för utformning och funktion blir därför destruktivt.
Jag tycker att Stockholms arkitektur är alltför likriktad. Platta tak, släta fasader och lodräta linjer tycks ha rotat sig fast. Med risk för att bli smakpolis kommer jag i Stadsbyggnadsnämnden att motarbeta den typen av trist och likriktad arkitektur. Vi måste våga leka mera.
Tak kan vara helt fantastiska och ska därför inte underskattas. Jag hoppas att platta tak kan ersättas med spetsiga toppar, med kupoler eller med en färgsättning som bryter av och skapar kontraster. Fasader kan vara buktande istället för släta och färgsättning och höjd kan variera. Ett nytt hus behöver inte gestaltas exakt likadant som grannhuset bara för att de ligger nära varandra. Kontraster och överraskningar kan vara väl så smakfulla som harmoniskt och symetriskt byggande.
Tyvärr hindras många gånger nytänkande arkitektur i plansamråd då skisser ofta anses kontroversiella och sticka ut för mycket. Ett exempel är förslaget om de så kallade ”flygande taken” på Medborgarplatsen. Ett annat är förslaget till en högre byggnad med ett stort utbud av funktioner som ny entré till Citybanan på Vasagatan. De stack båda ut för mycket och blev därför lagda i malpåse. Allt för att inte reta någon. Minsta gemensamma nämnare blir resultatet.
Så kan man inte bedriva stadsbyggnadspolitik i en huvudstad som ska ligga i framkant. Just nu håller Stockholm på att ta fram ett nytt arkitekturprogram för staden – Arkitektur Stockholm. Det arbetet är mycket viktigt och jag hoppas att det kan bli startskottet för ett nytänkande. Köpenhamn kan i detta arbete vara en god förebild.
Plansamråd är naturligtvis bra. Det är ett öppet och enkelt sätt för medborgare att komma in med synpunkter. Självklart ska hänsyn tas till de synpunkter som kommer in – annars vore samråden helt meningslösa. Men plansamrådens syfte får aldrig bli att hämma stadens utveckling eller att göra Stockholm mindre spännande. Även om plansamråden möjliggör för medborgare att lämna in synpunkter vet vi att den absolut största majoriteten av stockholmarna aldrig har varit på ett plansamråd eller ens vet om att det finns något som kallas så. Det är också få stockholmare som skriver insändare och när någon gör det är det ofta människor som är emot och vill protestera.
Den stora massan är dock tyst och deras synpunkter vet vi sällan något om. Jag anser därför att vi måste hitta nya vägar för att fånga in stockholmarnas uppfattning. Varför inte använda Internet och låta en panel tycka till om olika utställningsförslag? Det skulle kunna vara ett slags utvidgat plansamråd som inte skulle kosta särskilt mycket pengar men ge oss beslutsfattare mer kött på benen om vad den folkliga opinionen säger.
Det har snart gått en hel generation sedan Globen invigdes 1989. Det börjar därför bli dags för en ny byggnad som blir ett samtalsämne bland stockholmarna. Exploateringen av Norra Djurgårdsstaden kanske kan ge plats för det. Kanske Kista eller andra delar av Järva kan få ytterligare markanvisningar för höga och kreativa hus. Kanske kan Nya Slussen ge plats åt en märkesbyggnad som inte påverkar den fria vyn över Saltsjön och Mälaren. Alternativen är många och kanske kan flera av dem samspela.
Jag är övertygad om att det går att bevara Stockholms kulturhistoriska värden samtidigt som vi uppmuntrar till arkitektonisk pluralism och lekfullhet. Arkitektonisk utformning spelar stor roll för en stads varumärke. Därför får inte stadsbyggnadsdebatten bara handla om höjd och kvantitet utan måste i minst lika stor utsträckning handla om arkitektonisk gestaltning.
ERIK SLOTTNER (KD)
vice gruppledare Kristdemokraterna Stockholms stadshus,
ledamot i Stadsbyggnadsnämnden
