I ett inlägg på SvD Brännpunkt den 19 december kritiserar Tanja Bergkvist genusvetare i stort och nämner särskilt min forskning om könsroller och den påverkan som lekmiljön har på dem. Men hon har missat hela poängen med forskningen och de slutsatser som jag dragit efter mina studier.

Enligt läroplanen ska förskolan motverka stereotypa könsroller och könsmönster. Det är därför det är intressant att studera på vilket sätt och om stereotypa roller och mönster visar sig bland barnen i skogsleken och på förskolegården.

Hur förskolegården ser ut och vilken utrustning som finns där ger tydliga signaler till barnen om vilken lek som är tillåten och möjlig. Miljön speglar den pedagogiska filosofin och hur man på förskolan tänker sig att leken ska se ut.

Det handlar alltså inte om att förbjuda någon sorts lekmiljö, eller ta ifrån barnen rätten att vara sig själva. Snarare tvärtom. Jag tycker att man ska vidga barns möjligheter.

Man ska inte hindra pojkarna från att leka Stålmannen, men viktigt är att skapa möjligheter där både pojkar och flickor kan leka tillsammans och att en stereotyp rollfördelning utmanas.

Det finns ibland en idé om att man ska dela upp barnen i pojk- och flickgrupper för att pojkarna ska ”träna” kompetenser som flickor anses ha och flickor ”träna” kompetenser som pojkar har.

Det tycker jag är problematiskt, risken finns då att man istället befäster stereotypa könsroller och inte utgår från individ och tillåter mångfald. Snarare handlar det om att förskolepersonalen måste vara medveten och utifrån detta erbjuda barnen fler möjligheter.

Eva Ärlemalm-Hagsér

universitetsadjunkt och doktorand vid Göteborgs universitet

Brännpunkt 19/12.

Ja, jag kritiserar i högsta grad genusvetarna.

I SOU 2006:75 (slutbetänkande av Delegationen för jämställdhet i förskolan) påpekas upprepade gånger att svensk förskola ”representerar såväl ett barnpedagogiskt som ett könspolitiskt projekt” (sidan 19), och detta ”könspolitiska projekt” styrs i stor utsträckning av genusvetarnas forskningsresultat.

Det finns även en ekonomisk aspekt. Vad är det egentligen skattebetalarna tvingats att bekosta? Eva Ärlemalm-Hagsér har ”forskat fram” det uppenbara faktum att förskolegårdens utrustning signalerar vilken lek som är möjlig, men är noga med att påpeka att hon inte vill förbjuda något. Däremot ska förskolepersonalen vara ”medveten”.

Alltså: ett redan välkänt faktum konstateras, och dessutom föreslås ingen konkret åtgärd, varken i form av borttagande av befintlig utrustning eller i form av en konkret teknisk konstruktion eller ändrad planlösning som erbjuder en bättre typ av lekmiljö där könsmönstren enligt genusvetarna ska jämnas med marken.

Tanja Bergkvist

fil dr i matematik och mamma till förskolebarn