Sverige ses internationellt ofta som en förkämpe för mänskliga rättigheter och sexuella rättigheter och brukar stå upp för rätten till abort och hbt-personers rättigheter. Men att varje människa ska få bestämma över sin egen kropp, sexualitet och reproduktion gäller tyvärr inte alla människor i Sverige. Denna ekvation är obegriplig för våra tre organisationer, International Planned Parenthood Federation European Network (IPPF), Center for Reproductive Rights (CRR) och RFSU som arbetar med sexuella och reproduktiva rättigheter i ett internationellt perspektiv."Tvång" kan också vara att utsättas för utpressning och att ställas inför en omöjlig valsituation: antingen steriliseras du, eller så tänker vi inte godta att du är den du säger att du är.
IPPF, CRR och RFSL
IPPF, med verksamhet i över 170 länder, är världens största organisation för sexuella rättigheter. Vi använder ofta Sverige som ett gott exempel i arbetet med att kräva alla människors rätt till sin sexualitet och sin kropp. Vi vädjar nu till svenska regeringen att även nationellt erkänna dessa rättigheter.
CRR är en internationell människorättsorganisation som med juridiska medel och påverkansarbete arbetar för reproduktiv frihet och reproduktiva rättigheter över hela världen. Vi har bland annat aktivt verkat mot tvångssteriliseringar av romska kvinnor i Östeuropa och av HIV-positiva kvinnor i Sydamerika. CRR betraktartvångssteriliseringar som en kränkning av den internationellt erkända rätten att inte utsättas för grym, förnedrande och omänsklig behandling eller bestraffning och även som en kränkning av rätten till privatliv.
Det råder stor internationell samstämmighet om att tvångssteriliseringar är oförenliga med mänskliga rättigheter. Så sent som 2011 bedömde Europadomstolen att tvångssteriliseringar av romer i Slovakien var ett brott både mot tortyrförbudet och rätten till privat- och familjeliv. Samma slutsats, i fråga om Ungern, nådde FN:s kvinnokommitté redan 2006. FN:s rapportör mot tortyr har bedömt att sterilisering av kvinnor med mentala funktionshinder mot dessas vilja kan utgöra tortyr. Såväl världshälsoorganisationen, WHO, och den internationella federationen för gynekologi och obstetrik, FIGO, har starkt tagit avstånd från alla former av tvångssterilisering.
Dessa beslut och uttalanden rör samtliga tvångssterilisering av kvinnor, som utförts med olika motiv: för att de tillhör en marginaliserad grupp, för att de har ett funktionshinder, eller av andra diskriminerande skäl. Sterilisering av transpersoner, mot dessa personers vilja och som en förutsättning för att de ska kunna leva i enlighet med sin sanna könsidentitet, är lika kränkande och ett lika stort övergrepp. ”Tvång” kan vara att utsättas för ett ingrepp när man befinner sig i en utsatt situation och inte förstår vad som händer, som när romska kvinnor övertalas att skriva under ett medgivande till sterilisering omedelbart efter att de fött barn och utan att informeras om ordets innebörd. ”Tvång” kan också vara att utsättas för utpressning och att ställas inför en omöjlig valsituation: antingen steriliseras du, eller så tänker vi inte godta att du är den du säger att du är.
Det är den senare formen av tvångssteriliseringar som transpersoner drabbas av i Sverige. Att detta är ett uppenbart brott mot grundläggande rättigheter uppmärksammades 2009 av Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, när han i sin rapport om transpersoners rättigheter skrev att sterilisering som förutsättning för juridiskt könsbyte strider mot rätten till kroppslig integritet och att det är ”mycket bekymmersamt att transpersoner nu tycks vara den enda grupp i Europa som utsätts för juridiskt påbjuden, statligt påtvingad sterilisering”.
Den lag som är aktuell är en rest från en tid då Sverige tvångssteriliserade fler grupper i samhället än den grupp som nu är föremål för steriliseringarna. Det är nu upp till de regeringspartier som uttalat sitt stöd för ett slopande av steriliseringskravet att visa på politisk vilja och att en gång för alla avskaffa en institutionaliserad människorättskränkning i lag och medicinsk praktik.
Vi tre organisationer uppmanar nu den svenska regeringen och riksdagen att våga stå upp för sexuella och reproduktiva rättigheter, i såväl Sverige som internationellt. Dessa rättigheter måste omfatta samtliga. Även transpersoner i och utanför Sverige.
VICKY CLAEYS
generalsekreterare IPPF European Network
JOHANNA WESTESON
Europaansvarig, Center for Reproductive Rights
KRISTINA LJUNGROS
förbundsordförande RFSU och styrelseledamot av IPPF European Network
